2006 Produttori del Barbaresco

När jag köper många flaskor av ett vin blir jag ofta lite stressad. Man vill ju prova en flaska direkt. Sedan brukar det gå någon flaska i gå-bort-present, det känns lättare att ta något det finns gott om. Det brukar också vara något tillfälle när man är många runt bordet och så försvinner ett par flaskor till. Sedan står man där med två flaskor kvar när vinet är på väg att bli drickfärdigt.

Produttori-koperativets 06 Barbaresco såldes billigt av Philipson Wine under hösten 2009 och jag handlade i ett par omgångar. Jag provade en flaska direkt och gillade då vinet skarpt. Sedan dess har jag öppnat en flaska då och då. Senaste provet var för ett drygt år sedan och då var vinet väldigt knutet och tjurigt. Ikväll däremot visade sig vinet vara på ett alldeles strålande humör.

Tidigare har det krävts rejäl luftning men nu funkar pop'n'pour utmärkt. En liten stund i glaset och vi är i gång. Körsbärsfrukten är i centrum men här finns andra klassiska nebbiolomarkörer som rosor och tjära. Fina mineraltoner, kryddor och man kan ana lite undervegetation. Doften är inte påträngande utan snarare lågmäld. Inget show-offande men gediget och rejält. Smaken funkar på precis samma sätt och allt går igen. Perfekt balans mellan frukt, syra och tanniner. Riktigt gott på egen hand och passar naturligtvis som hand i handske till osso buco.

2008 Alain Chabanon Campredon

Häromveckan plockade jag med mig  blogghyllade Alain Chabanon 2007 Campredon till en provning med några grannbloggare. Det borde jag inte gjort. I blandningen av sirliga norditalienare, naturliga petillanter, amforalagrade orangeviner och annan vardagsmat för vinhipsters stack Campredon med sin överdådiga 07-frukt ut som en sårig tumme . Det en gång så älskade vinet fick utstå en rad invektiv där "marmeladklet" var ett av de vänligaste. Själv tyckte jag det var rätt gott. Men det vågade jag såklart inte säga då... Ikväll provade jag den ett år yngre utgåvan. Ensam.

2008 Campredon är en blandning på 48% syrah, 22%mourvédre, 16% grenache och 14% carignan. Vinet har lagrats 10 månader på ståltank. Doften har mycket syrahkaraktär med mörka bär, tapenade, grillkol och örtkryddor. Här finns också ett tydligt animaliskt inslag. Smaken är frisk, slank och sval. Bra syra men rätt lätta tanniner.

Det här skiljer sig rätt rejält från 07:an och jag tror 08:an hade funkat bättre hos mina asketiska medprovare. 2008 Campredon hade nog kunnat lura åtminstone mig till norra Rhône även om jag med facit i hand tycker mig hitta en del sydfranska drag.

2012 Le Plan - Vermeersch GT-A

Häromveckan gjorde belgaren, fd tävlingsföraren och vinproducenten Dirk Vermeersch ett Ängelholmsbesök. Han presenterade ett halvdussin viner med särskilt fokus på GT-linjen. GT ska utläsas som Grand Terroir men kopplingen till Dirk Vermeersch tidigare karriär är ju inte precis långsökt. GT-vinerna generellt är lite för mycket frukt, alkohol och fat för min smak. Ett av vinerna hade dock en helt egen karaktär och hade dessutom fått en lite mer återhållsam ekbehandling. Igår provade jag om vinet på hemmaplan.

Le Plan GT-A är inte druvren aramon utan det finns en del alicante med i bilden, lite oklart hur mycket. Aramon var en gång i tiden den mest odlade druvan i Frankrike. Den extremt högavkastade druvan satte billigt bordsvin på fransmännens bord fram till mitten av 1900-talet. Idag är aramon nästan helt bortglömd och i södra Rhône tillhör den inte de godkända druvsorterna. Dirk Vermeersch har ett par hektar med riktigt gamla och lågavkastande stockar. Uttaget ligger på c a 25hl/ha.

Vinet är mycket mörkt i färgen, nästan svart och helt ogenomskinligt. Kraftfull doft med mörka bär, stalltoner, kryddor, mandel och mörk choklad. Fullmatad men ändå inte tung. Smaken följer aromerna väl. Mycket söt bärfrukt som balanseras av ganska hög syra och distinkta tanniner.

Det här skiljer sig rätt mycket från det jag vanligtvis ställer på bordet men jag gillar det här vinet. Tillgängligt, lättgillat men med en egen karaktär. Emilie Vin i Fredensborg säljer för 115 DKK.