Schioppettino di Prepotto

När jag höll på att packa mina flaskor till den gångna helgens extravaganta skånska vinbloggarkonklav så fick jag ett par kommentarer från min bättre hälft.

-Ni är bortskämda

-Ni visar ingen respekt för varken vinerna ni ska prova eller deras producenter.

Jag protesterade naturligtvis men tvingades åtminstone tyst för mig själv medge att det låg något i hustruns kommentarer. Konklaven var bland det roligaste jag har gjort på länge, åtminstone i vinsammanhang men samtidigt så tappade jag fokus på ett relativt tidigt stadium och det var inte alla viner som fick den uppmärksamhet de förtjänande. Åtminstone inte av mig.

Min egen Schioppettino di Prepotto-flight gick mig spårlöst förbi. Inte för att vinerna var ointressanta -  jag har provat merparten i tidigare årgångar och vet att det är klassviner i en stil jag gillar -  utan det handlade mest om överbelastade sinnen och utmattade smaklökar.

För att i någon mån kompensera det jag missade och faktiskt ge vinerna den uppmärksamhet och den respekt  de förtjänar tänker jag ägna mig åt att dricka upp resterna av det blandade 12-pack Schioppettino di Prepotto jag beställt. Six down six more to go. En flaska åt gången. Jag börjar med en kort presentation.

Prepotto är en by med drygt 800 innevånare som ligger ett par mil öster om Udine och gränsar till Slovenien. Kommunen utgör en del av Colli Orientale del Friuli (COF) men har sedan 2008 rätten att använda beteckningen Scioppettino di Prepotto på etiketterna.  Druvan härstammar från Prepotto och har en lång historia. En gång i tiden hade den mycket hög status men var i princip utrotad efter vinlusens härjningar och de båda världskrigens förödelse i områdets vingårdar. Det skedde i princip ingen nyplantering alls fram till 70-talet och då återstod bara några hundra rankor.

Det stora pionjärarbetet gjordes av Paolo Rapuzzi som gick rakt emot rådande trender när han under tidigt 70-tal nyplanterade enbart inhemska druvor på sina ägor. Framförallt satsade han på schioppettino och fick lokala politker att förstå hur viktigt det var för Preopotto att rädda druvan. Genom lobbyarbete så blev schioppettino upptagen i DOC-rullorna för COF. Cialla fick status som sottozona till COF 1995 för flera inhemska druvor, däribland schioppettino. Efterhand har druvan börjat odlas i ett lite vidare område men fortfarande finns den mig veterligen inte utanför Friuli-Venezia Giulia (om man inte räknar Randall Grahms halva hektar i Californien...)

Producenetrna i byn bildade 2002 Associazione di Produttori Schioppettino di Prepotto för kvalitetskontroll, utvecklingsarbete och marknadsföring. Det finns ett regelverk som man måste följa för att få sätta APSP's logga på flaskan. Skördeuttaget är maximalt 49 hl/ha och max 1.55 kg/vinranka. Minsta tillåtna alkoholhalt är 12%. Vidare föreskriver man minst ett års lagring på träfat. Rekommendationen från APSP är att använda begagnade barriquer men även botti är tillåtet.

Vidare har APSP utvärderat olika årgångar och funnit att schioppettino oftast presterar ett jämnare resultat än de importerade druvorna. Även svagare årgångar ger bra viner. Man har också studerat hur jordmånen påverkar arom och smak hos schioppettino. Druvor som växt på grusiga jordar ger mer peppriga och kryddiga viner medan de som växt på den röda lerjorden får mer intensiv körsbärs- och svartvinbärsfrukt.

I Prepotto finns idag c a 25 ha schioppettino, i hela Friulien c a 80 med DOC status.  APSP har ett trettiotal medlemmar. Det handlar alltså oftast om mycket små produktioner där varje producent gör några tusen flaskor per år. Jag gissar att produktionen kommer att öka rejält de kommande åren och tycker att det ska bli mycket spännande att följa utvecklingarbetet som pågår.

2005 Grignolino d'Asti (Trinchero)

Trincheros grignolino har varit på väg ner i två såser: först i Lagmarks kök efter den skånska bloggar-extravaganzan och nu i MSÄ:s pastasås. Båda gångerna räddade i sista stund av eder tappre bloggare.

