tisdag 2 augusti 2016

Instagram, vinarslen och Milan Nestarec

                                                  Ett gäng unga naturvinsentusiaster

I förra veckan avslutade jag mitt Instagram-konto temporärt. Just då kändes det som jag fått nog av den grejen. Visst kommer det kommentarer ibland och alltid snabb respons men när fördes det en intressant diskussion där senast. Sedan kom jag på att det faktiskt är kul att slänga lite käft och snabbt få ut en tankegång i flödet. Men fortfarande saknar jag de diskussioner som emellanåt dök upp i bloggosfären. Och jag började fundera en del hur frånvaron av ett resonerande kring vinerna vi dricker påverkar upplevelsen. Det blir väldigt mycket "stunning", "juicy", "vuxenläsk", smileys och annat. Egentligen har Piu Rosso-Niels redan sagt det som behöver sägas i ämnet. Niels pekar ju, trots sin kritik, också på att det faktiskt går att använda Instagram på ett meningsfullt sätt och det instämmer jag till fullo i.

Här kommer ändå några problematiserande tankegångar. Egentligen handlar de kanske mer om frånvaron av andra kanaler än om Instagram i sig. Häromveckan var jag i Köpenhamn och besökte en av byens hippare vinbutiker. Eftersom jag inte är en Garth Hudson-look-a-like ansåg innehavaren att jag behövde en föreläsning om det här med naturviner. Hans kunnande gav inte intrycket av att matcha hans arrogans. Föreläsningens slutkläm handlade om att det allra bästa med naturviner var att det gjorde terroir-begreppet helt överflödigt och ointressant... Här handlade det om vinmakarens signum i centrum...

Smaka på det uttalandet. En helt rotlös vinkultur. Rend mig i traditionerne. Dränk mig i likes, tummar, smileys och stunning, juicy gamayvuxensaft.

Naturligtvis står det var och en fritt att ha en åsikt och även att uttrycka den. Även på Instagram. Men jag ser en koppling mellan ett sådant uttalande och ett SM-klimat som verkligen inbjuder till ytlighet.

Jag ska också ta och granska mig själv och det är inte riktigt lika kul... I vintras provade jag några av Milan Nestarecs viner på en provning i Köpenhamn. Jag blev sådär omedelbart förtjust i grejerna och beställde hem två lådor. Under en period var Nestarecs viner stående inslag i min Instagram-aktivitet. Vilket ju såklart väckte andras nyfikenhet... Jag fick ett par kommentarer kring detta från en bekant, hur lätt det är att ge följare intrycket av att det handlade om något alldeles särskilt. Och det var det ju på ett sätt. Jättekul viner i en helt egen stil. Lätt att bli förtjust i. Men kanske också lätt att tröttna på.

Det blev aldrig någon blogpost om Milan Nestarec och hans viner. Ett sådant hade kunnat sätta in dem i ett sammanhang och ge perspektiv. Jag hade t ex kunnat berätta att Milan Nestarec gått i lära hos Ales Kristancic (Movia). Kanske hade jag börjat fundera över det faktum att jag inte skrivit om Movias viner sedan 2009. Som av en händelse såg jag faktiskt några Movia-flaskor i mitt Instagram-flöde idag men när hände det senast?  Och ska jag vara helt ärlig så har jag större behållning av Kristancics viner än av Nestarecs. För mig blev det en nyttig påminnelse om att inte glömma bort rötter och sammanhang.

Jag funderar också lite på om en ytlig diskussion kan ge oss just ytliga viner...  Etiketten blir lika viktig som innehållet.

Äh, jag vet inte vart det här leder. Kontentan är väl mest att jag saknar klimatet från vinbloggarnas storhetstid. Är det någon som kan peka mig i riktning mot något sammanhang där man snackar vin i meningar som är längre än tre ord är jag tacksam

12 kommentarer:

Italienska viner sa...

"Fab"!

/Patrik

Johannes sa...


Fint skrivet. Visst tänker man på sitt eget instagramande ofta. Speciellt vid sina svackor. Har också tagit bort skiten ibland men inser snabbt att det är rätt kul. Framförallt när jag bor i ett vinfattigt distrikt där det endast är en person jag kan snacka vin med på daglig basis.

Tack för att man blev hookad av Nestarec! Visst kanske man tröttnar på stilen, men det går ju i vågor som med det mesta. Är glad att ha ett gäng buteljer kvar.

Men vilken är egentligen The Bands nästa bit?

Johannes sa...

Och fan vad jag saknar bloggarna.

Winolution sa...

Bara rubriken stämmer till eftertanke och lockar till brett flin. Tack!
Aldrig kört blogg, men kommenterade ju flitigt när det begav sig. Numera instagrammar jag och visst, det är rätt kul men rätt ytligt.
Fan vet om jag inte ska sätta fart på bloggen ...

Ingvar Johansson sa...

@Johannes Så funkar nog instagram för mig, ett sätt att få något slags vin-, eller öl-, prat på daglig basis. Och jag gillar fortfarande Nestarec men tänker att kvalitén inte står riktigt i paritet med närvaron på mitt instagram-konto.

@Winolution Go Go Go

Finare Vinare sa...


Vill ändå hävda att till och med ett ordlöst bildflöde från en hängiven amatör är mer intressant än de flesta vinskribenters alster ;)

Läser själv en del sherrybloggar nuförtiden, ett litet hörn med liknande entusiasm som den allmänna vinbloggosfären ibland hade.

Annars är ju Bert Celce den essentielle vinbloggaren, till synes outtröttlig efter tolv år. Djupaste respekt för hans insats.

Sophie Barrett skriver riktigt bra ur ett jag-perspektiv.

Finare Vinare sa...

Apropå Nestarec... så finns det hyfsat många Insta-darlings från senaste året i den här posten:

http://www.wineterroirs.com/2015/03/wein_salon_naturel_koln_germany.html

Inspirerande är väl rätta ordet.

Anonym sa...

Ingvar - kan bara hålla med. Insta är (för det allra mesta) rätt ytligt (men klart bättre än inget alls). Jag läser ibland gamla bloggposter för att hitta lite inspiration. Har ju inte "fastnat" i naturvins-svängen... (skulle förmodligen bli utslängd ur Köpenhamns-butiken). Frågan är bara var man hittar energin att dra igång reflektionen, ambitionen och därmed bloggandet... det är ju så mkt enklare att bara dra en kork av ngt vin man tror på - och sedan bara dricka...

Bästa vinhälsningar,
Vintresserad - Peter

Ingvar Johansson sa...

Ja, och det är ju inte det sämsta :-)

Johannes sa...

Intressant läsning igen. Jag är garanterat skyldig till många smileys och kommentarer som "jucy", "vuxenläsk" osv. Jag tror dock att det i stor utsträckning beror på bristande kunskap, jag själv är ju exempelvis mycket mer drickare en kännare av vin. Man kan säga att jag är i uppstarten av vinresan, ju mer jag lär mig ju vettigare och intressantare blir förstås kommentarer och beskrivningar av viner (hoppas jag). Även om jag tycker om att läsa längre artiklar om viner så uppskattar jag instagrams korta, snabba bildflöde och hittar ju otroligt många tips och ingångar till nya viner. Det är ju också genom instagram som jag hittat den här bloggen. Det är en väldigt fungerande lösning, kort instagram och ifall man vill förkovra sig ytterligare kan man gå till bloggen

Det är fullt att en ytlig diskurs ger ytliga viner men samtidigt tror jag att väldigt många genom detta tillgängliga sätt hittar till intressantare osvavlade viner. Ta din "Casa Belfi" uppdatering från 26 aug som exempel. Jag vet att flera personer som direkt beställde vinet på systemet som aldrig hört talas om vinet och som heller inte testat osvavlat tidigare

Tack igen
Johannes a.k.a flowdude på instagram

Ingvar Johansson sa...

Det var inte min mening att låta anklagande eller att någon skulle känna sig "skyldig". Ser mig själv också som mycket mer av en drickare än en kännare men ser det som en poäng att försöka sätta ord på det jag upplever som drickare. Och tänka lite grann kring det.
Och jag tror också att det kan bli bra för min del att kombinera bloggandet o instagram.
Som jag skriver ser jag också att det finns en poäng med Instagram. Problemet för mig är när det inte finns något annat.JUst nu saknar jag någon vettig tidning eller bloggandet från förr.

Johannes sa...

Jag tolkade inte alls inlägged som anklagande :)

Jag tycker att det var ett mycket bra och intressant blog inlägg som onekligen väcker många frågor och fick mig att tänka lite mer runt insta och vad jag normalt postar och skriver där