2009 Bartolo Mascarello Dolcetto d'Alba Monrobiolo-Ruè

Ytterligare en Göteborgsresa att lägga till handlingarna, ännu ett gäng feta och salta italienska korvar uppätna. Sist det begav sig sköljdes de ned med freisa och barbera. Därför fick det bli dolcetto denna gången. Och inte vilken dolcetto som helst utan en flaska från Mascarello. Bartolo Mascarello. Här kan vi verkligen prata om etikettsdrickande. Inte bara för att flaskan är försedd med en av vinvärldens i mitt tycke tjusigaste etiketter utan även för vad namnet på producenten gör med förväntningarna. Man ställer in sig på rediga saker. Och rediga saker blir det. Såklart.


2009 Dolcetto d'Alba Monrobiolo-Ruè är precis så ungdomligt tät och blåröd i färgen som man kan förvänta sig. Det första doftintrycket är direkt och inbjudande med fin bärfrukt där körsbärskomponenten tonar fram tydligast. Sniffar man vidare så kan man hitta lakrits, malört och mineraltoner.

Smaken upp visar en begynnande balans mellan generös, köttig frukt, friska syror och rejäla tanniner. Den lilla söta har helt klart rejält med skinn på näsan.  Det står helt klart att vinet behöver ligga till sig ett antal år för att riktigt komma till sin rätt. Till mat fungerar det förstås klockrent redan nu men jag är helt övertygad om att tålamod kommer att ge god utdelning. Vinet finns hos Stefan Töpler

Ett säkert vårtecken

Eric Lichtlé behöver väl vid det här laget ingen närmre presentation. Den som har behov av att fylla på lagret av förstklassig Alsace-riesling och/eller gewurztraminer kan kontakta Eric på lichtlewines@hotmail.com. Leverens veckan efter påsk. Läs mer om Lichtlés viner här eller hos bloggrannar som


Finare Vinare
VPK2881
Who cut the cheese
Red Scream and riesling

2011 La Battagliola Lambrusco Grasparossa di Castelvetro

För mig  är begreppet vardagsbarolo en självmotsägelse. Samma sak med seriös lambrusco. Jag har uppfattat det bubblande vinet från Emilien som en dryck som befinner sig snäppet över alkoläsk och bärcider på kvalitetsstegen. Som vanligt är det Carlo Merollis utbud och tilbud som spränger ramar, utmanar invanda föreställningar, berikar tillvaron och tvingar fram tidigare otänkbara sammansättningar i min vinvokabulär.

La Battagliola drivs sedan 1999 av Alberto Salvadori. På sina 20 ha odlar han uteslutande lambrusco grasparossa och producerar c a 50.000 flaskor av ett enda vin. Skördeuttaget är mycket lågt och ligger på 1.200 kg per hektar. Jag gissar att det är ytterst få producenter i regionen som kommer i närheten av den siffran. Produktionen är ekologisk och vinet spontanjäses. Andra jäsning sker på tank och vinet får vila fyra månader på jästfällningen innan det buteljeras.

I glaset möts man man av ett tätt, mörkt rödlila vin med ett snabbt försvinnande skum i samma nyans. Det är nästan så att man börja leta efter E-beteckningar på etiketten. Doften är också intensivt bärfruktig med jordgubbar, svarta vinbär och blåbär. Bakom frukten finns lite lakritstoner och en svårdefinierad nötighet . Sanslöst vitalt, friskt och inbjudande.

Initialt upplever jag smaken som direkt halsbrytande. Jag är beredd på sötma och det finns en liten dos sötma från bären som är det första man upplever. Sedan kickar en mycket frisk syra in och börjar berätta en helt annan story än den jag förväntat mig. Den söta bärfrukten, de häftiga syrorna, bubblorna, en aning bitterhet och lätta tanninnafs skapar en direkt sensationell helhet. Det är spännande, upplyftande och framförallt maximalt läskande. En upplevelse man vill upprepa gång på gång.

