onsdagen den 4:e april 2012

2010 Foradori Teroldego Morei


Ikväll provade jag ett av Elisabetta Foradoris amforalagarde teroldego-viner. Ett vin som väl måste anses uppfylla även den snävaste naturvinsdefinition. 2010 Teroldego Morei har jäst och lagrats på amforor av terracotta i åtta månader.Inget svavel tillsatt och ingen filtrering. I vingårdsarbetet är det biodynamiska principer som gäller. Den enda eftergiften är att vinet gör en kort mellanlandning på ekfat innan buteljeringen. Jag vet faktiskt inte om så är fallet med den aktuella årgången. Det var så det förhöll sig med 09:orna och jag har läst att Elisabetta Foradori gärna ville hoppa över det ledet.

Vinet är mycket tätt och mörkt, nästan svart. Längst ut finns en blåröd kant. Direkt efter öppnandet kommer jag inte alls överens med vinet. Det har en påträngande skitig doft som gör vidare analys ointressant. Bara att vänta och se.Vine fårt stå i karaff några timmar innan återvänder. Då har det värsta lagt sig men vinet är fortfarande påtagligt funkigt. Där bakom finns friska aromer av blåbär och röda äpplen. Det dyker upp lakrits, kryddtoner och ett starkt inslag av mineraltoner.

Första smakprovet är... sådär och jag börjar fundera på formuleringar om hur naturvinskaraktären skymmer druv- och ursprungskaraktär. Frukten är verkligen härlig och jag gillar vissa aspekter av vinet men det är för funkigt och syran för vass. Jag korkar upp något mera lättillgängligt (läs lambrusco) och låter teroldegon stå.

När jag återvänder till vinet nästa dag, när det fått sex timmar på karaff och 18 timmar på öppen flaska har det verkligen hänt saker med vinet. De orena tonerna är borta och istället möts jag ren, fin teroldego-frukt som det är en fröjd att sniffa på. Här finns lager på lager av mörka bär, jordiga mineraler, lakrits, örter och något av den där blommigheten som man kan hitta hos cote-rotie som fått en skvätt viognier med i blandningen. Även smaken har fått ett lyft och allt känns renare, klarare och mera väldefinierat. Problemet som kvarstår är den lite vassa syran.

Ett intressant vin att prova men knappast något jag kommer att handla igen. Kostar c a 250 DKK hos Cibi&Vini.



2 kommentarer:

Piu Rosso sa...

Ok, når DU siger vass syre, Ingvar, så er den VASS:-) Tak for noten på den her vin, det er højst brugbart. Beskrivelsen dag 2 lyder jo temmeligt lokkende og jeg har tilmed en halvbizar dragning mod det snavsede, så det kunne godt noget for mig..

Den er vel også temmelig ung, noget kunne tyde på at den samler sig med lagring, måske?

God påske - VH Niels

Ingvar Johansson sa...

Hej Niels ! Förutsatt att man har en bra, sval källare så tror jag att vinet kan vinna på lagring i några år. Här finns syra, tanniner och frukt så det räcker. Jag har inte något emot "det snavsede" men det finns gränser. Som sagt, intressant att prova men det finns ju så mycket annat...