Falsk matematik

Inför förra helgens provning skickades det ut ett påbud om max två flaskor per deltagare. Detta för att få till en något mera fokuserad provning och ge varje vin lite mer uppmärksamhet. Påbudet följdes  slaviskt av samtliga deltagare.  Att det sedan blev tillägg av bonusflaskor, flaskor som öppnats kvällen innan och flaskor som öppnades spontant är ju inte så konstigt.
Vinerna har fått förtjänstfulla genomgångar av Italienska Viner, Lessrof och Vinosapien. Jag plockar bara med de viner där jag tycker mig ha något att tillägga

2011 Lamoresca Nerocapitano Frappato öppnade jag kvällen innan och blev då svårt charmad av vinet med  piggt ljusröd bärfrukt,  pigga syror och bra struktur. Lika bra här men visst bleknade den något i jämförelse med Occhipintis mästerliga tolkning av samma druva fast vilket vin hade inte gjort det ?. Inga stora skillnader kanske, men onekligen är det där snygga syralyftet och mineralerna en skillnad som verkligen gör en skillnad. Väl värt att prova.

2006 Doná Hartmann Doná Rogue är en blandning av vernatsch/schiava med en liten del pinot nero och lagrein som verkligen gav mersmak och visar att det fortfarande går att hitta nytt i Cibi&Vinis sortiment. Fin bärfrukt, botti-toner, frisk syra och distinkta tanniner skickade oss till både Etna och Piemonte istället för till Alto Adige. Inte utan att man blir rejält nyfiken på Doná Noir

2008 Giulia Negri Barolo La Tartufaia lurade oss inte vad gäller druva och ursprung men kändes förvånansvärt utvecklad. Alla klassiska nebbiolo-attribut på rätt ställe, väldigt drickbar och tillgänglig. Definitivt en producent att hålla ögonen på.

2009 Burlotto Barolo Monvigliero har sågats hårt av mina medprovare både nu och för två veckor sedan. Jag tycker kanske att andra varit lite onödigt hårda men så särskilt kul är vinet inte. Det gav dock ett riktigt lyft åt min ragú. Det finns onekligen användningsområden...

2008 Chateau Les Tours des Verdots var verkligen kul att få prova efter Lessrofs fina Bergerac-rapporter. Vinet bjuder på mörk plommonfrukt, cassis och snygga fattoner. Lite polerat kanske men så kul att få något genuint och arketypiskt franskt i det här sammanhanget.

2009 Oliver Guyot Gevrey-Chambertin Premiere Cru Les Champeaux Barolo beskrivs ju ibland som burgundisk och varför skulle då inte en bourgogne inte kunna beskrivas som piemontesisk. För mig var det här kvällens ögonöppnare. Precis den kick som behövdes för att göra slag i saken och försöka närma mig bourgogne. Härlig doft med en jordgubbs/körsbärstouch som tillsammans med syrorna och den rejäla strukturen åter fick mig att vela mellan Etna och Piemonte.

2004 Edi Kante Vitovska Selezione. Här gick våra meningar onekligen isär. För mig är detta helt outstandning. Helt underbar doft fullpackad med örter, citrus, honung och mineraler. Smaken kraftfull, komplex med bra syra och längd. Jag konstaterar dock att litersflaskan tömdes snabbt...

2004 Fenocchio Barolo Bussia Riserva var utan tvekan kvällens vin för mig där prosaiska smaknoteringar känns malplacerade. Otroligt vackert vin...

2000 Radikon Fuori dal Tempo gjorde onekligen intryck men inte på det sätt jag hoppats. En kort stund fick vi se en skymt av vinets storhet innan det packade ihop fullständigt. Vi diskuterade möjliga förklaringar till förvandlingen. Radikon själv menar att vinet troligtvis chockats av för hård kylning men erbjöd sig utan omsvep att byta ut flaskan.  Själv börjar jag tänka på hur jag hanterat flaskan och den gamla Hollies-dängan "King Midas in Reverse" dyker upp.

2011 Bressan Rosantico Kan du föreställa dig Fulvio Bressan klädd i rosa ? Inte helt enkelt att mana fram den bilden men det är den som träder fram när jag smakar det här vinet gjort på 100% moscato rosa. Söt, blommig doft som får mig att tänka på rosor. Smaken går i samma stil med röda bär, rosor och en kryddig, lätt bitter avslutning. Seriously kinky stuff.

2007 Philippe Gonet Brut Millesime Jag kan inte bedöma om det här är en bra champagne eller inte men jag kan säga något om vilken effekt vinet hade på mig. När Vinosapien intervenerade någon stans under provningens sista tredjedel satte ett glas i handen på mig och sa "Du behöver det här" så hade han rätt. Vinet rensar och vederkvicker domnade smaklökar och sinnen på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.

2003 Rojac Malvazija. Här är jag säkert färgad av tidigare erfarenheter. Inte så märkvärdigt tycker de andra. Själv blir jag transporterad till mina möten med Uros Rojac och de första kontakterna med oranga viner. Imponerande vitalt trots sin ålder och ett djupt fascinerande vin.

2008 Ronc di Vico Matec & 2012 Bricco Cardogno Moscato d'Asti Dessertviner har ju alltid den otacksamma rollen att komma sist men är det något vin som fixar den rollen med bravur så är det ju en moscato d'asti. Här i en alldeles särskilt charmerande utgåva. Friskt, blommigt, fruktigt och halvsött med uppfriskande syra. Helt perfekt till en makalöst god lime/mang/kokos-cheesecake. Ronc di Vicos Picolit Matec är också det ett ljuvligt vin. Komplex doft med citrus, blommor och mynta. Intensiv smak med stort djup. Söt utan
att vara det minsta tung eller kletig.