Jag har druckit La Battagliola i en dryg vecka och provat med olika tilltugg. Ett helt suveränt matvin som verkar funka till allt. Det är ett vin som får god mat att smaka ännu bättre. Lasagnen klarade vinet med flying colors, det uppförde sig exemplariskt till ett gäng charkuterier, småtrista vardagsostar blev plötsligt intressanta i sällskap med ett generöst glas lambrusco. Det enda jag inte undersökt är hur en öppnad flaska klarar en natt i kylskåpet.

2011 La Battagliola gav mig en riktigt kick och jag vill definitivt prova mer. Jag när en förhoppning om att Carlo Merolli ska plocka ihop ett pedagogiskt 6- eller 12-pack med lambrusco för nybörjare. Vinet kostar 68 DKK.

2006 Cascina Cucco Barolo Ceratti Vigna Cucco

Många sensextiotalister och tidiga sjuttiotalister hävdar Staffan Westerberg förstörde deras barndom. Jag misstänker att mina barn kommer att rikta bittra anklagelser mot Carlo Merolli. Det är till honom jag hänvisar när jag nekar döttrarna tacos, kebab och hämtade burgare. Istället blir det oxkind, älgfärsbiffar, svamprisotto och annat som kan ackompanjera den våg av högklassig tilbudsbarolo som emanerar från Holte.

Under det senaste halvåret har jag gått hårt åt en låda 2006  Barolo Ceratti som jag bloggat om tidigare. Ikväll gick sista flaskan och den var lika bra som de tidigare. En förhållandevis lätt och elegant barolo med alla de riktiga nebbiolomarkörerna på rätt ställe.

Däremot har jag inte smakat 2006 Barolo Ceratti "Vigna Cucco" förrän nu. Det här är onekligen lite kraftigare doningar än det föregående vinet. När jag sniffar på korken känns doften av rök och tjära väldigt tydligt. Det första som slår mig när jag riktar uppmärksamheten mot glaset är vilket djup och kraft som finns. Vigna Cucco harr ett större och mörkare anslag. Vedbrasa och tjära accentuerar den aspekten av vinet. Här finns mörka körsbär och riktigt mogna skogshallon, lakrits och kryddor. Smaken är också den kraftfull och djup. Riktigt skön, tät hallon/körsbärsfrukt, frisk syra och mycket bestämda och kraftfulla tanniner. Just nu är vinet i tuffaste laget att dricka utan mat men det lär rätta till sig med lite tid.

Det verkar vara läge att fylla på med båda varianterna. Den vanliga Cerattin för att dricka på kort sikt och Vigna Cucco för lagring. Den sistnämda kostar 144 MUK vid köp av ett sexpack. Monopolkramare kan shoppa i beställningssortimentet och får hålla tillgodo med 07:an

2008 Schiopetto Friulano

Favoritregionen Friuli-Venezia Giulia har bara noterats för två inlägg sedan årsskiftet. Det är dags att börja göra något åt det. För att rekalibrera smaklökarna öppnar jag en ett vin på den mest klassiska druvan från en av de mest klassiska producenterna. 2008 Mario Schiopetto Friulano provade jag på plats för ett drygt år sedan. Upplevelsen var positiv men vinet var lite yvigt och i behov av en tids lagring.  Vi får se vad ett år i ryggläge gjort med vinet.

Vinet är ljust halmgult och det finns lite gröna reflexer. Det första intrycket är att vinet sansat sig en del. Doften bjuder fortfarande på rikligt med frukt men nu mer i harmoni. Här finns päron, friska äpplen och citrus som trivs väl ihop. Inslaget av fläder finns kvar men är inte lika framträdande längre. Den typiska mandeltonen är det som tillsammans med en touch sälta och våta stenar avslöjar druva och ursprung.

Smaken blir något av en aha-upplevelse för mig och en påminnelse om vilken intressant upplevelse det kan vara att dricka bra friulano. Det som är så speciellt är kombination av en fet, fyllig och lite oljig munkänsla, och uppfriskande smak. Där man väntar sig något med honung får man istället citrus, frisk syra och en lätt mineralisk sälta. I finalen finns en lätt bitterhet och så den där mandeltonen.

