söndag 3 augusti 2014

2012 Jean Marie Berrux Le Petit Têtu

Förr i tiden var det musik på vinyl som fick igång mig. En artikel, en bisats i en recension eller en fotnot i en diskografi triggade någpt i mig, satte igång ett beslutsamt sökande. Före internet innebar det brevledes förfrågningar efter postorder- och auktions-listor. Nu hittar man den mest obskyra singelbaksida från sextiotalet för gratis nedladdning genom en enkel googling.

Nu har vinet tagit över lite av den roll som musiken hade förr (kanske kan man t o m se det som att de bytt plats. Då var jag inte så noga med vad jag drack. Bara det hade önskad effekt. När det gäller musik funkar det numera fint att lyssna på annat än vinylorginal). Häromveckan läste jag en bloggpost som väckte den där gamla detektivådran till liv. Det fanns en ton i posten som talade om att bloggaren verkligen blivit träffad. Sånt sätter igång mig, jag vill veta vad det var som träffade.

Vinet, 2012 La Petit Têtu  visade sig vara relativt lätthittat, det beställdes via privatimport från Vin&Natur. Hela processen från första kontakt med monopolet till avhämtning tog ungefär två veckor. Vi har att göra med en druvren chardonnay från bourgogne som lagrats på barrique av varierande ålder i ett år (20% nya). Odlingen är biodynamisk och producenten svavlar minimalt.

Vinet är ljusgult i färgen och inte helt klart. Doften får mig att tänka på champagne och kanske även högklassig cider. Jästig, äpplig, lätt blommig och friskt mineralladdad. Smaken är en direkt återspegling av doften. Friskt ungdomlig med hög syra, fin äppelfrukt och massor av mineraler. Oerhört uppfriskande och läcker dryck. I nuläget är vinet matkrävande och definitivt inget man sitter och slötutar.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Läste också det där blogginlägget och blev intresserad. Du verkar emellertid inte ha blivit riktigt lika drabbad, det positiva omdömet till trots?

/Johan

Finare Vinare sa...

Visst var det där blogginlägget lockande.

Vi provade Petit Têtu augusti 2013 i en räcka av 70 andra viner. Trots viss hajp från vinkompis aka medprovare trillade inte poletten ner helt och hållet... dock inget att dra några större växlar på, hantverkarviner av det här slaget är ju ofta långsamma till sin natur och kräver sin tid till fördjupat umgänge.

Det fanns andra bourgogner vid det tillfället som hade en mer drabbande effekt, till exempel Domaine Valettes 2010 Macon-Chaintré VV.

Så... det ska absolut provas/drickas igen!

Ingvar Johansson sa...

@Johan, nej precis. Jag gillade det men blev inte drabbad. Gick mer till hjärnan än hjärtat.

@FV, helt rätt inställning. Ofta faller man ju för vissa viner i ett sådant sammanhang. Skillnaden mellan att prova o att dricka