Vinet har fortfarande en ungdomligt tät, blåröd färg. Även doften är vital med svarta vinbär i förgrunden och en fond av skogsbär, viol, tjära och lakrits. Fatlagringen märks men är inte alls störande. Smaken bjuder söt bärfrukt, frisk syra och distinkta tanniner.
Sammantaget en bra och riktigt sympatisk nordrhonsk syrah. Min enda invändning är att vinet just nu känns lite för lagom. Kanske för att det befinner sig i medelåldern, mellan ungdomlig charm och mognad. Allt finns där men ändå inget som riktigt fångar eller fascinerar.
Emilie Vin importerar inte längre men har fortfarande flaskor kvar för 185 DKK
10 kommentarer:
Kul att det inspirerade till flasköppning men synd att förväntningarna inte infriades.
Hoppas medelålder är synonymt med tunnel, så att det kommer ett ljus på andra sidan...
Eller gav kanske samarbetet mellan Monier och Perréol en synergistisk effekt på senare årgångar?
Förväntningarna infriades inte fullt ut men ändå inte dumt alls. Dessutom gillar jag riktigt ung syrah. Vi ses på lördag !!
Du får rätta till din rubrik Ingvar ;)
V&V ! Tack! Gjort! Visar på vikten av att inte posta direkt efter inmundigandet.
Du får köpa en alkometer att blåsa i innan publicering ;)
Vad hände med St Jiseph-vinet du provade, Ingvar?
/Patrik
V&V! Det gäller att hitta den där perfekta nivån med maximal inspiration och minsta möjliga påverkan på motoriken !
Patrik! Det kan ju sticka i ögonen på medbloggarna om man alltid ligger i framkant. Du vet, jag drack St Jiseph innan det var coolt och allt det där. När den dyker upp på någon av de där hipstervinbarerna (kanske tillsammans med Col Fondo) så kan du ju påminna dig om vem som egentligen var först...
Du menar "Cil Findi"?
/Patrik
Tiuché !!
Du vet väl att du kan få äran att ligga skavfötters med Vinosapien på lördag? Om du skulle råka få i dig för mycket barili, amarine, aglianici, pinit neri, dilcetti eller nisiila, vill säga?
/Patrik
Skicka en kommentar