Det talas ju ofta om klassiska geografiska kombinationer. Även om Schiopettos Friulano är ett utmärkt fisk- och skaldjursvin så känns det som att det är som skapt för San Daniele-skinka. En klassisk friulansk tajut.
Tyvärr säljs inte Sciopettos viner på den svesnka marknaden men finns däremot tillgängliga hos både det norska och det finska monopolet. Jag har tidigare handlat Schiopettos viner hos Gerbola men nu verkar det som att man får vända sig till Victoria Vine

2009 Giuseppe Rinaldi Langhe Freisa & 2006 Cappellano Barbera d'Alba Gabutti

Under de senaste månaderna har jag haft anledning att besöka Göteborg regelbundet. Jag gillar Göteborg av flera anledningar. Möjligheten att dricka bra öl är en av dessa som jag säkerligen kommer att återkomma till vad det lider (visst har det blivit lite för lite öl på Billigt Vin?). Ett annat skäl att gilla Götet är möjligheten att handla mat i bra och befriande konceptfria butiker. Just nu går saluhallen sorgligt nog på sparlåga men alldeles intill och lämpligt placerat mellan universitetet och stationen ligger Aldardo där man kan köpa förstklassiga italienska delikatesser. Vid senaste besöket köpte jag deras hemlagade och  grovmalda korv smaksatt med rödvin och vitlök. Till något som är salt, syrligt och fett krävs det rediga doningar. På frågan Freisa eller Barbera, Rinaldi eller Capellano är ju svaret rätt självklart. Det får bli både och. Inte för att jämföra eller ställa mot varandra utan för att dricka.

2009 Giuseppe Rinaldi  Langhe Freisa går i en tät mörkröd färg. Direkt fär jag bilden av en grovt tillyxad version av nebbiolo. Här finns en hel del av de aromer jag brukar associera med nebbiolo men väldigt lite av den druvans sirlighet och elegans. Jag ser inte detta på något sätt som en brist utan bara som en skillnad. Rinaldis freisa bjuder på fullmogen bärfrukt,  violer och tydliga mineraltoner.

Även om det här är trevligt att sniffa på så är det ett vin gjort för att drickas till mat. Anslaget är stort och välkommnande som en björnkram. Här finns massor varm bärfrukt i hög koncentration. Tillsammans med frisk syra och rejäla tanniner skapas ett rustikt och hjärtligt vin. I avslutningen dyker det upp ett inslag av vilt och en mineralisk sälta. Köpt hos Stefan Töpler för c a 15 euro.

2006 Cappellano Barbera d'Alba Gabutti  har en helt transparent rödlila färg. Doften vittnar om att vinet har några år på nacken. Den fortfarande ytterst vitala surkörsbärsfrukten dominerar. men här finns också ett tydligt inslag av undervegetation och svamp. Också här möts vi av ett vin som bjuder på generös frukt som balanseras perfekt av friska och precisa syror. Riktigt lång eftersmak som bärs fram av alkohol och syrorna.
Även detta vin finns hos Stefan Töpler för runt 15 euro.

Efter att ha provat två sådana här viner tillsammans med salsiccia, potatismos och rödvinskokta linser med speck så kan man bara säga som dronten i Alice i underlandet  "Alla har vunnit och alla måste få pris". Två superba matviner som på något sätt känns som de viner vi inte kände till men vars existens vi anade när vi startade Billigt Vin. En aning som blev inledningen på våra irrfärder.

Italienska Viner har såklart provat både barbera och freisa

2010 Domaine du Perron Les Ermitures

Om det hade funnits klockor för drickbarhet, charm och omedelbarhet i systembolagets katalog så hade de gett fullt utslag för 2010 Les Ermitures. Hade man kunnat mäta egensinnghet och personlighet på samma sätt hade även de mätarna gått i topp.

Domaine du Perron har sina marker i Savoien i byn Villebois. Marker och marker förresten. Om jag förstår hemsidan rätt så handlar det om några ryamattsstora plättar, några i egen ägo andra arrenderade. Man odlar chardonnay, roussette, pinot noir och gamay.  Arbetet i markerna är såklart ekologiskt, i källaren icke-interventionistiskt och svavelfritt.