I glaset har vinet vissa likheter med avslagen coca-cola. Också i doften finns det en hint av cola-sötma, men också en intrikat palett av krydderier, rosor, målarverkstad, lingondricka och undervegetation. I munnen är det piggt lingon/körsbärssyrligt med nerslipade tanniner. Här finns en liten aning svarta russin som rundar av och en fin beska som breddar. Till en gräddig pastasås med kalvkött och karljohansvamp skulle detta vara suveränt.

I lördags, runt bloggarbordet, hördes införstådda kommentarer om att detta är ett uttryck för grignolino man knappast trodde fanns - det är tydligtvis så långt från en high end-druva man kan komma. Det där övergår min kunskap, men jag vet att jag gillar Ezio Trincheros variant skarpt. Trinchero är ännu en av dessa biodynamiker som inte tar några genvägar och vars viner får ett långt och sakta mognande liv i flaskan. Förhoppningsvis kommer han till Fri Vin också denna gång.

Kvällens smakprov är ännu ett bevis på att de flesta av de viner vi provade i lördags tjänar på att stå i öppen flaska ett tag. Det sista i flaskan har vilat sig i form på balkongen, utan kork.

Det var givetvis Patrik - Italienska viner - som hade med sig denna piemontesiska godbit. Här gör han en sedvanligt pricksäker recension av vinet.

125 danska enligt gällande priskurant från Winewise är inte ett avskräckande pris.

Skånsk vinbloggar-extravaganza

En mycket trevlig inledning på ett hårt arbetspass, courtesy Gôut

De extravaganzor Billigt Vin-redaktionen hängivit sig åt under åren bleknar, i jämförelse med den Gôut förtjänstfullt samlat ihop till under lördagen. Italienska Viner, Alsace Wines, Mina Vinare, Uppkorkat, Vård och vin och Billigt Vin gör Gôut sällskap i ett chambre separé på Lagmarks etablissemang vid Sundstorget i Sundets Pärla.

Gôut om riesling 2008 Alsace/Baden

Gôut bjuder på fyra rieslingar från 2008, sprungna ur ett mycket begränsat geografiskt område men från olika jordmån och sinsemellan väldigt olika. Redan här, utan facit i hand, virvlar mina tankar iväg åt alla möjliga håll utom just mot Alsace/Baden och riesling. Det säger väl mest om hur lite jag känner den druvan och den regionen - man så trevligt att upptäcka denna sida av saken! Riktigt mineralfriska och syrliga uppsträckare inför den fortsatta färden. Maders Rosacker är riktigt torr och matvänlig. Baden-vinet, från vulkanisk mark, har en fint blommig fruktighet i doften och ett knivskarpt bett i syran när det kommer i munnen. Bott Geyls Schlossberg är till en början funkigare i glaset och bjuder på en intressant resa. Det sista vinet är försiktigare i doften och bara bra, helt enkelt. Gôut har redan rapporterat utförligt här.

Billigt Vin (Jörgen) om qvevrivin från Georgien

En qvevri-provning kommer därnäst. Det första vinet, en ung rkatseteli från Alaverdi-klostret, är chockartat strävt när det kommer i munnen - "jävla tanniner" är det enda jag skrivit i blocket. Det är till och med mer än jag minns från senast jag drack det, då till en lunch på Alaverdi-klostret där särskilt en salt ost lyckades locka fram en väl dold fruktighet ur tanninattacken. Jag känner mig som en skurk som utsätter mina medmänniskor runt bordet för denna bedövande upplevelse på ett så tidigt stadium och bestämmer mig för att låta den resterande flaskan i källaren vila minst fem år för att se vad som händer. Turligt nog är kisin från Schuchmanns qvevri-linje mycket behagligare, den är från 2006 och i jämförelse en kärleksfull smekning. Pheasant's Tears mtsvane är kanske det mest intressanta vinet, återkommer eventuellt till det. Den avslutande saperavin från 2010 utger sig i glaset för att vara svartvinbärssaft men har en sjysst matvänlig kombination av tanniner och syra. Skulle också vara intressant att återvända till om fem år.

Alsace Wines om pinot noir Alsace/Bourgogne

Alsace Wines visar att Alsace kan pinot noir. Jag blir väldigt förtjust i Martin Schaetzels Cuvée Mathieu, för mig finns där en koppling till några av de nerello-viner från Etna jag gillat så mycket de senaste åren. Koebberle Kreyer bjuder på en fin doft av rosor och lite körsbär, en mycket pigg och social 2003:a.

