2010 Zanotto Moro

-This is a crazy wine. Real crazy sa Riccardo Zanotto när han stoppade ner en flaska Moro i min låda med prosecco. Han talar med en bred southern drawl som kombinerad med en tung italiensk accent får honom att låta som en gestalt hämtad ur någon av Wim Wenders filmer. När Riccardo säger att något är crazy så kan man känna sig riktigt säker på en skumpig färd. Någon direkt information om vinet har jag inte förutom att det kommer från Colli Trevigiani och är gjort på marzemino och merlot.

Direkt efter öppnandet är det inga sköna dofter som sprids. Det luktar gödsel kort och gott. Med lite tid på en karaff luftas det värsta bort men vinet har en minst sagt rustik prägel av vildjäst och lätt funkighet.
I glaset är vinet ljust blårött och lite lätt beslöjat.  Doften blir betydligt mera lättsmält med tiden och bjuder på fin, ungdomlig och saftig frukt i form av körsbär, svarta vinbär och björnbär. Smaken är pigg, vital och mycket frisk. Bärfrukten är polpös och saftig med viss sötma. Syrorna är mycket friska och avslutningen helt torr med lätta, mjuka tanniner.

Det här är definitivt inget vin att analysera sönder. Inte heller något att slödricka. Det här är vin gjort för att drickas ur duralexglas och till mat. Vi dricker det till lunch bestående av tonfiskmackor med majonäs och oliver och flaskan töms oroväckande snabbt. Vilket inte gör så mycket då vinet håller 11.5% . Mycket smak, lite alkohol. En bra början på vinåret  2013 och ytterligare en påminnelse om hur mycket spännande det finns att hitta där ute