Jag och Jörgen mötte Uros Rojac på den Slovenska vinfestivalen i Helsingör. Det var här jag först kom i kontakt med oranga viner och naturliga viner. Jag tänker också fortfarande tillbaka på Uros Rojacs ord från vårt första möte, "Once you have tried wines like these there is no turning back", och hur rätt han skulle få. Då, för lite drygt fem år sedan fattade jag inte vilka konsekvenser den dagen skulle få för mitt fortsatta vinbloggande. Nu vet jag.
Nu har jag inte druckit något vin från Rojac på några år och det är inte utan att jag darrar lite på manchetten när jag korkar upp en flaska 2004 Stari d'Or Belo. Det har ju onekligen hänt en del med mina referensramar sedan jag provade vinet senast och gissningsvis har det hänt en del med vinet också. Dessutom är det min näst sista flaska. Nivån i flaskan är oroväckande låg och når inte upp till halsen. Den initiala doften är rätt skum. Unken och murken. Jag tar ett litet smakprov och där upplever jag inga som helst tecken på defekter. Jag häller upp vinet på en karaff och låter det stå några timmar.
Vinet är djupt guldgult och möjligen snäppet mörkare än senast. Timmarna på karaffen har vädrat bort otrevligheterna. Nu bjuds vi på en rätt sparsmakad doft där beståndsdelarna smält ihop till en koncentrerad gulfruktig helhet. En del av livfullheten är borta och jag kan nog egentligen inte se att så mycket positivt har tillförts. Vinet förmedlar det har förmedlat tidigare men med betydligt lugnare rörelser. Smakmässigt är vinet i stort sett som jag minns det. Gula plommon, citrus och honung. Frisk rensande syra. Avslutningen lite bitter med viss strävhet. Tydlig smak av vinteräpplen i avslutningen.
Det var verkligen kul att prova det här igen. Jag kan fortfarande förstå att jag fångades av vinet för fem år sedan. Nu förstår jag också att många andra viner hade kunnat få samma effekt om det dykt upp på rätt plats vid rätt tillfälle.
Läs gärna om mitt och Jörgens besök hos producenten.
4 kommentarer:
Jag har fingrat på sista exet av Stari d'Or en längre tid - kanske (över)dags att korka upp.... Tror det finns en Stari d'Or röd också. Själva besöket hos Rojac har jag livliga minnen från, fast inte så mycket detaljer från själva vinerna förutom att en del av dem var fantastiska :)
Jag har en märklig minnesbild från återfärden. Vår taxi bromsade in häftigt för att inte köra över en groda. Kan det stämma ?
Det kan stämma - de istriska taxichaffisarna är kända för sin kärlek även till de minsta av våra vänner bland djuren :) . Jag minns inte just det, däremot att jag råkade välta Uros nya bänk så det dånade i hans nya fina stengolv, efter att ha snyltat hans cigaretter. Undrar om han skulle vara pigg på att ta emot oss på vinprovning igen...?
Ah, så spännande! Kan det månne rört sig om ett exemplar av den rara, och ack så delikata, italienska långbensgrodan som taxichauffören så nogsamt styrde undan?
Minner mig osökt om när jag första gången åt 'coda di rospo' och på fullaste allvar trodde att jag hade att göra med just en 'paddsvans'. Ytterst njutbar måltid som efter nogsamt lexikonbläddrande (pre-internet) visade sig betyda att det var marulk vi just hade ätit.
/Patrik
Skicka en kommentar