Bloggen heter ju Billigt Vin och när den startade var tanken att skriva om schyssta viner som inte kostade skjortan. En reaktion mot vinsnobbism, och en idé om att det inte behövde vara så väldigt märkvärdigt med vin.Det gick som det väl brukar gå. I takt med att intresset ökade ökade också gränsen för vad jag var beredd att betala för en flaska vin och någonstans gick väl själva grundidén förlorad. Jag tänker inte gå tillbaka till att enbart dricka Billigt Vin men vill ändå påminna om att det fortfarande går att få kul vinupplevelser för en liten peng. Därför handlar inte min års-lista om de bästa vinerna jag druckit under året eller de största vinupplevelserna utan istället om bra billiga viner.
Så här följer en totalt osexig lista på ett gäng viner som gett mig en massa drickglädje under året och som inte kostat skjortan. Och det är vin på riktigt. Gedigna hantverksprodukter. Jag satte en gräns vid 150 kr och kanske den överskrids något i ett eller annat fall. Inga viner att flasha på instagram och därför får inlägget bli utan bild. Däremot kommer jag generöst tala om var man kan införskaffa vinerna, tvärtemot gällande instagram-etikett.
NV Domiane Pegau Plan Pegau
Förmodligen det vin jag druckit flest flaskor av under året. Gjort på grenache och en del annat, från olika årgångar dessutom. Schysst frukt, rejält funkigt, bra syra och tydliga tanniner men framförallt en totalt livsbejakande vin. Inget att analysera, massor att älska. Köps hos Superbest i Charlottenlund för en dansk hundring. VPK2881 skrev om vinet för snart fem år sedan och sa väl precis allt det som behöver sägas.
2010 Anzivino Costa della Sesia Nebbiolo
Jag hyser den största respekt för producenter som lägger ner stor omsorg på sina instegsviner. Här får man en prefekt drickmogen och tillgänglig nebbiolo för 99DKK. Säljs av Winewise/Terroiristen/Vinocultura
NV Casa Belfi Prosecco Colfondo
Ibland får systembolaget till det. Eller ja, jag vet inte hur mycket cred de egentligen ska ha. Det är Barbro Guaccero som plockar hem och möjligen är det så att SB's volymer gör det möjligt att sälja detta för 109 SEK, det lägsta priset jag sett någonstans. Hursomhelst så försvann min låda i ett nafs och jag tror det är en upplevelse jag delar med många. Slut i lager men lär nog dyka upp igen. Vågar man hoppas på att Barbro plockar hem även Casa Belfis mousserande raboso och den amforajästa colfondon som fått sju dagars skalkontakt ?
2013 Gino Pedrotti Nosiola
Gino Pedrottis viner påminner inte riktigt om någon annans viner. De är lite rundare, lite vänligare och lite mjukare. Han skördar sent och vill inte ha för mycket syra i vinerna. Rikt, nötigt med honung och tropisk frukt i doften. Massor av mineraler i smaken, syrorna något dämpade och lätta tanniner i avslutningen. Finns hos Cibi&Vini för 110 DKK. Pedrottis Chardonnay är faktiskt ännu bättre och kostar 15 kr mer. Förresten, om du ändå är där se till att plocka med åtminstone en flaska av varje. Det här är viner som gör en snäll och vänlig.
2011 Domaine Joubert Cuvée à lÁncienne
Måste vara det mest prisvärda vinet på systembolaget. Nu slutsålt. Jag har allt mer börjat gilla beaujolais men tycker emellanåt att det kan bli lite väl mycket hype. Här finns allt som behövs för en liten peng. Inte mycket att fundera över, inget krångel, bara att dricka. Enjoy Wine importerade
2012 Poggio Trevalle Morellino di Scansano Riserva Larcille
Min favorit bland Poggio Trevalles utbud. Ett helt oförställt gott vin, en perfekt flaska att öppna när man vill ha nåt som inte ställer några krav. Rent, rakt, charmerande frukt och bra syror Emilie Vin sålde för under hundringen. Tyvärr är 12:an slutsåld
2013 Mylonas Winery Savatiano
Självklart måste det finnas ett grekiskt vin med på listan. Har druckit så många bra viner därifrån under 2015. Tyvärr faller de flesta utanför listan på grund av priset. Det här kvalar dock in med råge. Sparsmakad doft med citrus, päron och örter. Ren, frisk smak men mineralisk sälta i avslutningen. Gissar att det kommer att smaka ännu bättre till sommaren. Oinofilia säljer för 96 DKK. Det retar mig att jag missade Mylonas söta Sunday
NV Carolina Gatti El Gat Ros
Carolina Gatti har fått mest uppmärksamhet för sin Prosecco Colfondo och sin raboso. Jag gillar den här nästan näpna caberneten bäst. Den är så väldigt typisk Veneto-cabernet men med en extra växel. Okomplicerat och jordnära, enkelt men inte simpelt. Cibi&Vini säljer för runt den danska hundralappen och Bonden&Vinet säljer för 110+moms via privatimport.
2012 Gavioli Lambrusco Ancestrale
Under året dök det upp en massa kul grejer i Enjoy Wines sortiment. Domaine Joubert är ett exempel och den här rustika lambruscon en annan. Kostade runt 120 kr när det begav sig. Tyvärr slutsåld men den borde dyka upp igen.
2013 Marco Sara Ribolla Gialla
Måste ju ha med ettfriulanskt vin på listan och det är inte helt enkelt i denna prisklassen. Marco Saras Ribolla Gialla är dock ett exempel på att det faktiskt går. Gediget vinhantverk med massor av mineraler för 105 DKK hos Cibi&Vini
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen poggio. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen poggio. Sortera efter datum Visa alla inlägg
torsdag 14 januari 2016
söndag 24 augusti 2008
2006 Castello del Poggio
Nej, det blev inget OS-guld och därmed inget tillfälle att korka upp något bubbel. Istället en slö söndagseftermiddag framför tv:n med avslutningsceremoni och - så småningom - Bo Hagströms Solens mat. Vanligtvis välunderrättad källa gör gällande att sagde Bo är en manschauvinistisk svinpäls, men hans strövtåg i Italiens mer undanskymda räjonger får det alltid att vattnas i munnen på mig. De program jag sett på senaste tiden handlar nästan uteslutande om kvinnor som driver olika rörelser med kulinarisk anknytning. Den här gången hälsar han på mor och dotter någonstans i Toscana, ett strävsamt par som driver en agricultura och är i stort sett självförsörjande på grönsaker, kött, olja och vin. Vinodlingen baseras på lokala druvor, föga kända utanför det närmaste grannskapet. Först var besökarna på cantinan skeptiska - och damerna gör också klassisk chianti på sangoviese för att anpassa sig till marknadens krav - men nu har deras mer speciella viner även de blivit en försäljningsframgång.
Modern botaniserar bland grönsakerna, kelar med en favoritkanin som snart ska halstras i den vedeldade ugn där det mesta av maten lagas till och utbrister gång på gång i ett uttryck som översätts med: "Naturen - det är grejer det!". Det framgick inte om de båda kvinnorna känner till slow food-rörelsen, men de lever och verkar verkligen i dess anda som så många av de kvinnor Hagström letar upp.
Vi äter spaghetti med köttfärssås och dricker en barbera från Piemonte, 2006 Castello del Poggio (nr 96316). En trevlig bekantskap, som ett flertal andra bloggare - bland annat Finare Vinare - har rapporterat om. Jag hade inte tid att lufta så länge, men hällde vinet i en skål medan såsen puttrade och pastan koktes. Möttes sedan av kryddiga dofter och ett saftigt vin som smakade av körsbär, lingon, hallon och lakrits. Mycket vin för pengarna och alldeles utmärkt till maten, sammantaget är det läge att bunkra upp med några flaskor till att ha i beredskap inför hösten.
Så en rättelse: jag skrev för ett tag sedan att Monti Garbi 2004 eventuellt går att hitta fortfarande, men det var ju förstås alldeles fel. Istället får man vara glad om man hittar några 2005:or, ty 2006:an har redan kommit på Bolagets hyllor. Dessa årgångar vet jag inget om, däremot att de futtigt få flaskor av 2004:an som är kvar i källaren ska vårdas ömt. Och att tiden går väldigt fort.
Modern botaniserar bland grönsakerna, kelar med en favoritkanin som snart ska halstras i den vedeldade ugn där det mesta av maten lagas till och utbrister gång på gång i ett uttryck som översätts med: "Naturen - det är grejer det!". Det framgick inte om de båda kvinnorna känner till slow food-rörelsen, men de lever och verkar verkligen i dess anda som så många av de kvinnor Hagström letar upp.
Vi äter spaghetti med köttfärssås och dricker en barbera från Piemonte, 2006 Castello del Poggio (nr 96316). En trevlig bekantskap, som ett flertal andra bloggare - bland annat Finare Vinare - har rapporterat om. Jag hade inte tid att lufta så länge, men hällde vinet i en skål medan såsen puttrade och pastan koktes. Möttes sedan av kryddiga dofter och ett saftigt vin som smakade av körsbär, lingon, hallon och lakrits. Mycket vin för pengarna och alldeles utmärkt till maten, sammantaget är det läge att bunkra upp med några flaskor till att ha i beredskap inför hösten.
Så en rättelse: jag skrev för ett tag sedan att Monti Garbi 2004 eventuellt går att hitta fortfarande, men det var ju förstås alldeles fel. Istället får man vara glad om man hittar några 2005:or, ty 2006:an har redan kommit på Bolagets hyllor. Dessa årgångar vet jag inget om, däremot att de futtigt få flaskor av 2004:an som är kvar i källaren ska vårdas ömt. Och att tiden går väldigt fort.
lördag 18 oktober 2014
Några noteringar från Helsingörs vinfestival
Jag tillbringade en stor del av lördagen med att botanisera vad ett tjugotal vinimportörer från norra Själland har att erbjuda. Rent teoretiskt var det möjligt att prova c a 300 viner, en bråkdel av importörernas samlade sortiment. Det blandades friskt mellan högt och lågt men med tillräckligt många intressanta viner för att göra mig mer än nöjd. Kan inte påminna mig att jag såg ett enda pappvin och min oro över hur en monopolfri vintillvaro skulle te sig mildrades trots idogt spottande.
Helsingörs Vinfestival är speciellt. Det är trångt, småstökigt, lite mer än fullsatt och ljudnivån redan inledningsvis smått smärtsam. Samtidigt är det en befriande avspänd tillställning. Det behöver inte alltid vara så fokuserat och seriöst. Kanske är det så att det är det är andra kvaliteter som träder fram i ett sådant här sammanhang jämfört med vita dukar, fem glas och protokoll ?
Jag inledde provandet hos Blancs, en importör som från början bara handlade med vit bourgogne. Nu har man breddat sortimentet något och plockar även hem en handfull röda. Här saknar jag helt referenser för att avgöra men gillade 2012 Moulin aux Moines Les Combottes Pernand Vergelesses rätt skarpt. Slank, ungfruktig och uppfriskande. Ännu roligare var samme producents 2013 Vin Natur, sans souffre! Funkig, frisk, vansinnigt charmig och snabbsänkt pinot. Blancs toppnummer var ändå 2010 Domaine Tessier Genevrieres 1er Cru Mersault. Elegant vin med perfekt balans mellan frukt och syra. Riktigt snygg fathantering
Hos nästan helt nya importören Barbera Vinimport smakade jag 2012 Crivelli Ruché. Läckert aromatisk med rosor, violer och jordgubbar. Bra balans med sötma, syra och tanniner. Riktigt bra ruche´ till ett riktigt bra pris. I övrigt fanns en mogen, fatlagrad 2006 Neuvsent Riserva från Cascina Garitina och en fin 2011 Roero från Antica Cascina. Kan nog tänka mig en tur till Espergaerde och kolla Barbera Vinimports sortiment lite närme. Gott om habila bruksviner
Bacchus vinimport är en återkommande utställare på Helsingörs Vinfestival med en räcka utmärkta tyska och österrika viner i väldigt överkomlig prisklass. Deras utbud från Weinbau Schmelzer är jag väl bekant med sedan tidigare. Nu provade jag pinot noir/St Laurent-blandningen 2011 Burgunderbombe som visade upp ett utmärkt råmaterial väl dolt av ek. Betydligt roligare var 2012 Spätburgunder från Franken-producenten Weingut Brennfleck. Snäppet över de flesta teutoniska instegsburgundrar jag provat.
Prövestenens Vinhandel hällde generöst tre årgångar av Castello Banfis Brunello di Montalcino Poggio all'Oro. 93, 95 och 04. Kul att prova, väldigt välsmakande men de nådde nog inte riktigt fram till mig i larmet. Hursomhelst kul med en seriös vinhandlare i Helsingör.
Och på tal om Helsingör. Här finns också Kroatisk Vin som importerar, driver butik och vinbar på gågatan. De erbjuder precis vad namnet lovar. Mycket av deras viner går mig förbi men provade ett par intressanta viner på den inhemska druvan grasevina. Noterade också att de importerar Roxanich och har ett spännande orangevin i sortimentet. Får nog bli ett besök vid nästa Helsingörstur
Dagens längsta stopp gjorde jag hos Vores Marked där den charmerande Birgit Pichat presenterade sina viner. Jag provade rubbet och det var bra grejer över hela linjen. Inriktningen är på mer eller mindre naturliga viner. Okonstalde, drickvänliga och charmiga prylar. En del med en eller ett par extra dimensioner. Som t ex 2011 La Ferme Des Sept Lunes Saint Joseph. Idag frisk, läskande, sval och ungfruktig syrah som lovar gott för framtiden. Domaine Monier Perreol representerades med tre druvrena syrahviner med olika årgångar och ambitionsnivå. Renhet, balans och väldigt vital frukt är genomgående i alla tre vinerna.
Jag provade ett par riktigt trevliga viner från Giachino i Savoien. 2012 Apremont är druvren och lågsvavlad jaquere. Friskt, krispigt, mineraliskt och rent med klingande syror. 2012 Gamay är charmerande bärigt, kryddigt och farligt lättdrucket. Här hittade jag massor med nya trådar att följa upp.
Den importör som jag känner bäst av samtliga närvarande är utan tvekan Emilie Vin. Riktigt spännande att få prova 2008 Pian dell'Orino Brunello di Montalcino och 2011 Piandorino. Samma druva, samma mark men två helt olika intryck. Brunellon är majestätisk och en contender för best in show. Här finns två fina bandolviner Domaine de la Begude. 2009 Bandol Rogue är väldigt ungt men med frisk körsbärsfrukt, kryddor, lite animaliska toner, bra syra och tuffa tanniner lockar det till köp. 2005 Domaine Les Beates Terra D'Or är riktigt kul i modern, fruktdriven stil med antydan till mognad.
Ett annat långt stopp blev det hos Fredriksdals Kiresebärsvin. Jag har länge funderat över varför en del personer envisas med att försöka odla druvor här uppe. Som hobby kan jag förstå det, för att visa att det går. Men inte om man förväntar sig att ta produkterna på allvar. Då tycker jag att ett projekt som Fredriksdal är betydligt mer spännade och de gör produkter som jag kan ta till mig helt utan reservationer, varken för pris eller smak. Producenten presenterade fem olika viner, alla med varierande grad av sötma och frisk syra. Allra mest tilltalade årgångslösa Kirsebärsvin Rancio som lagrats utomhus på25-liters glasflaskor under ett år och därefter på cognacsfat. Komplex smak med apelsinskal, torkad frukt och nötter. Riktigt spännande och ett utmärkt exempel på vad som skulle gå att åstadkomma i norr.
onsdag 5 november 2008
Gårdagens nyheter till dagsfärska priser
Min vana trogen har jag noll koll på senaste släppet i det tillfälliga sortimentet. Istället - också min vana trogen - bläddrar jag i listan över viner Systembolaget sänkt priset på. Det är även detta månadsskifte en hel drös.
