2010 Domaine Michel Lafarge Bourgogne Passetoutgrains L'Expection & 2011 Pierre-Marie Chermette Domaine Vissoux Fleurie Poncié

Frankofilens värmande retropost "Blandade småhopp" skickade mig till Göteborg för ett besök på monopolets butik i Östra Nordstan, på tillräckligt avstånd från hemorten för att garantera anonymitet. Ska man bryta mot sina egna principer så ska man inte göra det offentligt...  Frankofilens inlägg ledde inte bara till en geografisk förflyttning utan fick mig även att minnas bloggosfären som den en gång var och faktisk bli en smula nostalgisk. Jag tänker inte att allt var bättre förr men kanske var klimatet lite mer opretantiöst, avspänt, enkelt, välvilligt och allmänt godartat. En rätt bra miljö att utveckla sitt vinintresse i.

Så varför inte göra som i the good ol' days, shoppa, poppa och få till ett inlägg. Först ut var 2011 Domaine Vissoux Fleurie Poncié i en helt transparent blåröd nyans. Doften slår på stora charmen direkt med skogshallon, körsbär, örter och lätt parfymerad blommighet. Man måste nog ha ett hjärta av sten för att inte mjukna inför den här doften. Den är verkligen gullig och näpen. Smaken är på precis samma sätt. Lätt och charmig med söt bärfrukt, fin syra och en lätt bitterhet i avslutningen. Gott, läskande och lättdrucket. Invändningar ? IV-Patrik skrev vid något tillfälle att man inte bannar en hundvalp för att den viftar på svansen. Det har han ju såklart rätt i. Men, tänker jag, även den sötaste hundvalp kan ju bli lite påfrestande i längden.

Under butiksbesöket fick jag syn på en annan flaska som väckte min nyfikenhet. 2010 Bourgogne Passetoutgrains L'Exception från Michel Lafarge kände jag igen från något blogginlägg och en sådan fick också följa med hem. Här möter vi en helt annan typ av vin med en doft som har en helt anna effekt på mig än den från det föregående vinet. En doft som jag vill gå i dialog med, inte stå vid sidan av och beundra och säga snälla saker till. Jag bjuds på en rustik blandning av animalier och kokta rotfrukter, körsbär, hallon och bittermandel. Mer rejält än rart. Smakupplevelsen är också redig, rejäl och rustik. Fylligare än väntat. Fin bärfrukt, riktig fart i syrorna och förvånasvärt kraftiga, lite stälkiga tanniner. Läckert, läskande och ett suveränt matvin.

Två väldigt tilltalande och på alla sätt välgjorda viner. När det gäller beaujolaisen så är den i en stil som jag så smått börjar tröttna på och här passar jag vidare inköp. L'Exception däremot... oj, oj, oj. Den är gjord i en stil jag inte kan få nog av och här blir det påfyllning. När jag la min beställning fanns det 26 flaskor kvar...