Säsongsöl

Scenen är given: det lackar mot jul, det är vinterkallt i luften. Den prövade mannen stressar och stretar. Han behöver en stunds kontemplativ avkoppling. Tänk brasa, tänk läderfåtölj och upplagda fötter, tänk ett glas med något gott i. Till exempel någon av de förföriskt lockande, säsongstypiska ölsorter som dyker upp i sortimentet. Med färgglada etiketter och fantasieggande namn som Young’s Winter Warmer, Anchor Christmas Ale och Santa’s Private Reserve Ale – och varför inte de inhemska Oppigårds Winter Ale eller Nils Oscar Kalasjulöl - utlovar de en stunds seriöst mys. I år tycks utbudet av tillfälliga frestelser vara större än någonsin. Inte minst tidningarnas ölskribenter, som med bred pensel målar upp hela krydd- och fruktbutiker i sina smakbeskrivningar, piskar upp förväntningarna. Alltså har jag efter ett besök på Södergatan i Helsingborg och burit hem en kasse buteljer.

Den förespeglade upplevelsen är inte helt lätt att återskapa. Bristen på brasa och läderfåtölj är exempelvis påtaglig i hemmet. Skillnaden mellan att dra korken av en flaska och hälla upp den hemmavid och att få den omsorgsfullt upptappad från kran på ett ställe som Bishop’s Arms eller Gästgivaren är stor.
Men skam den som ger sig. Först ut är Fuller’s Old Winter Ale, skimrande rödbrunt i glaset och skummande som sig bör. Ale balanserar – i min smak - ofta på en slak lina mellan det balanserat, sammansatt upplivande och det surt spretiga och platt avslagna. Den här varianten av Fuller’s hamnar tyvärr, i min bok, på fel sida. Doften är det inget fel på: djup och smörig med en syrlig underton framkallar den de rätta reminiscenserna från långa sittningar på livliga engelska pubar. Men jag gillar inte smaken, stickig och metallisk med en påträngande bränd ton som lämnar en aldrig avklingande sur/besk eftersmak. Som efter den femte pinten, när pubbordet blivit klibbigt av uthällda skvättar och man känner att det egentligen inte är så kul längre. Här framstår plötsligt fördelen med hemmets lugna vrå: man kan lugnt lägga av medan tid är och gå och lägga sig istället för att insistera på att nästa pint kanske blir angenämare.