Nästa anhalt på den malmöitiska glassturnén blir en klassiker. Rönneholmsglass kiosk vid Södertull är ett landmärke för den varme stadsflanören. Sonen dyker upp och får två kulor, citronsorbet och vallmo. Idag finns det ingen pardon, sorbet blir för min del. Jag beställer melon och citron, men glasskillen - måhända omtöcknad i värmen - kular upp jordgubb istället. Det slutar med att jag får en extrakula melon på toppen, till sonens förtret. En fin grej med att ta sin glass här är att man kan slå sig ner på trappstegen ner mot kanalen, bland makarna Kraitz' bronskatter som spankulerar där. Sorbeterna är syrliga och smakrika, med generös frukt. Melon kanske inte riktigt har samma fräschör som jag minns den från förr, men å andra sidan är jordgubb - som jag i princip aldrig väljer självmant - en glad överraskning. Mycket jordgubbssmak och en uttalad syra som gör den allt annat än jolmig. Citron är snällare än den kan vara i en tvättäkta italiensk gelateria, där tungan nästan krullar ihop sig av syrligheten. Men den här varianten gör ändå jobbet att svalka mig i lunchhettan. Den extra kulan gör att jag sedan finner mig tillbaka på jobbet utan att ha ätit någon lunch - men det är svårt att jobba upp någon riktig aptit under rådande klimatförhållanden.
Rönneholsglass grundare har rötter i Ungern, ett land där man vet hur man svänger ihop en smaklig fagylalt. Det var ett antal år sedan madame själv stod i kiosken och serverade med ett slags råbarkad ömhet, något som drar ner känslan märkbart. Kanske har något av den hantverksmässiga och hemtrevliga kvalitet som fordomdags präglade stället gått förlorad, men jag är en sucker för sentimentala bevekelsegrunder och glassen håller fortfarande klart godkänd standard.
Större portioner än på Dolce Sicilia (men i ärlighetens namn är nog glassen där strået vassare - gjord med omsorg på sjyssta råvaror och överdådigt presenterad).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar