I väntan på det hittar jag ändå en kandidat. IV-Patrik talar alltid varmt om Istituto Agrario San Micheles viner och när han för knappt ett år sedan (eller var det två, tiden flyger så snabbt förbi) tog oss på en vinsafari bland annat till Carlo Merollis lager i Holte pekade han på den här. Antagligen på min fråga om det fanns nån bra gewürz, annars hade Patrik förmodligen anbefallt institutets pinot nero eller måhända moscato giallo.
2010 Trentino Gewürztraminer har klarat vintern i den iskalla källaren med glans och kommer upp som en frisk vårfläkt, med blommiga dofter och smaker men med tillräckliga syror för att inte hamna i det jolmiga parfymträsket. Här har man lyckats få fram druvans elegant lekfulla egenskaper och försvinnande lättdrucket dansar vinet en intrikat menuett i näsa och gom. En aning mer tyngd och sötma hade inte varit fel just till ostarna, men friskheten gör å andra sidan vinet mer användbart i andra sammanhang, till exempel att bara sitta och sippa i solen på verandan. Om vädret någonsin kommer att tillåta sådana tilltag för visst ser ni rätt - det snöar lite lätt så här på långfredagsförmiddan.
Just nu tycks Carlo Merolli kränga årgång 2011 för 95 DKK. Det är ett bra pris.
6 kommentarer:
Aha! Platsangivelsen "Båstad V Båstad V" ger vid handen en högst anständig förklaring till snöyran och den lite köldbistra tonen i det här inlägget.
Förvisso en utmärkt gewürz, om än ganska mycket "snällare" än mången alsatiska varianter av druvan. Men, som du säger, användbar.
Glad påsk, o hälsa DSÄ!
/Patrik
ps - Vår gemensamma safari var i maj i fjor, gubevars.
Ja man liksom hackar tänder och fingrar i det bistra klimatet, vilket leder till vissa upprepningar i det här nya, men smidiga bloggverktyget jag hittat. Och där man även kan informera omvärlden om var man befinner sig i geografin... När jag lärt mig hantera det ser jag nya och ljusare möjligheter att uppdatera från irrfärderna i vinets värld.
Ja just det, maj, vi satt ute och spisade lunch under Carlos ledning - get till huvudrätt, eller hur?
DSÄ och u.t. hälsar Glad Påsk till eder alla i Sjörröds djupa inlandsskogar!
Ps. Kan man tänka sig en upprepning av den där safarin i framtiden? Det var en givande tur, inte minst besöket hos Papillon.
Just precis. Fast "get" låter så brutalt kallhamrat på något sätt - "capretto", eller killing, sätter på något sätt bättre fart på snålvattnet?
En gemensam safarirepris i framtiden hålles absolut inte för otroligt.
/Patrik
Ja killing låter lite vänligare mot gommen - men kan ju också ge associationer till gulliga varelser man inte gärna vill sätta tänderna i. Damen på Vilhelmsdals mejeri berättade att deras getter nu håller på att "killa", om det är rätt begrepp. Hon berättade också att en närbelägen krögare brukar köpa upp deras killingar och servera dem i förädlad form. När hon blev serverad en av sina egna killingar till middag menade hon att det var med kluvna känslor hon åt upp - "som att äta en arbetskamrat", menade hon. Nå, måhända ett något uppskruvat förhållningssätt till sina djur, säger jag som gladeligen käkar upp exempelvis grisar jag känt väl.
På något vis är korrelationen mellan kreaturets gullighet och dess gastronomiska kvaliteter oundviklig. Jag tänker på dikalv, spädgris, vårlamm osv, som samtliga har en förmåga att såväl smeka smaklökarna på bästa sätt, som att spränga fram en salt tår i ögonvrån vid blotta tanken på deras skräckslagna blickar när de nalkas slaktbänken.
Vi håller oss till fisk i dessa påsktider. Det är trots allt sällan man äter yngel.
/Patrik
Nej sällan slyngel-yngel, men väl fiskrom då och då - senast från löja till en trevlig österrikisk riesling (Hiedler, från 2006, tyvärr sista flaskan) på själva skärtorsdagen. Och så de oundvikliga hönsäggen så här i påsktider, förstås. Men på något sätt så framkallar dessa mer embryonala företeelser inte samma associationer som lammen, kalvarna, spädgrisarna. Samtidigt, på tallriken görs inte kopplingen mellan filén, grytbitarna, kinden och djuret - åtminstone inte av mig, som inbiten köttätare. Var går gränsen mellan levande varelse och föda? Måhända en fråga värt en filosofisk betraktelse. Rent prosaiskt, av egen erfarenhet av slakt, tror jag gränsen överskrids när djuret flåtts, inälvorna tagits ut och djurkroppen hängts upp att vila.
Skicka en kommentar