Bör vinbloggare skriva om viner de inte gillar? Diskussionen förs just nu på Do Bianchi, Texas-baserade Jeremy Parzens blogg. Läs gärna posten och kommentarstråden, där finns en del intressanta synpunkter.
För Billigt Vin väcktes frågan i våras, på en restaurang i Nîmes, av vinproducenten Diane de Puymorin (Château d'Or et de Gueules). Snarare, hon ifrågasatte att bloggare - kanske vinskribenter överlag - skriver negativt om viner. Naturligtvis talade hon i egen sak, eller för sitt skrå, men när Ingvar och jag senare vandrade hemåt i Nîmes-natten hade vi fått något att fundera på. Dianes poäng var att det bakom varje vin finns en producent som inte bara investerat pengar utan också sin vision och sin hantverksskicklighet i att göra ett så bra vin som möjligt. För att kunna kritisera ett vin måste kritikern därför, menade Diane, till fullo förstå intentionerna med och förutsättningarna för det - vilket ju egentligen är en omöjlighet. Plus att det ofrånkomligen är ett subjektivt omdöme, en människas smak som förstås inte är densamma som den sammantagna mänsklighetens.
Utgångspunkten för diskussionen på Do Bianchi var att Parzen i ett tidigare inlägg publicerade sina "Golden rules of wine blogging", varav en är att undvika "negativity" och att skriva om saker man gillar. Som jag förstår det är hans goda skäl till denna regel att undvika så kallat näthat och onyanserade sågningar av viner och producenter skrivna av bloggare som kanske inte har så mycket på fötterna. "Nagativity" - gnällighet - i bloggosfären kanske man också skulle kunna kalla det Parzen varnar för.
Det är förstås en välmenande ansats. Samtidigt - vilken trovärdighet får en bloggare som bara skriver upp allting? Och hur kul blir det egentligen? Flera av kommentarerna pekar på vikten av att kunna vara kritisk, kankse inte så mycket till enskilda viner som till branschen. Och här har ju faktiskt bloggarna - många av oss i alla fall - en unik position i och med att vi är oberoende. Inte alltid experter eller ens särskilt kunniga, men oberoende. Man måste alltid sätta tilltro till läsarnas förmåga att själva lägga ihop två och två och bilda sig en egen uppfattning.
Diskussionen leder till att Jeremy Parzen modifierar sin egen gyllene regel till att bloggare bör "undvika negativitet men inte kritiskt tänkande". Bland annat handlar det - som flera kommentatorer påpekar - om att hålla sin kritik balanserad och så nyktert och nyanserat som möjligt redovisa sina förbehåll.
Många är inne på att man helt enkelt låter bli att skriva om det man tycker är dåligt eller ointressant, ett slags tystnadens förbigående. Och med tiden blir det väl så av sig själv - att uppamma energin att skriva om något som inte väcker intresse (åt ena eller andra hållet) blir allt svårare ju längre man håller på. Bloggaren har den fördelen jämfört med journalisten att det inte finns något redovisningskrav, annat än självpåtaget i så fall. Undantaget är de fall man fått varuprover - ett skäl att vara försiktig med att ta emot sådana.
Ändå: visst måste vi kunna skriva om sådant vi inte gillar! Dianes ståndpunkt - som också finns representerad bland kommentarerna på Parzens blogg - bygger på att vinproducenter alltid är engagerade, seriösa och kvalitetsmedvetna hantverkare/företagare. Och förvisso är det dessa vi letar efter och gillar att skriva om, och då oftast gör det i en positiv anda. Men det finns även företeelser i vinvärlden som förtjänar ett kritiskt granskande och producenter som tar genvägar. Och vem ägnar detta ett kritiskt öga? Vinskribenterna i "etablerade" medier? Eller är det kanske här vinbloggarna egentligen har sitt största potentiella existensberättigande, som engagerade och - många gånger - väldigt kunniga konsumenter med en mission?
27 kommentarer:
Problemet, om det nu ens är ett problem, är att det måste vara ett himla dåligt vin för att jag ska orka skriva om det. Vinet måste då rentav nästan göra mig förbannad. Att det sedan då finns en risk att jag bedömer en dålig eller t.o.m. defekt flaska gör det inte lättare.
Vin som inte intresserar mig, eller rentav är rätt dåliga, förpassas hellre fort till glömskans land utan att passera Blogger.
Alternativet är väl att redovisa allt du dricker. För den som nu har tid med det (grattis!).
Kan ändå inte släppa tanken på att en bloggare skulle ha redovisningsplikt i någon form. Varför det? Trovärdighet för vem då? Det blir så pretentiöst. Varför ska en obetald bloggare ha något som inte ens betalda journalister tycks sträva efter?
Det enda som går att sträva efter - min måttstock - är att ha kul.
/MW
Självklart kan det vara rätt att skriva om sånt som man inte gillar. Det ligger i sakens natur – att uttrycka synpunkter – att vara både positiv och negativ. Tankegången hos Diane de Puymorin är ju överintellektualiserad och, som du påpekar, säkerligen också i egenintresse. (I en verklighet kan det inte vara ett krav att känna till en vinproducents filosofi och principer för att uppskatta eller inte hans/hennes produktion. Samtidigt kan förstås ökad kunskap helt förändra ens upplevelse av ett vin.)
Att sätta ”munkavel” för negativa synpunkter vore absurt.
Det största skälet till att inte ägna särskilt mycket tid åt negativa kommentarer är att det är både roligare att skriva och att läsa om sådant som man tycker om och sådant som är positivt. Att skriva negativt är i längden tråkigt och läsarna tröttnar och klickar sig vidare. Men det är (bör inte vara) på grund av en självpåtagen (eller påtvingad) princip av att ”förtiga” det som är dåligt.
Att sen vissa diskussioner på internet har en tendens att urarta i negativa kommentarer och ”hackande” (som i hackkyckling) är ett annat problem. Det löser man inte genom att ”förbjuda” att skriva negativt. Lika lite som man löser de problem som vissa människor har med överdriven alkoholkonsumtion genom att ha en repressiv och förbudsinriktad alkoholpolitik. Båda dessa saker har att göra med hur folk beter sig mot varandra (och sig själva) och det är inte sånt som man enkelt sätter upp formaliserade regler för.
Det är väl ingen större skillnad gentemot annan kritik egentligen? Det ligger ju ett oerhört arbete bakom en bok, en film eller en skiva också, precis som bakom ett vin.
Problemet med bloggar och Internetbaserad kritik är väl att det finns så få filter; det är ibland alltför lätt att slänga sig på tangentbordet och hamra ned en helt obalanserad totalsågning. Häri ligger väl de bloggandes ansvar, för visst måste man få skriva negativt ändå.
Hey, thanks for the shout out here and thanks for the insightful comments and observations.
Intressant och relevant frågeställning. Vinbloggande, från min horisont, är ju en helt passionsdriven syssla. Jag älskar att prova, dricka, läsa om och lära mig om vin. Jag tycker dessutom att det är kul att skriva. Vi köper i stort sett alla våra viner från små importörer i Kpnhm med omnejd och ser mycket liten, eller ingen, egentlig anledning att röjsåga ett vin som vi köpt av dessa, ofta mycket kunniga och initierade, eldsjälar och av någon anledning inte skulle gilla. Då låter jag hellre bli att yttra mig. Att klä på sig någon slags "kritikerkostym" tycker jag bara vore löjligt.
Det vi håller på med betraktar jag inte som konsumentupplysning, det överlåter jag med varm hand till de mera etablerade media att ta hand om. Vinbloggeriet är helt enkelt bara ett sätt att kommunicera med andra "borderline-nördiga" vinentusiaster och ibland lite av en kreativ ventil.
/Patrik
Kan inte riktigt hålla med Italienska viner. Driver man en blogg som är seriös vilket jag tycker både Billigt Vin och Italienska viner är måste man kunna tycka att ett vin är kass och faktiskt stå för det oavsett om det är EKO, naturjäst, etc. Det handlar om personlig moral/etik.Om ni hissar alla viner ni provar i alla lägen bli ni inte trovärdiga i längden. Jag tycker att ni är ärliga mot oss läsare. Jag har följt era bloggar med intresse genom åren och visst "dissar" ni viner. Sist var det en Amarone som åkte ut. Jag fattar inte problemet om man nu inte blir överöst av gratisprovningar, bjudbuteljer, etc. Då kan det bli ett problem men jag tror inte att ni är i det dilemmat. Kör på som ni gör. Lita på era läsare!! Sitter just nu och sippar på Künstler, Stielweg, Old Grapes, va fan kan dom inte skriva allt på tyska längre?? Vinet är bra men Dönnhof budget Riesling som kostar 20 kr mindre är minst lika bra men något mer spritsigare(ännu en en personlig kommentar) Jag gillar bägge. /Höganäs
Höganäs - Jo, jag förstår vad du menar. Dock tycker jag det är ett kardinalfel att förvänta sig att vinbloggarna ska stå för något slags oförvitligt moral/etik- och trovärdighetspathos bara för att vi är oberoende. Återigen, vi drivs av passion och de importörer vi (IV) handlar av är i regel små, kunniga och entusiastiska. De flesta vinerna snubblar man inte över utan det krävs oftast en rad aktiva handlingar för att kunna prova dem själv. Således är konsumentupplysningsaspekten satt ur spel och regelrätta sågningar blir en smula onödiga.
Angående att tyskar skriver mindre på tyska ser nog jag, med mina lingvistiska begränsningar, det som mest positivt...
Kul att du läser och tycker att vi är seriösa för övrigt!
/Patrik
Tack för kloka och intressanta kommentarer till inlägget. De hjälper mig att reda ut en del tankebanor som jag fastnat i på sistone.
Först, MW, om att det viktigaste är att ha kul: tack för påminnelsen! Tappad glädje = tappad lust = lika bra att lägga ner projektet och ägna tiden åt något annat.
Om kritiskt skrivande: när jag skriver en beställd text jag får betalt för - en bokrecension, en krönika, vadsomhelst - och också när jag gör bloggen om industriområdet/stadsplanering, ser jag det som ett absolut krav att ha ett kritiskt förhållningssätt. Konsumentupplysningsvis (mest när det gäller recensioner), men också ibland för att försöka väcka diskussion. Jag har nog inte reflekterat över att vinbloggandet skulle kunna vara något annat - och i så fall vad?
Det tål att tänka på, inte minst för att det kan vara denna min inställning som gör det besvärligt för mig att vinblogga. Jag är helt enkelt inte kunnig nog för att skriva trovärdigt, initierat och balanserat kritiskt om vin och vinbranschen. Jag har heller inte den passion - och tid - som krävs för att bli det. Återstår alltså att tagga ner ambitionerna och söka den glada, nyfikna amatör jag skrev som när vi startade Billigt Vin. Och som också kunde skriva att han inte blev förtjust i ett vin.
Jag kan inte annat än beundra de bloggare som lyckas kombinera ett djupt kunnande med integritet och en ödmjuk inställning. Där måste jag säga att du, Patrik, personifierar Parzens gyllene regel om att undvika negativitet men inte kritiskt tänkande. Underförstått i valet av vad du skriver och inte skriver om, men också i dina omdömen. Ett sådant är när du skriver om TdTN's Etna Rosso 2009 i jämförelse med årgång 2008. Det framgår tydligt vad du uppfattar som skillnaden mellan vinerna och vad som gör att du föredrar 2008. Samtidigt kan någon annan - med utgångspunkt i din beskrivning - sluta sig till att 2009:an verkar passa deras smak bättre. Snacka om konsumentupplysning (nördig, visserligen, men ändå)!
(Det är en annan sak, att vi vinbloggare förmodligen alltmer vänder oss till och läses av andra vinbloggare och specialintresserade, och att det stora flertalet som råkar komma förbi kanske inte känner sig så inbjudna. Om det på något sätt hänger ihop med om vi skriver för lite eller för mycket kritiskt återstår att klura på.)
@Per: att såga en bok jag tycker är kass kan vara elakartat roligt, särskilt om den och/eller författaren utger sig för att vara något alldeles extra. Detsamma kan någon gång gälla även för ett vin, men i allmänhet är det som du säger: det är inte så kul att lägga ner tid och möda på att skriva negativt - för det måste vara ett absolut krav att göra det balanserat och nyanserat och inte falla för frestelsen att hacka. Att ha lämnat anonymiteten hjälper till för att förhindra detta.
Återigen - med
@Höganäs: mitt tack till dig för de uppskattande orden föll bort från förra kommentaren. Här kommer det!
Den där Künstler borde man väl kolla upp och även Dönnhoff - en annan Nahe-producent som kom med från Mövenpick, Tonschiefer Riesling från 2010. (ca 13 E om jag minns rätt)
Jörgen - Dina farhågor om ett exkluderande av de mera måttligt intresserade som råkar titta förbi är i alla hänseenden adekvat. Man märker snart att det är en kärntrupp som kommenterar på de flesta bloggar. Synd då själva poängen med bloggar är den omedelbara interaktionen och utbytet av intryck och information.
Vägen till en interaktivare läsekrets är definitivt en kärnfråga för den framtida vinbloggosfären.
För övrigt tycker jag att positionen som k
Någonting hände...
För övrigt tycker jag att positionen som glad nyfiken amatör med kikarsiktet på SB och med rätt att såga, sedan länge är viken åt dig. Ingen sköter det bättre än du.
/Patrik
Tack, Ingvar! Kul att det rör på sig i samtalet, tycker vi. Men när det utdelas gyllene regler osäkrar vi våra Clash-revolvrar och regredierar till små elaka punkare.
Pro primo: en vinblogg bör handla om vinet i sig och inte om mig själv, min snygga fru, min sköna karriär i branschen och alla sköna vänner jag träffar där.
Om alla följde Jeremy Parzens gyllene regler om fåfängan som drivkraft och en ständigt positiv attityd kunde vi snart lägga ner alltihop och flytta över till Facebook. Inget illa ment för övrigt, Jeremy verkar vara en social och allmänt hyvens kille. Men jämför med Bertrand Celce - odlare efter odlare presenteras med bloggaren själv i ofokus. Kudos!
Men självklart ska vi vara subjektiva, självklart ska vi lita på våra sinnen och självklart ska vi våga såga om det behövs. Eller åtmintonstone diskutera det aktuella vinet med dess för och nackdelar istället för att falla in i rollen som "nyttig idiot" eller obetald pr-byrå.
Given sak att lusten är drivkraften och de flesta poster blir av typen "fan-mail". Men en motvikt är nödvändig och inte minst avvikande meningar om viner som andra bloggat upp. Hellre lite obalans och stök än taktik och försiktighet. Det är vår sak att hålla bloggosfären levande och undvika att gå i stå. Alla gyllene regler är kontraproduktiva. Leve det oväntade. Leve avvikarna. Leve vinrebellerna!
Som alldeles nykläckt anka i bloggdammen har jag helt nyligen vridit och vänt på frågan "hissa eller dissa".
För mig handlar det inte om att höja allt man provar till skyarna. Snarare om att välja att blogga om de viner som man tycker det är roligt eller givande att skriva om. I den svenska vinbloggdammens vik för "bloggar med dräpande sågningar" simmar ju glädjande nog inga ankor. Det är bara en vasst kväkande groda som hörs därifrån.
Självklart ska vi tillåta oss att ge även negativ kritik, men hur man gör det och till vem kan måste vara upp till den enskilde bloggaren. Där tror jag att personligheten speglas ganska klart. Gillar man att gnälla och dissa är ju en blogg en enkel kanal ut, fast knappast särskilt läsvärd.
FV - Allt punk-hej-och-hå satt åt sidan, så glider jag personligen hellre in i min kontemplativa jazz-keps. ;-)
Bloggaren i ofokus är givet och Parzens motsvarighet i Sverige tror jag inte existerar, i varje fall har jag i så fall missat honom/henne.
Och ärligt talat: Hur ofta är det nödvändigt att "våga såga"? Så länge man håller sig till att köpa viner som man tror sig tycka om är det inte ofta som man ska behöva gå på några 'rå-minor'. Årgångar kan ju vara bättre och sämre men det finns i alla fall fall sällan fog för att tro att någon försökt blåsa en. I alla fall om man köper hyfsat småskaliga viner från dito handlare.
Avvikare och vinrebeller ser vi gärna mer/fler av men i så fall med samma rena och eleganta anslag som vi förväntar oss att se i vinerna vi dricker. Sluggerstuket tröttnar man kvickt på.
/Patrik
Patrik - även jazzkillar brukar väl ha en utvecklad bullshit-detector? Sant, US är inte SE. Hoppsan, vi glömde skriva att man kan hoppa över att promota det egna bandet på vinbloggen. Vanity fair indeed ;-)
Bara för att vinerna kommer från schyssta småskaliga producenter och dito vinhandlare ska man väl inte låta bli att lufta en besvikelse när den dyker upp? Långt till slugger-stuket, om du frågar oss. Sveriges värsta vinsluggers har förresten sedan länge slutat dela ut några rallarsvingar, förutom mot vinbloggarna. Som sitter där under korkeken likt tjuren Ferdinand med sina blommor. Vem vet, kanske bäst i längden att vara snäll? Eller?
Terminologicheck: "Sågning" vs. "lufta en besvikelse" är väl ändå en fråga om avsevärda nyansskillnader, eller?
/Patrik
True, indeed! Men det måste finnas plats för båda på en vinblogg. Vet man att det alltid kommer skrivas positivt sjunker intresset - hur bra bloggen än är.
@FV: att hålla mig i ofokus lyckas jag, Jörgen, i alla fall med ;). Något band har jag inte heller och MSÄ vägrar vara med på bild.
Gyllene regler är väl bra, jag har tre:
1) Om något funkar, gör mer av det.
2) Om något inte funkar, gör något annorlunda.
3) Om något inte är sönder, laga det inte.
Bubblare:
4) Det måste vara kul.
Humor och självironi, för övrigt, verkar inte vara något framträdande karaktärsdrag i den amerikanska vinbloggosfären - och det hade kanske inte skadat med lite mer av den varan i den svenska.
Visst sluggas det bland vinbloggarna. Godkända slagpåsar är vinkritiker i dags- och fackpress, Systembolaget och bag-in-box (förmodligen ej att rekommendera som bokstavlig slagpåse). Denna kritiska diskussion är också viktig att föra. Jag kan tänka mig en del andra mål i branschen för välriktade slagserier - givetvis inga tasksparkar! - om energi och tid plötsligt skulle infinna sig.
Plötsligt infinner sig lusten att gräva! Bästa tt gå och lägga sig...
Vad roligt med en kommentartråd som verkar samlat alla vinbloggare på en och samma plats. Jag är en av alla dom som läser de flesta av era bloggar frekvent men inte kommenterar så ofta. Redan innan denna diskussion har jag faktiskt tänkt på avsaknaden av negativa bedömningar av de viner ni dricker. Jag är absolut inte ute efter att bara läsa massa sågningar men det känns som att ni trots allt ändå måste stöta på dessa viner och dessa säger i mitt tycke lika mycket om er smak som vilka viner ni faktiskt gillar. Mycket handlar ju just om det som läsare att identifiera vilka bloggare som verkar ha ungefär samma smak som en själv, då blir ju hyllningarna helt plötsligt mer intressanta.
Jag läste exempelvis för några dagar sedan Australia Rocks negativa ord om ett chianti som Carlo Merolli verkar hypat något oerhört. Det vore spännande att läsa vad finare vinare tycker om detta vin för att se om de kan skriva negativt om något vin från Merolli (vilket jag hittills inte läst) eller om de kanske inte håller med om Rocks bedömning och faktiskt tycker att det är ett bra budgetvin. Så länge inget står är det svårt att veta och lämnar bara utrymme för spekulation.
Slutsats: stort tack för alla vinbloggar, energin ni lägger ner uppskattas mycket och är en stor inspiration för en relativ nykomling inom vinvärlden som jag. Hoppas detta inlägg är någorlunda stringent, det är skrivet paralellt med barnpassning av hyperaktiv åttamånaders.
@Viktor: stort tack för ditt - mycket stringenta :) och välformulerade - inlägg! Som Italienska Viner påpekar i en tidigare kommentar är det mycket välkommet med kommentarer från läsare vi inte haft kontakt med tidigare.
Det är svårt att veta vilka som är inne och läser på bloggen, annat än de som brukar kommentera, och då är det lätt att tro att det mest är andra bloggare och specialintresserade. Det gör också, tror jag, att själva skrivandet blir annorlunda. jag ser framför mig ett gäng mycket insatta - ja kanske rent av nördiga :) - läsare, och vem är väl då jag att ta luft? I värsta fall gör prestationskraven att jag låter bli att skriva alls.
Extra kul då att höra att du uppskattar bloggarna som ett sätt att lära mer och hitta rätt bland alla tusentals viner det finns att dricka därute - det är så jag också läser bloggarna, och så jag hoppas att Billigt Vin också funkar.
Jag håller helt med dig i dina synpunkter att det handlar mycket om att kunna identifiera olika bloggare och deras smak för att kunna avgöra om ett vin som hissas eller dissas är något för mig. På samma sätt som en film- eller bokrecensent. Om jag "känner" en kritiker, genom att ha följt honom/henne länge, vet jag att en film som hyllas är något för mig - omvänt att jag säkert kommer att uppskatta en film som sågas, om det är en kritiker som bara gillar djupa filmer från, låt säga, Turkiet och jag är ute efter en stunds lättsam underhållning.
Igen, stort tack för din kommentar Viktor - det är sånt som gör att man vill fortsätta skriva!
Viktor - vi hade helt missat Australias inlägg och lämnade precis en kommentar i den tråden. