2014 Milan Nestarec Antika Podfuck & 2014 Klasika Vlasak

Hmm, förra inlägget blev inte så lyckat. Åtminstone tror jag att den del missförstod min avsikt. Det var absolut inte min avsikt att på något sätt misskreditera Milan Nestarec. Det jag ville komma åt var det perspektivlösa gillandet och flockbeteendet på Instagram. Inte förringa en duktig hantverkares arbete.

Under våren provade jag de flesta av Milan Nestarecs cirka tjugo buteljeringar. Jag gillade det mesta, tyckte en del var fantastiskt medan jag betraktade en del mest som kuriositeter. Det jag verkligen gillade, och fortfarande gillar, hos Milan Nestarec är hans helt egna uttryck som jag tycker kommer fram allra tydligast i Klasika-linjen. Ikväll provade jag om ett av mina favoritviner och ett av de som inte riktigt funkade för mig vid första provningen.

2014 Podfuck är druvren pinot gris som fått två veckors skalkontakt och gissningsvis ett år eller så på fat. Inget svavel tillsatt och ingen filtrering. Jag har öppnat fem flaskor Podfuck och det har förekommit en hel del flaskvariation. Två har varit helt perfekta och hållt ihop även dagen efter, ett par andra packade ihop och tackade för sig relativt snabbt. Tack och lov är kvällens flaska utmärkt. Vinet ser inte så inbjudande ut, mörkt bärnstensfärgat och grumligt.  Doften är är fin med stenfrukt, torkad frukt och karamell. Smaken känns betydligt livligare och mera energisk än doften. Följer doften väl, bra syra och viss bitterhet och grönt te i avslutningen. Verkligen en fröjd att dricka.

2014 Klasika Vlasak är gjord på welschriesling. 25% av druvorna har haft skalkontakt och det har lagrats på 600-litersfat av akacia. Doft med äpple, lite ättiksstick, honung och stenfrukt. Smaken är lite obalanserad med klen frukt och hög syra. Kvällens flaska kajkar ur efter ett par timmar.

Ska jag sammafatta mina upplevelser och intryck av Milan Nestarecs viner så är en slutsats att satsa på Klasika-linjen. Sauvignon blanc, malvasia, pinot gris och veltlin imponerade stort på mig. Allra bäst tyckte jag nog ändå om Nestarecs Pinot Noir som jag definitivt kommer att fylla på av. I Antika-linjen, är det såklart Podfuck som jag satsar på. De övriga vinerna jag provat, cuveen Miky Mauz och Tramin, var spännande och intressanta upplevelser men också rätt far out. Mer intressant än bra. Jag vet inte exakt var vinerna kommer att hamna prismässigt när de nu släpps på den svenska marknaden men utifrån vad de kostar i Danmark gissar jag en dryg tvåhundring för Klasika-vinerna och en hundring till för Antika.