Staden smälter bort i hettan. Genom värmeflimret över Drottningtorget kan jag urskilja den lockande texten på baldakinen: Gelateria. Det är Dolce Sicilia som hägrar i fjärran. I den lilla lokalen är luften än mer stillastående och kvävande, men bakom glasdiskarna finns glassen. Färggrann, konstfärdigt upplagd i sina skålar och smyckad med skivor av melon på "melon" och skogsbär på "skogsbär". "Kanel" är pudrad med kanel, på "chili" ligger två chilifrukter i kors och så vidare. Utförandet är inte oviktigt och här är man noga med det.
Men är det Malmös godaste glass, som man kaxigt utlovar? Jag har med två expertbedömare, sonen och hans kompis F. Båda är överens om att det är för små tilldelningar av smakerna. Inte som på Lilla Glassfabriken, är de överens om. Annars tycker F att glassen här - han valde choklad och sorbeten skogsbär - är väl så god som Glassfabrikens, medan sonen - vit choklad och skogsbär - håller på Glassfabriken. Kanske för att deras smaker är mer välbekanta, men också för att deras utbud är större. Jag har inte varit där den här säsongen och kan inte göra någon jämförelse, men har ett gott öga till Rönneholmsglass på gågatan vid Södertull. Här finns inlägg i vänten, märker jag.
Dolce Sicilia får naturligtvis godkänt, inte minst för den ambitiösa inramningen och de trevliga bänkarna/sofforna utanför serveringen. En solig vårdag är detta bästa platsen för säsongens första uteglass. Mina smaker, youghurt och chili, är helt ok. Youghurten är frisk och len med något enstaka fruset bär som en liten överraskning. I choklad/chili-glassen har man inte snålat med chilin, som bryter av fint mot chokladsmaken. Men den här varianten på en trendig smak står sig ändå slätt mot Chokladprinsessans, som har en riktigt krämig, lyxigt hemmagjord kvalitet och där väl tilltagna bitar av chili kan göra upplevelsen så het som man själv önskar.
Den här dagen finns inte citronsorbet, denna den livgivande friskhetens okrönta drottning, i sortimentet. Synd, en så het dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar