Det fanns en tid när släppet av Beaujolais Nouveau var en stor händelse och man fick köa till de eftertraktade dropparna. Det hände väl inte så mycket skojigt på Systemet för några decennier sedan, och då kan man ju förstå att en novelty i höstmörkret kunde locka. Nu är det ingen större sak, verkar det, snarare har det snabbjästa vinet blivit föremål för spott och spe. Det är ju också som Kronstam skriver: redan innan tredje torsdagen i november har det anlänt smakprov på det nya vinåret från södra halvklotet. Billigt Vin - ständigt i framkant - har redan testat en sauvignon blanc 2007 från Nya Zeeland.
Det roligaste med Beaujolais Nouveau 2007 - föutom den hejdlösa etiketten - är att kolla in Sydsvenskans vinskribent Anders Fagerström när han provar. Här får vi en stilstudie av den professionelle vinprovaren, som stoppar näsan i glaset och andas in aromerna, silar klunken mellan tänderna och i största allmänhet ser ut som någon som sköljer munnen med Listerine. Säkert måste man gå genom alla dessa munviga övningar för att fälla ett välgrundat omdöme, som i det här fallet landar i att det är ett enkelt och opretentiöst vin. Och det har väl aldrig gjort anspråk på att vara något annat.
Jag håller med Fagerström om att 70-kronors-varianten - från beaujolais-villages - är en helt ok dryck, med sin kärnfulla strävhet och friska fruktighet. Vi drack det till en pasta carbonara, vilket var gångbart. Jag fick under ett ögonblick en knappt förnimbar doft- eller smakassociation till ett glas fragolino på stående fot i en trång bar i ett vinterrått Venedig. Men framför allt ser man framför sig uppsluppna skördefester i franska vingårdar, med det nytappade och ymnigt upphällda vinet fortfarande skummande i glasen. Eller en paus i det slitsamma arbetet på gården, där skaffningen är en väl tilltagen bit bröd (Esping: ett sånt där som Herr Kahl brukade baka) indränkt med olivolja, packad med skivade tomater och vitlökar och kryddad med salt och svartpeppar. Här skulle måltidsdycken kunna vara detta Beaujolais, drucket direkt ur flaskan i rejäla klunkar och utan några som helst Listerine-miner. Men nu lider jag förstås återigen - skulle Esping säga - av bondromantiska vanföreställningar. Istället borde jag träna på de där vinprovarskrynklingarna av fejan, på det att omdömena måtte bli mer intrikata och vederhäftiga.
Det roligaste med Beaujolais Nouveau 2007 - föutom den hejdlösa etiketten - är att kolla in Sydsvenskans vinskribent Anders Fagerström när han provar. Här får vi en stilstudie av den professionelle vinprovaren, som stoppar näsan i glaset och andas in aromerna, silar klunken mellan tänderna och i största allmänhet ser ut som någon som sköljer munnen med Listerine. Säkert måste man gå genom alla dessa munviga övningar för att fälla ett välgrundat omdöme, som i det här fallet landar i att det är ett enkelt och opretentiöst vin. Och det har väl aldrig gjort anspråk på att vara något annat.
Jag håller med Fagerström om att 70-kronors-varianten - från beaujolais-villages - är en helt ok dryck, med sin kärnfulla strävhet och friska fruktighet. Vi drack det till en pasta carbonara, vilket var gångbart. Jag fick under ett ögonblick en knappt förnimbar doft- eller smakassociation till ett glas fragolino på stående fot i en trång bar i ett vinterrått Venedig. Men framför allt ser man framför sig uppsluppna skördefester i franska vingårdar, med det nytappade och ymnigt upphällda vinet fortfarande skummande i glasen. Eller en paus i det slitsamma arbetet på gården, där skaffningen är en väl tilltagen bit bröd (Esping: ett sånt där som Herr Kahl brukade baka) indränkt med olivolja, packad med skivade tomater och vitlökar och kryddad med salt och svartpeppar. Här skulle måltidsdycken kunna vara detta Beaujolais, drucket direkt ur flaskan i rejäla klunkar och utan några som helst Listerine-miner. Men nu lider jag förstås återigen - skulle Esping säga - av bondromantiska vanföreställningar. Istället borde jag träna på de där vinprovarskrynklingarna av fejan, på det att omdömena måtte bli mer intrikata och vederhäftiga.
3 kommentarer:
Jag minns med stor saknad Herr Kahls bröd, frenesin det bakades med och aptiten det åts med.
Snyggt jobbat förresten. Nu med bild. Och inte bara det t o m rörliga bilder. Jag behöver en länklektion så det blir lite fason på inläggen.
Vid tillfälle bör vi ta tag i lite blogg-teknik och utbyta lite tips, kanske i sällskap av en flaska eller två.
Det var förresten åratal sedan jag försökte kopiera Herr Kahls "franska frukostbröd" eller vad han nu kallade det. Och aldrig fick jag till en sådan kraft i knådandet
Skicka en kommentar