Vi inleder med 2010 Cotillon des Dames från Jean Yves Perron. Jag har varit rejält nyfiken på hans oranga viner efter att ha läst flera väldigt positiva omdömen. Hans röda har jag upplevt som närmast odrickbara och detta är heller inte så kul. Vinet är grumligt och ser ut om oxiderad äppeljuice och så doftar det också. Smaken är bentorr, oxiderad och har hög syra. Bättre än de röda men Jean Yves Perrons viner är en boll jag inte kommer att springa på.
Nästa vin var 100% chardonnay från Macon, buteljerat under namnet Combarnier. Riktigt fin doft med liljekonvalj, äpplen och mineraler. Frisk, uppiggande smak och ett väldigt trevligt om än enkelt vin.
Vi fortsätter med rött från Rhône, från "norra delen av södra rhône" säger Mads Rudolf och berättar vidare att Le Canon görs av en japansk vinmakare. Vinet är gjort på syrah och grenache och är en charmör av rang. Ny-fransk drickbarhet för hela pengen. Saftigt, bärigt och mjukt med ett lätt tanninnafs. En av kvällens favoriter.
2010 Vini Viti Vinci Bourgogne är också sympatiskt och lättdrucket. Kul och lite atypisk pinot.
Näst sista vinet väckte mycket uppskattning hos övriga deltagare men mindre hos mig. 2011 Philippe Jambon Une Tranche Fleurie har kul etikett, vitsigt namn och all naturvinscred man kan önska sig. Jag besväras av en otrevlig avloppsdoft och en lite grön avslutning. Drickbart men inget kul.
Avslutningen är däremot helt magnifik. 2009 Domaine Gramenon Côtes du Rhône har en oerhört charmerande doft med jordgubbar, körsbär, mineraler och lakrits. Fylligt och kraftfullt med bra syra, tuffa tanniner och riktigt lång eftersmak. Tyvätt var nog detta både första och sista gången jag drack vinet. Petillants allokering är 24 flaskor...
Den skäggprydde mannen bakom baren dök sedan upp med en flaska som han ansåg vara något extraordinärt och som bara måste provas. Och visst var 2004 Strohmeier brut - natur fantastiskt. Färg, doft och smak var verkligen extraordinära. Friskt bärigt och fantastiskt rent i smaken. Ett vin jag verkligen vill dricka igen. Producenten kommer från Steiermark i Österrike och vinet är gjort på 100% Blauer Wildbacher, en druva jag stött på några gånger i norra Italien. Då som extremt friskt stilla vin. Strohmeier är definitivt en producent jag ska kolla upp igen.
En riktigt bra start på en kväll som också tog oss till Terroiristen och Vespro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar