På kurs hos Munskänkarna

Här följer ett inlägg som inte varit helt lätt att skriva. Jag har blivit medlem i Munskänkarna. Jag har anmält mig till en kurs och just avslutat det första utbildningstillfället. Mat och vin är temat. Svårigheten att skriva handlar om fördomar, självbild, hur det är att få fördomar bekräftade och självbilden förändrad. Mitt vinintresse till trots har jag inte velat sälla mig till Munskänkarnas skara. För dammigt, för präktigt, för nördigt, för medelålders och för tillrättalagt. Sån är inte jag, jag passar inte in i sammanhanget. Med alla dessa förutfattade meningar nedpackade tillsammans med de fyra föreskrivna vinglasen och ett anteckningsblock gav jag mig iväg till första sammankomsten.

Det tog inte lång tid att få fördomarna bekräftade. Medelålders kursdeltagare, vinet fördelades med hjälp av mätglas, blanketter för provningen delades ut och anvisningar för provningsproceduren förmedlades. Lokalen gymnasiets skolkök Inom mig väcktes en lust att greppa en av flaskorna och börja halsa. Jag är inte som ni. Efterhand började även en annan känsla infinna sig och rätt snart var det den som dominerade. Jag började inse att personerna runt om mig faktiskt kunde en hel del. Att de var mer än villiga att dela med sig av sina kunskaper och att jag hade en hel del att lära. Efterhand som kvällen fortlöpte började jag motvilligt inse att jag nog inte skilde mig så värst mycket från den genomsnittlige kursdeltagaren och hade en genuint trevlig kväll. Att prova vin såhär fokuserat var en ny och intressant upplevelse. Vinerna var inte på något sätt spektakulära men sammanhanget gjorde det möjligt att göra nya distinktioner.