tisdag 11 februari 2014

2011 Montalbera Ruché di Castagnole Monferrato Laccento

Noterade precis att det här är det första ruché-vinet jag bloggar om. Lite märkligt med tanke på att jag provat och gillat en handfull genom åren. Kvällens vin är ett varuprov från Club Amarone. Ruché di Castagnole Monferrato Laccento är producenten Montalberas toppvin. Det görs på 95% sent skördade druvor och 5% som torkats. Vinet jäser på ståltank och lagras på flaska i minst ett år.
Doften är verkligen ungdomligt flörtig med yppiga aromer från rosor och viol parat med en distinkt kryddighet och sötlakrits. Hallon och andra röda bär är också framträdande. Verkligen en ren njutning att sniffa på.
Smakmässigt är det här ett mjukt och behagligt vin som speglar aromerna klockrent. Generöst med bärig frukt, bra, balanserad syra och en lite bitter örtighet i avslutningen. Ytterst charmerande.
Det här är snyggt, välpolerat och lättgillat utan att vara utslätat. Även om det är vattenkammat finns personligheten kvar. En helt annan upplevelse än  Cascina Tavijns mera oborstade variant, den ruché jag druckit klart mest av. Jag gillar båda och vill inte välja.

JC:s Vintankar provade och gillade i våras.

8 kommentarer:

Lessrof sa...

Det här var ju ruchén du missade när vi var på Gambero Rosso för ett år sedan! Jag hade mycket svårt för de i mitt tycke alltför parfymerade blom- och kryddtonerna.

Vintankar sa...

Roligt att även du gillade den här Ruchén.Jag var ju själv positivt hur den smakade dag ett, men var med om en förändring dag två, som gjorde mig konfunderad.
Lessrof
Visst var det en intensiv doft. Blommor och geléhallon en masse.

Ingvar Johansson sa...

Tack för påminnelsen. Ruché är väl en sådan druva som man inte förhåller sig neutral kring

Italienska viner sa...

Det är också en druva som tydligen är extremt komplicerad att ha att göra med. Tippar över i mognadsgrad över en natt och blir lätt alltför söt och parfymerad - "a tricky bastard".
Montalberas instegsruché var den som först fick upp våra ögon för druvan, frisk och fräsch i den årgång vi provade då, kan varit en 2004. Torkade druvor i den här prestigecuvéen låter dock en smula oroväckande?
Man ska nog egentligen inte jämföra med Cascina Tavijn - lite som Cappellano vs Fontanafredda i volymer och inställning.

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Tänkte precis som du Patrik och hade vissa farhågor kring vinet. De kom dock rejält på skam. Det här är bra, balanserat och välgjort. Bara 5% torkade, resten sent skördade. Visst finns det en viss sötma men också bra, balanserande syra. Ang. jämförelsen med Cascina Tavijns Ruché som var det väl ungefär det jag försökte säga. Väldigt olika men båda tilltalar mig, var och en på sitt sätt. Man behöver ju inte alltid tänka i termer av rätt och fel

Italienska viner sa...

Nej, inte fråga om rätt eller fel, bara att en industriell operation på 130 ha lätt tar sig annorlunda uttryck jämfört med en på 5 ha. Hence the "ruffighet" ;)

/Patrik

Vinosapien sa...

räcker att tänka 'varför varuprov'...
har blivit överkänslig mot otyget...

Ingvar Johansson sa...

Ska skriva "Reuterdahlare" istället för varuprov nästa gång...