Härnäst får Vård och vin gå in med ett sötvinsinspel innan tapas-buffén kommer in. I hastigheten missar jag att ta bild på de tre vinerna, men det finns i Vård och Vins post Jo, jag é fan bitter. Vinerna gör oss inte bittra och kommer som ett skönt divertissement innan maten. Moulin Tauchais från 1993 - åhå! Chenin blanc i sin mest raffinerade form. Med eller utan hår på bröstet faller alla runt bordet för detta. En Recioto di Soave och en sauternes från Rieussec flankerar fint.

Billigt Vin (Ingvar) om Carso

Carso! Ingvar tar oss till en högplatå som är karg, otillgänglig och alldeles underbar. Kantes malvasia och vitovska är förvånansvärt lika i uttrycket - betydligt älskligare och  mer omedelbara än terrängen de härstammar från. Och när ska jag lära mig skilja mellan malvasia och friulano, som jag trodde det första vinet var? Terranon är precis så syrligt mineralrik och hälsosam som man kan önska sig, utan tvekan den bästa jag smakat. Men det är Zidarichs skalmacererade vitovska i årgång 2007 som sticker ut, vresigt men med en glimmande guldklimp av frukt och finess långt därinne, för mig själva sinnebilden av vinmakaren och hans gränsland mellan Italien och Slovenien. Oroväckande nog har tydligen Parker upptäckt och hyllat Zidarichs malvasia, vilket gör att priserna kan stiga. Men Winewise listar dem fortfarande för 235 danska. Kanske återvänder den strame Zidarich till Fri Vin den 9:e juni. Jag tillåter mig att återanvända en passus från senast:

"Mitt i ståhejet på Fri Vin-mässan stod han stilla, tyst och bredbent med händerna på ryggen och blickade ut över den larmande menigheten. Till höger om sig hade han den dynamiske Fulvio Bressan, till vänster ett gäng animerade fransoser från Rhône-dalen. Han är från Karst, Zidarich, en karg och krävande högplatå som tycks forma stern men and wines (jag kan inte hitta på något lika passande svenskt uttryck). Jag närmade mig med tvekan. Ingen annan stod vid hans tunna och smakade och vid det laget var jag ganska rund under tofflorna (jag har ännu inte lärt mig hur man gör när man spottar). Inte bästa tillfället att befrynda en storhet i vinvärlden och det blev heller inte mycket bevänt med konversationen. /.../

- You have red soil, försökte jag imponera med min lokalkännedom.
- ?
- The... the ground... red!
- Yes, red.

Oförtrutet fortsatte jag pressa min lycka:
- Do you know Vodopivec?
-?
- V-O-D-O-P-I-V-E-C, winemaker!
- Yes, I know him.

Typ."

Zidarichs vitovska

 Italienska viner om italienska viner

Italienska viner om italienska viner (forts.)

Trincheros grignolino och Le Taragne (2004), den senare en dolcetto med ett säreget uttryck - Trinchero är ytterligare en bekantskap från Fri Vin, vilken Patrik låtit spira genom ett flertal besök på plats. Vinerna finns hos Winewise för 125 respektive 135 danska. Barbera d'Astin kommer från Cascina Tavijn, presenterat av Patrik här. Carema och Le Piane är helt knäckande bra, framför allt om man tänker på deras framtid - om tjugo år är de förmodligen på ett strålande humör. Ojoj! Le Piane har lite vespolina och bonarda mixade med nebbiolon, carema är druvren nebbiolo.

Billigt Vin (Ingvar) om schioppettino

Schioppettino di Prepotto

Man blir...

...ressugen.

Schioppetino är druvan som nästan helt utrotades men räddades av en framsynt vinodlare. Nu har den fått en egen appellation, Schioppettino di Prepotto. Kanske 25 hektar och ett tjugotal odlare. Ingvar har med sig en försvarlig del av årsproduktionen, alltså, med sina sex smakprover. Så fint, så trevligt, så förföriska vitpeppar- och kryddpeppardofter som väcker så många minnen. Och lagerblad. och körsbärsfrukt. Barriquelagring är det som gäller i byn, kanske kan man hoppas på att någon kommer på att testa botti, som Bressan.

