Vi fick vit sparris av S & M när de återvände från sitt lantliga paradis sent på söndagen. På måndagskvällen fanns det därför inget att välja på: en flaska 2004 Salwey Weissburgunder Kabinett Trocken - som för ett tag sedan hängt med till stan - kyldes medan jag skalade och kokte sparrisarna några minuter, de var ganska späda. Sedan serverades de med parmesan och vällagrad balsamicovinäger.Vinet hade en klargyllene färg (kiss, menade min själs älskade) och när det kom i glaset hade det den där lätt oljiga, mustiga och samtidigt lätta, blommiga doft som jag finner så tilltalande hos ett vitt vin som fått ligga till sig lite. I doften fanns en hint av krusbär, men också honung och melon. Smaken var mer kryddig och med en fin äppelkindad syrlighet. Helhetsintrycket var ett välbalanserat vin i fin form. MSÄ tyckte det var neutralt i doft såväl som i smak, vilket hon påpekade inte var ett negativt omdöme. Ett vin i harmoni med sig själv, skulle man också kunna säga, som funkar bäst till mat. Till sparrisen var det ok, till den feta laxen som fått umgås i ugnen med en färdigköpt pestoblandning (det är ju ändå måndag) och lite parmesan var det inte alls dumt. Till det förvälld färsk vitkål som fått puttra i lite hummerfond.
Ett par flaskor Salwey weissburgunder finns kvar - hittills har det utvecklats bra, kanske är det än bättre om ett år eller två.
I skrivande stund är det en dokumentär på Kanal 5 om Hans Scheike och kvinnor som gillar att få smisk. Den gamle pryglaren berättar om sina vedermödor, hur missförstådd han varit och att han ibland fått "risarm" av att ge sina adepter så mycket smisk som de krävt. Det är ett jäkla jobb, men någon måste tydligen göra det. Själv föredrar jag dock att - likt en annan tjuren Ferdinand - sitta i soffan och sippa på sval weissburgunder. Kanske inte så upphetsande men liksom småtrevligt.
6 kommentarer:
Trisse !!
SM och Scheike i en och samma post. Vart är bloggen på väg ??? Du kanske ska vara mer försiktig (eller omdomesgill?) när det gäller vilka namn du droppar :)
... och jag glömde oberrotweilern i förra posten. Trisse, dina intressen börjar få en lätt dragning åt det bisarra
Esping! Vi måste vara sanningsgilla och referera de sinnesintryck som påverkar våra omdömen. Programmet om den smiskande smilfinken förhöjde min förnöjsamhet över att sitta tillbakalutad med ett glas weissburgunder. Och tänk vad det kan göra för besöksstatistiken! Sökningar på risbastu och rotweiler kommer att rendera träffar på obskyra poster om tyska vitviner - visst är bloggosfären förunderlig?
Skåne bilden på min blogg är tagen med utsikt över åkrarna strax norr om Segelstorp. Under konstrundan (påsk).
Tack för alla bra tipps om trevliga viner!
Hälsningar
Miss E
Kära Miss E! Det är en vacker bild från en vacker plats - verkar vara tagen inte långt från åkern där Ottossons hade sina tidiga päror en gång i tiden. Det var sjysst utsikt från en potatisplockarmaskin.
Kul att du uppskattar våra äventyr i vinhinkarbranschen!
Fröken E ! Jag trodde bilden var tagen längre västerut, vacker är den hursomhelst. Det glädjer mig att vårt bloggande inte lett till besvikelser.
Skicka en kommentar