Jag förundras över mängden viner som lanserats och som jag inte minns att jag sett, läst om eller ännu mindre druckit. Bland annat finns i reasortimentet 30 spanska viner, alltifrån Enye Tempranillo för 46 pix till Finca Garbet för 750 kronor (tidigare 944). Enye lanserades av allt att döma i april 2006 - som en kandidat till det ordinarie sortimentet - och har funnits på reahyllan en längre tid. Nu finns det ett tjugotal flaskor kvar. Man kan anta att det är ett dussinvin som tagits in i stor volym, men som mötts av svalt intresse.
Finca Garbet befinner sig i andra änden av spektrat. Ett prestigevin som görs i mycket liten volym. I juni 2008 kom 24 flaskor till Bolaget (enligt BK Wines lista). Nu när det reas ska det finans 25 (?) kvar enligt Systemets hemsida. Med reservation för vissa felkällor tycks köpintresset ha varit tämligen svalt för att inte säga obefintligt. Kanske kan prissänkningen göra susen.
Man kan naturligtvis imponeras över bredden i Bolagets utbud, från vardagsrödtjut till mest obskyra specialvin. Samtidigt kan man fråga sig hur ett vin som Finca Garbet ska nå ut till sina potentiella kunder. Det tas in i för liten mängd för att bedömas av vinskribenter i dagstidningarna, spanska viner är inte särskilt heta just nu och inte slänger man upp en tusenlapp för att kolla om det är värt sitt pris, för att sedan hala fram sex lakan till om det visar sig värt att lagra några år (eller har potential att öka i värde på vinmarknaden). Det finns kanske någon därute som längtat efter att kunna köpa just detta vin - fast snarare inte, tydligen - men det verkar som en högoddsare att vin och köpare ska finna fram till varandra.
Detsamma gäller i de lägre prisklasserna. Här är lanseringen omfattande och kvaliteten skiftande. Hur ska man välja? Vad skulle få mig att köpa Espelt Vidivi 2004 (nr 97481) eller Ops de Loxarel 2006 (nr 96025) som båda lanserades för 79 kronor när det begav sig. Jo, om de får finfina recensioner naturligtvis - men då måste de konkurrera med alla andra viner som också får gott betyg. Det brukar ju ändå vara ett gäng som får fem eller fyra fyrar i GP och tre plus av Kronstam varje månad. Espelt Vidivi har fått hela fyra plus av Aftonbladets vinskribenter, medan Ops de Loxarel - som man tog hit 30 000 flaskor av i maj 2008 - fick två njugga hästar av Sydsvenskan och bedömdes icke prisvärt av BK Wine. Det krävs alltså en hel del marknadsundersökning, tålamod och intresse för att nosa sig fram till de bästa köpen.
Kanske är det därför jag gillar den röda listan. Några flaskor Espelt Vidivi för 63 kronor - tja, varför inte? Men det jag mer omedelbart fastnar för i listan är det här:
2006 Château Laquirou Champs Rouge (nr 98252). Dök upp så sent som i augusti i en volym av 6 000 flaskor. MSVin har druckit det med välbehag och det fick bra betyg i GP och DN. Måhända för att stoppas undan ett år eller två. 79 kronor mot hundringen jämnt tidigare bör göra det till ett riktigt bra köp. Kommer från La Clape, liksom det vin Esping för några dagar sedan prövade här.
Jag slår också mina lovar runt sydafrikanska 2005 Newton Johnson (97674), numera 109 kronor, och 2006 Terra Solare (99687) för 79 spänn, men tror jag avvaktar med dem. Bättre då försöka jaga rätt på de ynka flarror Castello del Poggio som kanske finns kvar. Naturligtvis blev det aldrig av att jag bunkrade upp av det inför hösten och nu är det i princip slut på Bolaget. Inte prisnedsatt, men gott.
På den vita sidan borde jag kanske kolla upp spanska 2006 Ètim Blanc (98626) från Montsant, för att spinna vidare på tråden från förra månadens rödvinsutflykt i regionen och för att Kronstam tycker det är ett speciellt vin. 63 kronor kostar det nuförtiden.