Uppkorkat om det nya Sydafrika

Uppkorkat visar sidor av Sydafrika som vi kanske anade fanns, men som vi inte visste var vi skulle leta för att hitta. I Swartland, till exempel, hos en ung, egensinnig vinscen som blomstrar där. De två första vinerna är sydafrikanska tolkningar av sydfranska druvmixar. Raats cabernet franc är väldigt trevlig och jag tror jag fick med en slatt hem som jag kanske återkommer till. Rent formidabelt bra är Pofadder (cinsault) - raka motsatsen till så otrevlig som reptilen det fått namn av säkert kan vara i ett direkt möte. Det enda farliga med vinet i fråga är att man kan bli beroende av det. Vid det här laget är mina anteckningar mycket sporadiska och de som finns uppvisar tydliga tecken på förvirring - så kolla upp andra blogginlägg (förhoppningsvis kommer ett initierat inlägg på Uppkorkat inom kort).

Mina Vinare, efter denna aptitretare, om syrah

Oui!

Dags för mat, en fint komponerad trerätters från Lagmarks expanderade restaurangkök. Först grillad pilgrimsmussla under ett parmesanflarn och på en bädd av sparris. Mina Vinare plockar fram en torr grenache gris från producenten L'Oustal Blanc i Minervois. Det är ett synnerligen trevligt vin de table - från 2005 som framgår av etiketten - som passar som hand i handske till maten. Förslaget att ha kvällens sista provning i samband med maten - rosasaftiga lammracks med potatisgratäng och selleripuré - är helt kongenial. Tre druvrena, men inte särdeles typiska franska syrah-viner - Chapoutiers Les Granits från Saint-Joseph (2003), Le Clos de Fees De Battre Mon Coeur s'Eest Arrête från Roussillon (2009) och La Porte du Ciel från Négly (2007) - sitter som en smäck. Les Granits och De Battre... blir en påträngande påminnelse om att inte glömma bort syrah-druvan, det har blivit alldeles för lite av den varan på senaste tiden. Domaine de Mas Blanc (2005) från Collioure har en skvätt grenache blanc i sig och är ett ganska märkligt men intressant vin. Inga bilder så dags på kvällen.

Extensivt, omtumlande, lärorikt, gott! Med ett lager av de viner som provats under kvällen i källaren skulle man klara sig gott i alla väder för oöverskådlig tid framöver.

Vi pratade också: om bloggande, om naturviner, om terroir, om vinjournalistik, om resor, om möten med producenter, biskopar och regioner. Kanske är det bästa med att blogga om vin de möten IRL det leder till.

More Random Notes

Som så många gånger förr tjänar några rader från en grannbloggare som en katalysator för mina lösa funderingar. Plötsligt så finns det något som binder ihop tankarna och får dem att ta form. Som så många gånger förr kommer raderna från Finare Vinare. Denna gång i rapporten från den alternativa champagnedagen.

Texten ger verkligen en skarp bild av hur den svenska vinscenen ser ut idag. Det finns den etablerade delen som skapats av ett illa fungerande monopol, några dominerande importörer och så då skribenterna som går i deras ledband. Ett mer eller mindre slutet system med en tyst överenskommelse om att inte säga, göra eller skriva något som kan tänkas störa den rådande ordningen.  Destinationerna för  de båda bussarna på omslaget till Sex Pistols tredje singel "Pretty Vacant" tycker jag är en rätt god beskrivning av läget.

Den nya vinscenen föddes ur den frustration men också det utrymme som den gamla skapat. Vinbloggarna är ett uttryck för de nya strömningarna. De "piggare importörerna" är ett annat och möjligen är en del av näthandlarna ett tredje. Bloggarnas betydelse och eventuella inflytande har ju emellanåt diskuterats. Jag tror att det är marginellt för tillfället. Däremot tror jag att skriverierna  faktiskt luckrar upp ett rätt stelnat klimat och att det  kan börja hända saker på riktigt.  Det finns alternativ till att handla på systembolaget och köa i månadssläppens brödköer. Man kan skriva om vin på ett annat sätt än vad gubbsen gör. Vin måste inte alltid bedömas på ett hierarkiskt sätt. Munskänkarna går att vitalisera. Osv Osv
Kort och gott -  vin kan vara fan så mycket roligare än vad jag anade när vi startade Billigt Vin. Det faktum att det är kul och att det händer saker kommer ju såklart att generera nya initiativ.

