Bara döda fiskar flyter medströmms

Jag  gillar verkligen när det blir debatt i bloggosfären. Det har det blivit den senaste veckan. Först på Finare Vinare och sedan en fortsättning hos Italienska viner. Den övergripande frågan handlade om varför de svenska nätvinhandlarna behövs. Intressant ämne som jag inte tänker fördjupa mig i här och nu.

Det som verkligen fångade mitt intresse i tråden hos Finare Vinare var reaktionerna från några av våra näthandlare och kanske ännu mer reaktionerna från en vinboksförfattare. Det jag uppfattade som sakliga synpunkter från Finare Vinare, synpunkter som skulle kunna vara till nytta för näthandlarnas verksamheter, besvarades som om de var angrepp. Det  kan man ju fundera över ett tag. Reaktionen när Finare Vinare ifrågasatte att Munskänkarna deltog i och gav trovärdighet åt Allt om Vins test av bag-inbox-viner ur beställningssortimentet är ett annat exempel på samma sak. Saklighet tolkas som aggression. Det gör det lite svårt att föra en vettig och utvecklande konversation.

Hur har det blivit såhär kan man ju undra.


Häromdagen fick jag ett mail från ett företag som ville ha ett "samarbete med Billigtvin-bloggen". Mailet innehöll lite smicker och sedan ett erbjudande om att gratis varuprover av företagets produkter mot att jag skrev ett inlägg. Det lite lustiga i sammanhanget var att jag skulle skriva först och få produkterna sedan... Jag gissar dock att vi inom kort kommer att se ett antal inlägg på mat- och vinbloggar som i all välmening tipsar oss om var vi kan köpa prenumerationer på mat- och vintidningar till jättebra priser. Det skulle förvåna mig om någon är ofin nog att tala om att prenumerationspriserna ibland överstiger lösnummerpriserna...

Det förefaller som att det är många i bloggosfären som nappar på sådana erbjudande och gör det de förväntas göra. Man gillar och tipsar sig fram mot fler varuprover och fler sidvisningar. Kliar du min rygg så kliar jag din.  Att växa och att få saker blir det övergripande målet, innehållet blir något underordnat. Resultatet blir en  ryggdunkande, applåderande hejaklack som ställer sina tjänster till förfogande åt den som bjuder.

Så det kan vara på sin plats att utvidga Finare Vinares fråga "Varför behövs egentligen de här firmorna" med Varför behövs egentligen den här typen av bloggar ? Det kanske är så att just "de här firmorna" behöver den här typen av bloggar ? Någon som inte ställer frågor, undrar och är vad som kan uppfattas som besvärlig. Någon som kan ge trovärdighet åt det egna projektet. Bloggar som flyter medströmms. Plötsligt så har vi en en situation som påminner väldigt mycket om relationen mellan de etablerade vinskribenternas relation till de etablerade importörernas. Fast i mindre skala.


Att man som vinimportör vill tjäna pengar är en självklarhet men är det den ENDA drivkraften blir det problematiskt. Har man ingen annan mål som vägledning riskerar det att bli en rätt vinglig färd. Gemensamt för de tyska och danska näthandlare som nämns i FVs och IVs inlägg är att de har tydliga idéer och visioner om vad de vill med sina respektive verksamheter. Passionerade, kunniga personer som tror tillräckligt mycket på det de gör och därför inte behöver hyra in namnkunniga vinkypare eller leja lättledda bloggare för att ge trovärdighet åt verksamheten.



Jag föredrar att läsa vinbloggar som har en tydlig idé, passion och ett visst mått av integritet.  Samma sak när det gäller vinhandlare. Självklart vill även den mest passionerade vinhandlaren tjäna pengar. Det är en förutsättning för all kommersiell verksamhet. Jag tror också att de flesta vinbloggare vill ha läsare och tycker det är kul med uppskattning. Frågan är vad man vill mer.