2003 Cappellano Barolo Pie Rupestris

Visst är det lite tungt att dra korken ur sista flaskan av ett vin som man med största sannolikhet inte kommer att springa på igen. Särskilt när det handlar om ett fullmoget vin som står på topp eller kanske till och med passerat zenit. Man påminns om livets förgänglighet och att inget varar för evigt. Inte ens traddo-barolo. Åtminstone inte om de kommer från en varm årgång.

2003 Cappellano Barolo Pie Rupestris såldes för några år sedan till reapris av Carlo Merolli. Jag handlade några flaskor och den första bloggades för nästan tre år sedan. Det som fick mig att korka upp sista flaskan just i kväll var att jag råkade läsa ett tre år gammalt ugemail från Carlo Merolli som talade om att det var "proppen op og direkte i glasset" som gällde.

Vi provar. Visst ser det moget ut med sin ljust tegelröda färg. Möjligen är det en nyans brunare än sist. Doften talar direkt om att det inte kommer att bli lätt att ta avsked. Det är  fullständigt fenomenala ångor som stiger ur glaset. Kvar finns något slags bärfrukt av en sort genast borde planteras överallt. Fullmogna bär som antagit en närmast balsamisk form. Här finns violer, rosor och lite bittra medicinalörter. Sedan fyller det på med tjära, skovbund, svamp, soya, österländska kryddor och piptobak. Ljuvligt. Eller kanske man ska säga bitterljuvt ? Det är ju trots allt sista gången.

Vi är ändå inte där ännu. Innan det är dags för ett sista farväl så ska ju vinet faktiskt drickas också. Nu är det ju så välsignat så att innehållet i flaskan faktiskt klipper topparna av den värsta separationsångesten. Och tro mig, det behövs. Vinet är fortfarande vitalt. Moget ?, javisst, men definitivt inte passé. Det är kraftfullt med söt bärfrukt, massor av andra distraktioner. Syran lyfter och balanserar. Tanninerna som tidigare varit lite tvära är nu perfekt nedslipade och avrundade.

Just nu känns det helt OK att ta farväl. Vi avslutar vårt förhållande när allt är på topp. Det här har gett en fin upplevelse att blicka tillbaka på och som sagt, flaskan är noggrannt tömd. Hur det kommer att kännas imorgon är en helt annan fråga.