Finare Vinare ser paralleller mellan punken och det jag vill kalla för den nya vinscenen. Den kopplingen köper jag gärna. Vinbloggandet har ju mycket av samma gör-det-själv-mentalitet och extra spännande blir det när det inte stannar vid skrivandet. Att det ordnas inköpsresor över sundet, fixas provningar med intressanta producenter är skitkul. Det vi ser nu är bara början. Att det faktiskt börjat röra på sig märks på flera områden. Reaktionerna på Finare Vinares champagnedagspost är bara ett litet exempel.  Vart det kan leda får vi se men  destinationen på en  annan välkänd buss är ju inget dumt alternativ

2011 Chiarli Vecchia Modena Premium

Jag fortsätter mitt utforskande av lambruscons hemligheter. I lördags åt jag en förträfflig lunch på restaurang La Vela i Vedbaeck för att samla krafter inför en provning hos Carlo Merolli. Carlo hade naturligtvis mer än ett finger med i spelet vad gällde valet av lunchställe och han var ensam ansvarig för valet av måltidsdryck. Till en tallrik med delikata charkturier och en pastaanrättning med tomatsås som spetsats med lite peperoncino serverades vi en 2011 Lambrusco Mutina. Mörk, tät i färgen och nästan skabröst flörtande i doften. Smaken härligt bärfruktig med frisk matvänlig syra och en viss inställsam restsötma. Suveränt till de feta charkprodukterna och minst lika bra till den lite heta tomatsåsen. Efter lunch fortsatte vi till Carlos butik Den lille Tykke för att prova ett gäng viner ur sortimentet. En provning värd ett eget inlägg men som resledare för trettio Munskänkar blev inte mitt fokus vad det borde vara. Eller rättare sagt så låg fokuset på uppdraget snarare än provningen. Dessutom hade jag siktet inställt på mera lambrusco...

2011 Chiarli Vecchia Modena Premium har en förslutning som för tankarna till något seriously kinky man kunnat stöta på under en Robert Mapplethorp-utställning. Efter att ha penetrerat förslutningen så är det helt andra signaler som förmedlas. Vid upphällningen skummar vinet kraftigt och har inte alls den mörka, kraftfulla purpurfärgen jag väntat mig. Istället är vinet nästan roséfärgat i en rödrosa nyans som mest av allt påminner om gingerino.  Doften har domineras av smultron och hallon både i renast tänkbara form och godis/bubbelgum-varianten.
 Smaken är lätt,  frisk och absolut bentorr. Man kan möjligtvis frammana en liten gnutta smultron/hallon-sötma. Bubblorna förstärker friskheten och det här är verkligen en läskande dryck. I avslutningen finns en lätt sälta. En suverän apéritif som man gärna dricker ett glas till av.

En väldigt trevlig bekantskap och ytterligare en sida av lambrusco som jag inte visste fanns. Jag kan verkligen rekommendera att beställa en blandad låda lambrusco från Carlo Merolli. Vecchia Modena Premium tillhör de dyraste och kostar 90 DKK.

2009 Domaine Barou VdP Colllines Rhodaniennes Rouge Syrah

Precis i början av 2010 skrev jag om 2010 Les Champs Libres och fann att det var ett i grunden rätt ok vin men störde mig lite på pris och framtoning. Ett schysst bistrovin, varken mer eller mindre som klätts i hipstermundering och fått en prislapp på 100 DKK. Ett skäl till att jag störde mig då var nog att jag drack vinet parallellt med sista flaskan av en stor budgetfavorit, 2007 Domaine Barou Cuvee des Vernes som är ett väldigt mycket roligare vin.

Domaine Barou har det mesta av sina marker i St Joseph. Tidigare har man framförallt odlat annan frukt men sedan tidigt 90-tal har vinproduktion varit huvudfokus. Odlingen bedrivs ekologiskt sedan 1975. Man har 7ha vinmarker och producerar två St Joseph-tappningar och två VdP. Ikväll provade jag den allra enklaste 2009 VdP Colllines Rhodaniennes Rouge Syrah. 80% av druvorna avstjälkas, två dagars kallmaceration och därefterytterligare 12 dagars maceration vid 28 graders temperatur. Vinet lagras därefter nio månader på välanvända (5-6 ggr) barriquer.

Vinet är purpurfärgat och inte fullt så tätt som jag hade väntat mig. Doften är rätt återhållsam med bara lätta syraharomer. Lite svarta vinbär, björnbär och peppar. En vända på karaffen gör ingen större nytta. Det här är också ett vin att dricka snarare än att sniffa på.  Vinet är relativt lätt och slankt. Söt bärfrukt, frisk syra och tydliga tanniner. Inga konstigheter, inget raffinemang men rent, rakt, enkelt och ärligt vilket räcker rätt långt i min bok. Klarar salsiccian  lika bra som  en hygglig dolcetto eller barbera  Ett riktigt bistrovin m a o som kostar som ett bistrovin ska kosta d v s 60 DKK. Emilie Vin säljer.

