lördag 28 mars 2015

2009 Karanika Xinomavro


Mark Twain lär ha sagt att "History never repeats itself but is does rhyme". Jag tänker att det kan vara på ett liknande sätt när det gäller traditionella, ursprungstypiska och hantverksmässigt framställda viner. Terroir upprepar sig inte, men den rimmar.

Min tanke är att poängen, eller åtminstone en av poängerna, med  terroir är att det ger mångfald och variation. Variationen är på ett tema som jag tror mig om att börja känna igen. Det var en provning av några grekiska viner som fick mig att börja tänka i dessa banor. Vinerna jag provade kändes både unika och välbekanta. De talade så att säga inte grekiska med mig. Språket gick att förstå även om det talades dialekt. Ikväll öppnade jag ytterligare en grekisk flaska, ett vin som fick mig att gå ifrån att vara försiktigt nyfiken till entusiastisk.

Karanika är en rätt ny egendom. Den drivs sedan några år tillbaka av det holländska paret Laurens Hartman och Anette van Kampen. De slog sig ner i Amyndeo i norra Grekland. Deras 4.5 ha är belägna på 650 meters höjd. Vinstockarna är mellan 30 och 100 år gamla. Laurens Hartmans ambition var från början att göra xinomavro som den en gång gjordes. Ekologisk odling, naturjäst, lång maceration och ofiltrerat. 2009 lär ha varit en svår årgång och förmodligen en stor utmaning för den relativt oerfarne Hartman. Jag som saknar referensramar när det gäller xinomavro kan bara konstatera att vinet i glaset är fantastiskt. Varken mer eller mindre.

Doften är inte särskilt fruktig. Nypon och balsamiska ångor är det första intrycket, lite rensande Vick-inhalator. Smaken bjuder på den där perfekta kombinationen av lätthet och kraft. Lite av att dansa som en fjäril och sticka som ett bi. Lite nyponsötma och balsamvinäger. Hög, frisk syra och rejält med finkorniga tanniner.

Den som bekänner sig till gospeln enligt Etna eller den nordpiemontesiska nebbiolotrosbekännelsen och vill lämna det monoteistiska, look no further.

Karanikas viner importeras till Danmark av Oinofilia. Kostade 150 DKK hos Vinocultura och kan möjligen hittas hos Terroiristen

10 kommentarer:

Frankofilen sa...

Underbart post! Tonträffen, nyfikenheten. Härlig läsning.

Finare Vinare sa...

Smittsamt! Jo, Xinomavro har väl stått på kö för närmare bekantskap ett längre tag nu? En har liksom bara väntat på att hitta rätt ingång... och ännu en anledning att åka till Charlottenlund. Du har förstås hunnit lära känna Maria Tsalapati också?

Ingvar Johansson sa...

Maria Tsalapati är ytterst sympatisk. Som av en händelse dyker hon upp i ett växthus nära mig och håller en provning på temat Det nya Grekland den 17/4. Måste erkänna att i förrgår så kände jag inte till att det fanns en druva som hette Xinomavro...

Finare Vinare sa...

Vill du kolla då om hon skulle ha lust att komma upp till Stockholm och köra samma tema i höst?

Ska fråga om vi har turen att möta henne nu i påsk.

Niklas Jörgensen sa...

Det intressanta med xinomavro lyckas du fånga direkt; det är sällan den uppvisar fruktiga drag. Plus; grymt kul att du upptäckt Laurens viner! Har du även testat hans mousserande xinomavro? Ganska underbar. Druvan är inte så färgintensiv, fast den heter den svarta sura, och Laurens använder höghöjdsfrukt till det mousserande. Hoppas Maria tar med den till provningen!

Ingvar Johansson sa...

@Finare Vinare Kollar med Maria. Tror inte hon är svårövertalad.
@ Niklas Jörgensen Den mousserande Xinomavron ska med ! Har inte provat den men hört mycket gott om den. Det retar mig lite att jag inte plockade med mig resten av Karanikas sortiment. Får bli nästa gång.

Niklas Jörgensen sa...

Även de röda där Laurens blandar xinomavro med Limniona och/eller Cabernet är fina skapelser. Den vita Terra Levea icke att förglömma, Assyrtikon.

Grekland är väldigt spännande som vinland. Eftersom en majoritet av landet är berg och kargt landskap så finns inte riktigt förutsättningarna för massproduktion. Sköter de sina kort rätt så blir det ett grymt spännande vinland där boutiquevinerierna får mer fokus än i många andra vinländer.

Ska bli superkul att ta del av dina intryck efter provningen!

Ingvar Johansson sa...

När det gäller Assyrtiko provade jag Hatzidakis Cuvee no 15 i somras och blev rätt imponerad. Nu sitter jag med en sent skördad variant från samme producent som är fascinerande men inget an dricker några stora mändger av.

Henrik sa...

Underbar post, Ingvar.
Och Niklas, än en gång tack för Santorini-tipsen.
@Finare: Jag häller om/när Maria kommer.
Till sist, älskar de kallar vinerna för Nykteri när man plockat druvorna på natten ;-)

Italienska viner sa...

Jättefin läsning Ingvar. Lockar otvetydigt till græske exkursioner.

/Patrik