Pingstprovning med Friulienfokus

En vecka går fort. Och som Ingvar påpekar i sin rapport kan det ta ett tag att hämta sig efter en av Billigt Vins extravaganzor. Nu senast, under pingstaftonen, hade vi förstärkning av Italienska Viner, Linda och Patrik. Det borgar förvisso för ett mått av seriositet, men innan eftermiddagen ändat hade ändå en försvarlig mängd flaskor korkats upp...

Sauvignon-vinerna på bilden hjälpte till att förgylla en god stund invid Rönneå. Det var en av de första riktigt varma försommardagarna. Behaglig skugga under bersåtaket. Lax, nypotatis och en kall romsås på tallriken och goda viner i glasen. Mellan tuggorna och klunkarna utspann sig ett samtal om än det ena än det andra, faktiskt inte enbart om vin.

Vinerna på bordet har en stund tidigare stötts och blötts, smakats och bedömts i det espingska residenset, i en miljö renons på yttre störningsmoment som solsken, blomdoft och humlesurr. Blocken på bordet och näsorna i glasen.

Först har vi två halmgula drycker i glasen, vin #1 något ljusare än vin #2. Vin 1 har en frisk mineralitet, det är öppet och inbjudande i doften. Man anar nästan en spritsighet. I smaken finns ett drag av syrliga äpplen och en liten sötma. Det är kraftfullare än man kunde ana vid första påseendet. Ett kompetent och välgjort vin som inte har sett mycket av insidan av ett ekfat, om ens något.

Det har däremot vin 2. Det är samma druva, men hanterad på ett dramatiskt annorlunda sätt. Till en början är vinet en smula inbundet i glaset. Fattonerna är det första som sticker ut. Men ganska snart öppnar sig doften och smaken och då möter vi ett fylligt, närapå smörigt vin. Honung och mogna höstäpplen svansar runt i smaken. Det är fokuserat och stilrent - ett spännande och personligt vin.

Druvan, då? Just innan Ingvar låter folien falla säger Linda pinot grigio, och det stämmer. I det första glaset har vi 2008 Perusini Ronchi di Gramogliano Pinot Grigio. Perusini är en producent i Colli Orientale del Friuli, området norr och öster om Collio. Vinmakare är nuvarande ägaren Teresa Perusini. Vinet importeras av Wester Wine och kostar 118 kr. Det hade varit en klockren hit i 99-kronorsgänget, som vi botaniserade mer frekvent bland för något år sedan. Antagligen är dagens 118-kronorsgäng på väg att bli det nya 99, med prisökningar och dålig kronkurs medtaget i beräkningen.

I det andra glaset finns 2004 Bressan Pinot Grigio. Denne Bressan, arketypen för den personlige vinmakaren som lägger ner hela sin själ i sitt verk och inte släpper ut sina viner på marknaden i första taget. Ingvar menar att det fortfarande är 2004:an av pinot grigion som är den mest aktuella. Och några 2005:or blir det inte av Bressans viner - han tyckte inte skörden höll måttet och plöjde ner alltihop.


Druvbyte. Vin 3 och 4 är även de sinsemellan mycket olika. Vin 3 har samma rena mineralitet i doften som vin 1. Här finns det gott om tropiska frukter, där ananas är den mest framträdande referensen. Syran är riktigt hög, men det finns också en liten kryddighet i eftersmaken. Ett friskt och rent vin, som påminner mig om varför jag ett tag gillade att dricka sauvignon blanc och att jag kanske borde göra det lite oftare.

Vin 4 är en mycket trevlig bekantskap. Återigen är fattonerna utmärkande. Ett "lager-på-lager"-vin där man hela tiden upptäcker nya dimensioner i doft och smak. Syra, frukt och även en viss sötma kommer ihop sig till ett komplext vinbygge. Här kan man lätt förlora sig i ett utdraget sniffande och smuttande. Som Patrik säger: "Det här skulle jag kunna dricka varje dag". Ett riktigt intressant exempel på vad man kan åstadkomma med druvan.

Igen är det Linda som klämmer vilken det är, sauvignon blanc. Det är vinerna på den översta bilden vi avsmakat här. Av de båda är det 3:an som är mest druvtypiskt. Även om det nog också är typiskt för sitt ursprungsområde Colli Orientale påminner det lite om ett Loire-vin i syran. Igen är det Teresa Perusini som ligger bakom - 2008 Perusini Ronchi di Gramogliano Sauvignon. Priset är detsamma som för pinot grigion i beställningssortimentet, 118 kronor. När MSÄ senare på kvällen får göra sin bedömning föredrar hon denna av de båda Perusini-produkterna.

Vin 4 är 2007 Vie de Romans Vieris Sauvignon, från Isonzo del Friuli. Också det går att få genom beställningssortimentet och kostar 277 kronor. Det är ett definitivt hinder för att dricka det dagligen, även om det alltså inte skulle göra ont på annat sätt än i plånboken.

Provningen fortsätter med 2007 Keber Collio Bianco. Redan här - märker jag av mina anteckningar, vilka redan i utgångsläget var sporadiska - har jag svårigheter att hålla fokus. Kanske är det mängden intryck som blir överväldigande, eller - handen på hjärtat - min oförmåga att spotta. "Sälta" är det enda som står på pappret, och det är verkligen inte allt som finns att säga om det här vinet, som förtjänar odelad uppmärksamhet och fokus.

Till ostarna plockade Patrik fram några röda, och jag fastnade särskilt för 2006 Gatto Pierfrancesco Ruchè di Castagnole Monferrato. En intagande doft av pinje, lite fat, vitpeppar och torkad frukt. Smaken bjuder på frisk syra, lingon och klarbär i frukten. Flaskan ställdes fram inpackad i folie, men med en hint om att det rörde sig om ett vin från Piemonte. Jag gissade att det var en dolcetto, vilket förstås inte stämde. Men den obskyra druvan ruchè är ju inte helt lätt att bestämma. Enligt importören - av en slump är det återigen Wester Wine - odlas druvan endast på 37 hektar i det lilla DOC-området Castagnole Monferrato.

Det här är ett vin jag skulle kunna dricka om än inte varje dag så ofta. Det blir billigare än att bli frälst på Vie de Romans sauvignon, jag får betala 134 kronor flaskan via beställningssortimentet och får då årgång 2008. Patrik menar att fick det här exemplaret för runt nittio kronor för några år sedan - bara att gratulera. Trots den avskräckande prishöjningen får jag nog ta och prova det snart igen.

Eftermiddagen fortsatte i ett hedonistiskt rus, med ostar och fler viner. Vid det här laget hade jag definitivt lagt ner pennan och ambitionen att kunna redogöra på ett vettigt sätt för händelseutvecklingen. D'Angelos aglianico Sacravite var en mycket trevlig bekantskap, liksom den där stilla, vita fragolinin i en flaska utan etikett som Ingvar halade fram till panna cottan... Jag kan bara säga att inget vi avsmakade denna dag var räligt och ber att få hänvisa till Ingvar och Patrik, som tidigare rapporterat här och här.

Perusinis sauvignon och pinot grigio var varuprover från Wester Wine. Även Bressans pinot grigio var ett gratisex - vi försökte köpa mannens viner när vi var där men han vägrade sälja till oss. Istället langade han in en låda blandat i bilen.