I glaset möts man av en helt transaprent, mycket ljust röd uppenbarelse. Det räcker med en liten sniff för att slå an tonen. Lätt, elegant, ren, röd bärfrukt intar mitten av scenen medan andra, mera evavsiva, aromer fladdrar förbi. Allt är väldigt subtilt och försiktigt men när jag fokuserar ordentligt hittar jag brödkryddor, bioäpplen, kamomill och en lätt touch av peppar.

Smaken är lätt, mjuk och läskande. Här finns näpna, röda bär, frisk syra, toner av kamomill och läckra kryddtoner. Avslutningen har ett inslag av lingon eller rönnbär och bjuder på en fin balanserad blandning av syra, sötma och bitterhet.

Det här är skitgott och fullt i klass med Lapierre, Bornard och Foillard. Inlägg om den här typen av viner brukar avslutas med något om att man inte kan få nog, bara ett litet glas till osv. För min del börjar jag faktiskt att få nog eller att bli nöjd. Det här är inte ett område som jag kommer att lägga ner någon större möda på att utforska vidare. Stilen har helt enkelt sina begränsningar. Det var en riktigt häftig ögonöppnare till att börja med men just nu vill jag ha vin med lite mer substans.

Petillant säljer för 175 DKK

2010 Interkardinal No'bel

I helgen fick jag möjlighet att prova ett gäng svenska viner och provningen gjorde väldigt lite för att förändra min syn på svensk vinproduktion. Höga poäng för ambition och ansträngning och låga för det faktiska resultatet. Bland en samling röda viner som tangerar gränsen för vad jag anser vara drickbart var det dock ett vitt vin som stod ut och lyfte till höjder som jag inte trodde var möjligt.

2010 Interkardinal No'bel är gjort på 100% solaris, en korsning av riesling och pinot gris. Druvorna har odlats i Klagshamn utanför Malmö och vinifierats i Åhus. Vinet är nästan färglöst med en lätt gröngul intoning. Doften är ren, frisk och tilltalande inte bara i relativa termer. Mycket aromatiskt med fläder, gröna örter och en  touch av mynta. Jag hittar inslag av citrus, gröna äpple, melon och persika. Varsam fathantering ger extra djup åt doftupplevelsen. Smakupplevelsen korresponderar väl med doften. Vinet har kropp och fyllighet men det ger ändå ett väldigt försommaraktigt intryck med grön friskhet, äpplen, citrus och fläder. Blint hade jag nog gissat att det var en sauvignon blanc i glaset, eller varför inte en tocai friulano ?

Jag är mycket positivt överraskad. Även om min bild av svensk vinproduktion inte förändrats i grunden så visar 2010 No'bel att det är möjligt att göra viner som är mer än passabla.

Räknetrissen och mannen på bänken

Mannen på bänken säger: "Vaddå nyheter? Har det kommit en ny årgång Castillo de Gredos, eller va?"
"Nej, det är vår i luften, spring has sprung och så vidare", replikerar Räknetrissen. "Då anländer den ljusa tiden även till Systembolaget, i form av ett knippe fräscha nykomlingar på hyllorna".
"Jahaja, du läser reklamutskicken från de stora dagstidningarna, du. Men är det nåt att ha", genmäler den skeptiske mannen på bänken.
"Tja, kanske finns här något att kolla upp vid tillfälle: den där chardonnayn från Côtes du Jura till exempel, eller de där 99/109-bordeauxerna."
"Ah, kamma daj! Jag håller mig till säkra kort".
Mannen på bänken, full av visdom, har en poäng där. Men något av följande blir man ändå lite sugen på att testa:

