Att vin och alkohol i allmänhet, i måttliga doser givetvis, kan förhöja upplevelsen av musik är väl ingen nyhet. Jag har funderat mycket på hur det är med det omvända förhållandet. Kan musik förhöja upplevelsen av vin ?
Forskaren Adrian North vid Heriot Watt University i Edinburgh hävdar att det musik påverkar smaken hos vin. I en artikel i The Telegraph menar North att han funnit evidens för att Jimi Hendrix version av Dylans "All along the watchtower" får chilensk Cabernet att smaka bättre liksom att Otis Reddings "Sitting On The Dock Of The Bay" påverkar Merlot-viner positivt.
Mitt numera rätt slumrande skivsamlande kan uppdelas i perioder med olika fokus. Ett sådant fokus var bisarra skivor där jag samlade på mig Star Trek-skådisar som deklamerade Dylan, sjungande hundar, bakgrundsmusik till hemmagjordasuper-8-filmer, Mae Wests Beatles-tolkningar och en massa annat. Något direkt vinrelaterat har jag dock aldrig lyckats hitta, det verkar inte vara någon som spelat in "Music to enhance your burgundy experience". Jag har beer drinking songs, cocktails a go go, Vodka on the rocks och Giggles for guzzlers men inget med det uttalade syftet att förhöja upplevelsen av vin. Med tanke den extrema uppfinningsrikedom som rådde när det gällde att marknadsföra plattor på 60-talet borde någon kommit på idén kan man tycka.
Så vad lyssnar ni helst på när ni dricker vin ? Eller föredrar ni tystnad ? Finns det musik som förhöjer upplevelsen av ett vin eller ska man se vin i relation till musik som endast ett hjälpmedel för att överleva schlagerfestival och Idol ?
12 kommentarer:
Jag tror absolut att man kan höja upplevelsen till en nivå högre med musik till vindrickandet. Precis som på samma sätt dom flesta par har "sin" låt. Sen är det väl bara en fråga om egen tycke och smak, vad som passar till vad. Just nu njuter jag av Ravenswood Zin 07:an till Bruce Springsteen unplugged konsert i Dusseldorf 2005. De två fungerar riktigt bra ihop.
Ha det gott.
Det här funkar utomordentligt till valfri ung Monforte-barolo.
/Patrik
Old dogs, children and water melon wine med Tom T. Hall funkar... så där. Med Iron & Wine i öronen riskerar man bli dyster till sinnes. Sist jag ägnade mig på allvar åt vindrickande och musiklyssning samtidigt var när jag hittat en hög gamla vinylplattor och fick nostalgi. Van Morrison (Astral Weeks, No Guru...), Neil Young (On the beach, i synnerhet Ambulance Blues), Springsteen (Darkness on the edge of town, hela plattan), Miles Davis & John Coltrane från 50-talet.
Micke ! Varken Springsteen eller Zinfandel faller inom mina preferensramar men jag kan föreställa mig att kombinationen funkar. Bootlegen från Tower Theatre i Philadelphia nyårsafton 75 är dock en kär ägodel.
Patrik ! Är inte risken för sensory overload överhängande med en sådan kombination ?
Jörgen ! Vilka viner drack du till och var det något särskild kombination som lyfte lite extra ?
Som jag förstod texten i den länkade artikeln så skulle viss musik (t ex Hendrix "All Along The Watchtower") få all Chilensk cab att smaka bättre. I mina öron låter det högst rimligt. Å andra sidan tänker jag att den låten skulle få vilket vin som helst att smaka bra. Man skulle också kunna säga att det mesta skulle kunna få en chilensk cab att bli bättre men inget skulle kunna få den att smaka riktigt bra
Samtidigt menar man att Enya skulle få syrah att lyfta vilket verkar orimligt. Möjligtvis skulle riktigt bra syrah kunna ta så mycket av min uppmärksamhet att jag inte märkte vad som spelades och få mig att stå ut en liten stund.
Det är väl så att bra musik man gillar får de flesta viner att smaka bättre?
Inte desto mindre skapar viss musik ett sug efter just en viss typ av vin. Är till exempel inne i en tung period av californiskt sjuttiotal; ni vet väl valda delar Linda Ronstadt, JD Souther (ja, hela Laurel Canyon-scenen egentligen), Ned Doheny, Gene Clarks soloutflykter...
Stan vad sugen man blir på en skön jänkare i glaset då! Fast det är jag ju i och för sig mest hela tiden ;-)
Frankofilen ! Laurel Canyongömmer onekligen en hel del pärlor. Även om vin-drickande inte var the drug of choice på 70-talets Kalifornien-scen så kan jag förstå effekten musiken har på dig. Frågan är dock om Linda Ronstadt kan få Gallo att smaka Screaming Eagle
@Ingvar: jag kommer inte ihåg vad jag drack den perioden, det var när jag höll till i Vantinge i sällskap av vinylspelare och rödvin. Jag antar att det var billiga norditalienare och säkert en hel del argentinskt och australiensiskt tjut. Rätt tunga och inte särskilt sofistikerade grejer. Om det varit idag hade röda viner från södra Rhône och en och annan av Rojacs funkiga brygder varit det självklara valet
Förresten, Ingvar: nu ser jag att det är du som maskerat omslagsbilden till Giggles for Guzzlers. Bra! Vi vill ju inte bidra till spridningen av obscent och omoraliskt material här på internet!
Nej, ingen slampig dekadens eller slippriga obsceniteter på denna blogg
Fast damen ifråga ser ju inte heller ut som slammigt dikesrens. Kort sagt: vi hyllar skönheten utan att dra den i smutsen
Ingvar & Jörgen: det är lite lustigt; folk som gillar intressanta viner gillar ofta också intressant musik. Både era och Frankofilens musikval är (för mig) oväntade och intressanta (nya) musikupplevelser. Man borde kanske starta ett litet forskningsprojekt om sambanden...
PS. Vad jag lyssnar på? Tja, just nu Frankos tips om JD Souther. Innan dess Bonnie Raitts version av Good man, good woman. Bra sväng! DS
Hej Vinintresserad ! Jag har gjort samma iakttagelse. Förmodligen handlar det om personlighetsstrukturen. Ett relativt öppet sinne i kombination med en tendens till att hela tiden driva sina intressen lite för långt. När jag nu börjat tappa intresset för den samtida musiken blev det nödvändigt att hitta någon ny intressesfär att placera engagemanget i. Det ligger säkert en hel del i salig Hunter S Thompsons ord "Good people drink good beer" och förmodligen gäller det även för vin. Jag ställer glatt upp som forskningsobjekt
Skicka en kommentar