Jag förundras över mängden viner som lanserats och som jag inte minns att jag sett, läst om eller ännu mindre druckit. Bland annat finns i reasortimentet 30 spanska viner, alltifrån Enye Tempranillo för 46 pix till Finca Garbet för 750 kronor (tidigare 944). Enye lanserades av allt att döma i april 2006 - som en kandidat till det ordinarie sortimentet - och har funnits på reahyllan en längre tid. Nu finns det ett tjugotal flaskor kvar. Man kan anta att det är ett dussinvin som tagits in i stor volym, men som mötts av svalt intresse.
Finca Garbet befinner sig i andra änden av spektrat. Ett prestigevin som görs i mycket liten volym. I juni 2008 kom 24 flaskor till Bolaget (enligt BK Wines lista). Nu när det reas ska det finans 25 (?) kvar enligt Systemets hemsida. Med reservation för vissa felkällor tycks köpintresset ha varit tämligen svalt för att inte säga obefintligt. Kanske kan prissänkningen göra susen.
Man kan naturligtvis imponeras över bredden i Bolagets utbud, från vardagsrödtjut till mest obskyra specialvin. Samtidigt kan man fråga sig hur ett vin som Finca Garbet ska nå ut till sina potentiella kunder. Det tas in i för liten mängd för att bedömas av vinskribenter i dagstidningarna, spanska viner är inte särskilt heta just nu och inte slänger man upp en tusenlapp för att kolla om det är värt sitt pris, för att sedan hala fram sex lakan till om det visar sig värt att lagra några år (eller har potential att öka i värde på vinmarknaden). Det finns kanske någon därute som längtat efter att kunna köpa just detta vin - fast snarare inte, tydligen - men det verkar som en högoddsare att vin och köpare ska finna fram till varandra.
Detsamma gäller i de lägre prisklasserna. Här är lanseringen omfattande och kvaliteten skiftande. Hur ska man välja? Vad skulle få mig att köpa Espelt Vidivi 2004 (nr 97481) eller Ops de Loxarel 2006 (nr 96025) som båda lanserades för 79 kronor när det begav sig. Jo, om de får finfina recensioner naturligtvis - men då måste de konkurrera med alla andra viner som också får gott betyg. Det brukar ju ändå vara ett gäng som får fem eller fyra fyrar i GP och tre plus av Kronstam varje månad. Espelt Vidivi har fått hela fyra plus av Aftonbladets vinskribenter, medan Ops de Loxarel - som man tog hit 30 000 flaskor av i maj 2008 - fick två njugga hästar av Sydsvenskan och bedömdes icke prisvärt av BK Wine. Det krävs alltså en hel del marknadsundersökning, tålamod och intresse för att nosa sig fram till de bästa köpen.
Kanske är det därför jag gillar den röda listan. Några flaskor Espelt Vidivi för 63 kronor - tja, varför inte? Men det jag mer omedelbart fastnar för i listan är det här:
2006 Château Laquirou Champs Rouge (nr 98252). Dök upp så sent som i augusti i en volym av 6 000 flaskor. MSVin har druckit det med välbehag och det fick bra betyg i GP och DN. Måhända för att stoppas undan ett år eller två. 79 kronor mot hundringen jämnt tidigare bör göra det till ett riktigt bra köp. Kommer från La Clape, liksom det vin Esping för några dagar sedan prövade här.
Jag slår också mina lovar runt sydafrikanska 2005 Newton Johnson (97674), numera 109 kronor, och 2006 Terra Solare (99687) för 79 spänn, men tror jag avvaktar med dem. Bättre då försöka jaga rätt på de ynka flarror Castello del Poggio som kanske finns kvar. Naturligtvis blev det aldrig av att jag bunkrade upp av det inför hösten och nu är det i princip slut på Bolaget. Inte prisnedsatt, men gott.
På den vita sidan borde jag kanske kolla upp spanska 2006 Ètim Blanc (98626) från Montsant, för att spinna vidare på tråden från förra månadens rödvinsutflykt i regionen och för att Kronstam tycker det är ett speciellt vin. 63 kronor kostar det nuförtiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)