VITA
99169 2010 Aravo Albariño Beira Aral.
149 kr. Medel 4 (4 betyg)
95024 2010 Argento Selección Chardonnay.
89 kr. Medel 3,75 (4 betyg)
90598 2010 Kloster Eberbach Steinberger Riesling Kabinett.
139 kr. Medel 3,5 (4 betyg)
90587 2010 Chablis Premier Cru Les Fourneaux.
175 kr. Medel 3,5 (4 betyg)
95062 2008 Côtes du Jura Chardonnay Domaine Quillot.
99 kr. Medel 3,4 (5 betyg)

RÖDA
99230 2009 Langhe Nebbiolo La Spinetta.
189 kr. Medel 3,75 (4 betyg)
90631 2010 Tajano Montepulciano d’Abruzzo.
79 kr. Medel 3,5 (4 betyg)
90609 2010 Château Pouyau de Boisset.
109 kr. Medel 3,4 (5 betyg)
90081 2009 Château Montfollet Vieilles Vignes, Châteaux Solidaires.
99 kr. Medel 3,25 (4 betyg)
95028 2008 Amarone della Valpolicella, Villa Borghetti.
249 kr. Medel 3,25 (4 betyg)

BKWine, Munskänken, Tasteline, HD och i någon mån GP har levererat omdömena. Det är förmodligen sista gången GP kommer med, ty man tycks ha infört en avgift på nättidningen.

Räknetrissen i fina världen

Det "exklusiva släppet" 1/3 (små volymer, utvalda butiker). Listan på "vårnyheter" kommer imorgon. Betyg från BKWine, Munskänken, Tasteline, HD, DN och GP.

VITA
90671 2010 Keller Riesling QbA Trocken.
149 kr. Medel 4 (5 betyg)
91117 2008 Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre, Domaine William Fèvre.
259 kr. Medel 4 (5 betyg)
90236 2009 Chassagne-Montrachet Premier Cru Les Champgains.
339 kr. Medel 4 (5 betyg)
90665 2010 Keller Riesling von der Fels.
239 kr. Medel 3,8 (5 betyg)
95106 2008 Chablis Premier Cru Mont de Milieu, Domaine William Fèvre.
259 kr. Medel 3,66 (6 betyg)
98063 2010 Paul Cluver Chardonnay.
145 kr. Medel 3,6 (5 betyg)
90667 2010 Keller Grüner Silvaner QbA Trocken.
137 kr. Medel 3,5 (4 betyg)
99009 2010 Tesch St Remigiusberg Riesling Trocken.
149 kr. Medel 3,5 (6 betyg)

HALVTORRA
99011 2010 Graacher Domprobst Riesling Kabinett, Willi Schäfer.
169 kr. Medel 4 (4 betyg)
90560 Graacher Himmelreich Riesling Spätlese, Willi Schäfer.
265 kr. Medel 3,75 (4 betyg)
90585 1999 Scharzhofberger Riesling Auslese, Reichsgraf von Kesselstadt.
54 kr/37,5 cl. Medel 3,4 (5 betyg)

RÖDA
98026 2009 Van Zellers Douro Red.
159 kr. Medel 3,8 (5 betyg)
90520 2009 Château de la Negly La Falaise.
209 kr. Medel 3,75 (4 betyg)
99285 2008 Kanonkop Cabernet Sauvignon.
229 kr. Medel 3,75 (4 betyg)
98029 2009 Châteauneuf-du-Pape Domaine Mathieu.
199 kr. Medel 3,6 (5 betyg)
95012 2009 Nebbiolo d’Alba Ochetti.
169 kr. Medel 3,5 (4 betyg)
90596 2007 Monsanto Riserva Chianti Classico.
189 kr. Medel 3,5 (4 betyg)
92010 2010 Felton Road Bannockburn Pinot Noir.
375 kr. Medel 3,5 (4 betyg)
99191 2007 Barolo Pio Cesare.
399 kr. Medel 3,5 (4 betyg)

Inget av de röda vinerna orkar upp till ett medel på 4. Å andra sidan är listan full av treor, det vill säga de dyra vinerna anses i många fall som prisvärda. Säkert goda, alltså. Men det är tanken på krispiga rieslingar från Rheinhessen och Chablis som får snålvattnet att rinna till när smältvattnet fyller våra vattendrag och det börjar dofta vår.