2010 Pizzulin Schioppettino charmade ju byxorna av alla som kom i närheten av den. Jag planerade att spara några flaskor för att lagra men det blev inte mer än en god tanke. Sista flaskan dracks i kräfttider...
Nya årgången, 2011, är degraderad från ordinarie sortiment till beställningsditot men måste ju likväl provas. Årgången var rejält varm och det känns verkligen. Doften är kraftfull och dov med mörka körsbär, viol, choklad, plommon och fattoner som inte känns särskilt välintegrerade. Det är kryddigt och pepprigt med ett inslag av grön paprika. Hmm, jag blir inte helt övertygad. Det känns för stort, för varmt och utan elegans.
Smaken speglar doften väl. Det känns nästan som ett nya världen-vin med (för) mycket av allt. Spretigt, tungt, obalanserat och lite klumpigt. Såhär långt en rejäl besvikelse. Jag korkar igen och återvänder till vinet nästa dag. Över natten händer det saker.
När jag provar vinet dag två känns det betydligt mer balanserat. Frukten har sansat sig, syran är mera påtaglig och eken mer diskret. Fortfarande känns det mera kraftfullt och inte lika charmigt som förra årgången men med en rejäl köttbit på tallriken funkar det fint. Tveksamt om det blir påfyllning men inte otänkbart. Priset är f ö detsamma som förra årgången, d v s 139 kr.
3 kommentarer:
Efter att läst inledningen på ditt inlägg, så blev så klart tanken att OK det här kan vi avstå ifrån. Dag tvås omdöme knuffar mig till en berömd position emellan två hötappar.
J-C Tror du skulle gilla vinet mer än vad jag först gjorde. Köp några flaskor, drick en nu o spara resten några år. Tror inte du kommer att ångra dig
OK. Dåfår detbli så. Den som ärförståndig lyder råd!!
Skicka en kommentar