fredag 14 december 2012

2007 Marco Sambin Marcus



Så, dags att prova 2007 Marcus under lite ordnade former. För mig var det här vinet som verkligen stod ut när jag tillsammans med de närmast sörjande häromveckan provade vin hos Finn Klysner. Ett vin som inte var slankt, elegant eller lättdrucket och helt saknade klunkabilitet men som ändå pockade på min uppmärksamhet. Kanske var det rent utav så att det var just frånvaron av allt det som jag vanligtvis tilltalas av som fick mig att haja till.

Marco Sambin är inte vinodlare i åttonde generationen. Han är professor i psykologi vid universitetet i Padova. För ett antal år sedan köpte han en lantegendom i Colli Euganei, en nationalpark strax söder om Padova. På gården utbildar han blivande psykoterapeuter. Och så gör han vin med hjälp av vinmakaren Guido Busatto och Loredano Sinigaglia. Odlingen ekologisk, vingården omfattar 4 ha och den samlade årsproduktionen ligger på under 3.000 flaskor. Hela egendomen är nyplanterad med 9.000 rankor per ha.

Marcus är en bordeaux-influerad blandning gjord på 40 - 45% vardera av merlot och cabernet sauvignon och en mindre andel cabernet franc och syrah. Ett års lagring på en blandning av nya och ett-åriga barriquer. Hemsidan talar om att årgång 2007 var synnerligen besvärlig. Skörden var liten och på grund av det varma året så utsattes vinrankorna för vattenstress. Det resulterade i druvor som hade hög sockerhalt men inte uppnådde full fenolisk mognad och den årgång producenten är minst nöjd med.

Vi har alltså att göra med en svag årgång av ett vin i en stil jag vanligtvis inte gillar. Kan det verkligen vara något ? Jo, faktiskt. Det här fungerar lika bra hemma som hos Finn. Vinet är mycket mörkt och tätt i färgen. Doften är rik och maffig med både röda och svarta vinbär och skogsbär. Faten är framträdande men inte alls störande. Här finns en antydan till stall och läder och ett inslag av mynta.

Smaken är lite mer problematisk, åtminstone tills det kommer mat på bordet. Vinet känns lite spretig med söt frukt och synnerligen frisk syra vilket säkert är en spegling av det besvärliga året. Smakmässigt är det skogsbär i första rummet men det finns också en del vinbär. Distinkta, väl integrerade tanniner och fin eftersmak med bra längd.

Jag dricker vinet till entrecote, bernaise, gröna bönor och grovfritter. I det sällskapet byter vinet skepnad och gör jobbet med bravur. Syran är plötsligt inte det minsta jobbig utan helheten blir ytterst harmonisk. Jag ser fram emot att prova en mindre problematisk årgång. Kostar 275 DKK hos DWC Vin

3 kommentarer:

Lessrof sa...

Helt rätt inställning! Man skall inte döma på förhand om man vill vidga vyerna. Lätt att bara falla in i sina gamla favoriter men då hittar man inga nya. Det kändes som ett bra matvin hos Finn.

Ingvar Johansson sa...

Jag är lite inne på att prova nytt just nu. Det har blivit en del obloggade dikeskörningar men också en del positiva överraskningar. Nu börjar jag dock längta efter nebbiolo.

Lessrof sa...

Ja man återkommer ständigt till Nebbiolo (och Sangiovese). Har hämtat hos BB i Dragör + handlat lite Burlotto på Supermarco idag. Inte fel.