Les nouvelles enquêtes de Räknetrissen

Efter att dammet lagt sig efter det famösa "naturvinssläppet" blir det mer vardaglig lunk igen, när Räknetrissen spanar in nytillskotten i det fasta sortimentet. De här vinerna ska finnas tillgängliga minst ett år. Källor: BKWine, Allt om vin, Allt om mat, Tasteline, Munskänken och HD. Alla med ganska kompletta översikter och omdömen.

Observera att nummer två i den röda listan, Côstières de Nîmes Pierre Vidal, är säljstoppad på SB. Det framgår inte varför, men förmodligen för att man kommit fram till att det levererade vinet avviker från det prov som vann anbudet, och även från det som användes vid journalistprovningen. Synd, med tanke på genomgående höga poäng från provningen. Jag blev lite sugen på att dricka CdN-tjut igen. Kanske kommer säljstoppet att hävas, kanske var provvinet för bra för att vara sant till sitt pris. 

VITA
2185 2010 Château du Cléray Muscadet de Sèvre et Maine sur Lie.
62 kr. Medel 4,33 (6 betyg)
6404 2009 Clare Hills Riesling Pikes Vintmers.
90 kr. Medel 4 (6 betyg)
6851 2011 Río Claro Sauvignon Blanc Miguel Torres
59 kr. Medel 3,8 (6 betyg)
5602 2010 Saint-Véran Réserve Joseph Deshaires.
99 kr. Medel 3,8 (6 betyg)
12356 2010 Analivia Verdejo Pagos del Rey.
69 kr. Medel 3,66 (6 betyg)
2267 2010 Brochet Facile Sauvignon Blanc.
69 kr. Medel 3,5 (4 betyg)
6680 2011 Cono Sur Gewürztraminer.
70 kr. Medel 3,2 (5 betyg)
5472 2010 Saint Romain Louis Max.
149 kr. Medel 3,2 (5 betyg)

RÖDA
2144 2008 Poliziano Vino Nobile de Montepulciano Vigne Nuove.
149 kr. Medel 4,5 (6 betyg)
3156 2010 Costières de Nîmes Syrah SARL Vidal.
62 kr. Medel 4,4 (5 betyg)
2073 2010 Org de Rac Shiraz Cabernet Sauvignon Merlot.
76 kr. Medel 3,8 (6 betyg)
2349 2008 Cúmaro Riserva Umani Ronchi.
149 kr. Medel 3,8 (6 betyg)
2562 2009 Tinto da Anfora Bacalhôa Vinhos de Portugal.
79 kr. Medel 3,6 (6 betyg)
6335 2011 Trivento Syrah.
74 kr. Medel 3,5 (6 betyg)
6251 2010 Étnico Syrah Merlot Cabernet Sauvignon.
76 kr. Medel 3,5 (6 betyg)
2716 2006 Montelciego Reserva.
89 kr. Medel 3,5 (6 betyg)
2745 2001 Estola Gran Reserva Bodegas Ayuso.
79 kr. Medel 3,4 (5 betyg)
2861 2010 Crozes-Hermitage Domaine Habrard.
116 kr. Medel 3,33 (6 betyg)

I toppen några viner som fått bland de högsta medelpoängen så länge Räknetrissen fört bok, sedan droppar det ganska snabbt neråt.

Lite anmärkningsvärt är att Munskänken delar ut inte mindre än fyra fyndklasar, det hör inte till vanligheterna. Det gäller vita Château du Cléray och de röda Poliziano, nämnda CdN samt Croze-Hermitagen i listan ovan.

Det slår mig hur länge sedan det var jag drack något från den iberiska halvön för 79 eller 89 bagare. Det kanske har sina skäl, men samtidigt minns jag alla dessa sommarkvällar vid grillen med en flaska just sådant tjut inom räckhåll. Måhända är tiden inne att prova Tinto da Anfora eller Montelciego. Annars är det Poliziano och Crozes-Hermitage, Munskänkens favoriter, som drar ögonen till sig.

Av de vita verkar Château du Clérays muscadet och Analivia (även om namnet ger lite märkliga associationer) kunna vara happy-go-lucky alternativ för sommarens kvällar. Om det inte hade varit en laddning av Eric Lichtles Marinès på väg, vill säga.