Munskänkarna provar Bordeaux från östra stranden

Billigt Vin och Bordeaux är en ekvation som inte går riktigt ihop, åtminstone inte ännu sålänge. När Munskänkarna bjuder in till en orientering på östra stranden ser jag det som en möjlighet att vidga mina vyer och kanske närma mig en lösning på det matematiska problemet.

Upplägget är ett apretif-vin, fyra provningsviner och ett matvin där det förstnämda och det sistnämda med god marginal ligger inom det prisspektra vi känner oss mest bekväma i.

Det första vinet serveras helt öppet. 2008 Sauvignon de Bordeaux från pålitliga Lurton är en blekgul historia. Lite gröna reflexer kan också skönjas. Doften ger lite nässlor, krusbär, sparris och svarta vinbärsblad. Precis vad man kan vänta sig. Smaken följer aromerna väl. Korrekt men ospännande och ungefär vad man har rätt att förvänta sig för 85 spänn.

Över till de fyra halvblinda. Vi får alltså veta vilka vinerna är men inte i vilket glas respektive vin finns i. Med en ingående presentation av vinerna, deras druvsammansättning, årgångar och vinifikation innan provningen är det en relativt enkel övning att pricka rätt.

Glas 1 bjuder på en påtaglig stalldoft. Det råder ingen som helst tvekan om att det stått en häst i stallet. Här finns också hallon, andra röda bär och ett örtigt inslag. Fatlagringen är tydlig liksom. Smaken är relativt lätt och mjuk, fruktig med finkorniga tanniner. Medelång eftersmak. Gott och trevligt på alla sätt och vis men inget som sätter några djupare spår hos mig. Glaset visade sig innehålla 2004 Chateau Corbin från St Emilion.

I glas två fanns det vin jag på förhand bestämt mig för att ogilla. Mina föresatser till trots faller jag direkt för doftens charm och komplexitet. Fataromerna är påtagliga med kaffe och choklad men tillsamman med en charmig frukt, animaliska toner, blyerts och en förförisk blommighet kämpar de ner mitt motstånd. Smaken följer aromerna väl. Vinet har bra struktur med mjuka, välintegrerade tanniner. Lång, god eftersmak. 2002 Chateau Destieux var utan tvekan provningens bästa vin

Vin nummer tre har också en inbjudande doft som nästan är lite nya världen-aktig. Tydlig maffig plommonfrukt, god kryddighet och torkad frukt. Här finns också en lätt lakrits/violparfym som är mycket tilltalande. Smaken övertygar inte på samma sätt. Elegant och sirlig men inte med den kraft doften antydde. Relativt kort slut. 2003 Chateau La Grave a Pomerol kändes inte som provningens dyraste vin

Sista vinet visade upp tydliga mognadstoner med en rödbrun tegelfärg. Doften ger en del frukt med vinbär och plommon. Här finns lite mynta och tobak. Smaken är rätt lätt, mjuk och enkel. Förvånansvärt kort slut. 1998 Chateau Plince var det av de fyra vinerna jag uppskattade minst

Matvinet glömde jag att säga något om och Christian Moueix är verkligen lättglömt. Doften gav plommon och fatvanilj. Smaken medelfyllig och fruktig med inslag av plommon, hallon och örter. Ett vin utan några större fel men anonymt och ointressant. Intressant dock att prova ett enklare vin som jämförelse. Här fanns inget av den precision och struktur som kännetecknade de dyrare vinerna.
Sammanfattningsvis en provning med fyra viner jag gärna skulle dricka alla dagar i veckan. Det är också fyra viner i prisintervallet 274 till 499 kronor som jag inte skulle drömma om att köpa. Det finns för mycket kul från Piemonte, Rhône, Slovenien, Friulien (för att nämna de områden jag oftast riktar mina blickar mot. Det finns ju såklart en massa andra också) och varför inte Sicilien som ger mycket mer upplevelse för en mindre peng.