måndag 26 november 2007

Sås

När köttet till grytan putsades blev det en del skröfs över. Då kan man göra rödvinsås, ett trivsamt kvällspyssel när novembervindarna sliter i husknuten. Skröfset bryns tillsammans med rotfrukter, till exempel morot, rotselleri och palsternacka. Tomatpuré och vitlök fräses med en stund innan det är dags att slå på buljong och vin.
För ändamålet har jag en flaska Hidden Rock petit verdot cabernet sauvignon, som om jag förstått saken rätt är Systemets mest sålda vin. Jag kan förstås inte motstå tillfället att pröva denna storsäljare. I enlighet med diskussionen om standardiseringen av viner i tidigare inlägg kan jag konstatera att Hidden Rock följer formel 1A: bär, ek och alkohol i mängd, i det här fallet olyckligtvs mer som något slags rödavinbärssaft för vuxna än en mogen smakupplevelse. En förnimmelse av blaskiga, långdragna fester med alldeles för mycket rödtjut och en alltmer besvärande dålig smak i munnen kommer över mig. Särskilt en efterhängsen, oaptitlig eftersmak etablerar sig efter några klunkar och biter sig envist kvar. Nej, snabbt i med den i grytan. Sedan full gas på plattan så att det hela kokar upp. Skumma av väl och låt reducera.

Det tar en stund. Under tiden lämpar det sig att käka lite boeuf från gårdagen och ta sig ett glas bordeaux istället för australiensaren (efter att noga ha sköljt munnen med vatten). Le boeuf är än mörare efter ytterligare någon halvtimmes puttrande och vinet - måste jag säga - växer i jämförelsen till en riktig höjdare. Skillnaden mellan syltig bärsmak och kärnfull fruktighet, mellan bombastisk ytlighet och djup koncentration framstår med all tydlighet. Det franska vinet kostar nästan exakt det dubbla (116 spänn mot 56 för Gömda Klippan). Är det då dubbelt så gott? En sådan jämförelse är omöjlig att göra, men jag kan säga att jag mer än dubbelt hellre dricker bordeaux-vinet. Särskilt när jag tänker på att det prissänkts från 145 spänn sprider sig ett välbehag i kroppen.
När innehållet i grytan reducerats till hälften är det dags att sila ifrån gojan och låta såsen stormkokande reduceras ytterligare. Då kan man ju till exempel förströ sig med att försöka få tonårssonen att göra franskläxan, vilket inte är det lättaste. Mais mon dieu! Det gäller att hålla ett öga på kastrullen, för på slutet går det snabbt. Det är storleken på bubblorna som talar om när det är klart: små bubblor - reducera mera, stora bubblor - färdigt. Men om man inte är vaksam blir det inga bubblor alls utan en fastbränd smet och det är inget kul när man nu ansträngt sig så för den goda såsens skull.

8 kommentarer:

Lotta sa...

När ska man få smaka denna ävja? Kanske en ordentlig biff på fredag? Medium rare?

Ingvar Johansson sa...

Jag saknar den där generösa klicken smör. När ska den tillsättas. Vad serveras till biffen ?

Eskil Fagerström sa...

Trisse! Det här mer "mer än dubbelt hellre" är mycket kul. Mer än dubbelt så kul.
Annars kunde man kanske skrivit
* mer än dubbelt så gärna
* dubbel-helst
* dubbel-gärna
"Mer än dubbelt hellre" är dock roligast. Och man observerar dessutom att det handlar om MER än dubbelt hellre, alltså upp mot tre-fyra gånger hellre.
Hur man sen ska mäta denna disponering av lustarna är svårt att säga. Om man nu inte kvantifierar det hela i pengar. Men det känns lite småaktigt.

Jörgen Andersson sa...

esping: tusan smöret, ja. det har jag glömt. kanske att runda av med tillsammans med en skvätt färskt vin strax innan serveringen?
eskil: dubbel-gärna (eller mer än dubbel-gärna, som det blivit i det här fallet) är ett gångbart alternativ tycker jag. nu handlar ju detta - som du påpekar - ytterst om lustar, eller glädje, och som bekant är delad glädje dubbel glädje. följaktligen blir "mer än dubbelt hellre" - eller mer än dubbel glädje - en jäkla massa glädje om man delar den. min matematiska förmåga räcker inte till för att räkna ut vad skillanden skulle bli i reda pengar, om man betänker att det billigare vinet i det här fallet varken dracks med glädje eller delades.

Ingvar Johansson sa...

Trisse! Det här med delad glädje osv är en romantisk vanföreställning. När det gäller vin är delad glädje halv. Åtminstone om det är min flaska vi delar. Möjligtvis kan det vara så att delad glädje är dubbel om vi delar på en av dina och en av mina buteljer och din är den bättre.Däremot kan man ju tänka att när det gäller Hidden Rock så är delad börda halv.

Jörgen Andersson sa...

Esping! Romantiska föreställningar (van- eller annorledes) är ofta det enda vi har att ta till när höstmörkret sänker sig över oss. När det gäller supertoskanare är delad glädje en nödvändighet, då man inte pallar kolka i sig hela pavan på egen hand - åtminstone inte på en gång. Därvidlag liknar en supertuscan och Hidden Rock varandra, om än av diametralt motsatta skäl och utan alla jämförelser i övrigt.

Ingvar Johansson sa...

Trisse !! Efter att ha läst ditt inlägg om pubkvällen, och sett dig in action vid mer än ett tillfälle, har jag svårt att föreställa mig du inte skulle balla en supertuscan. Däremot kan jag väl tillstå att delning har sina poänger. Särskilt virtuell delning som vi ägnar oss åt här

Anonym sa...

Nur wenn man dran glaubt..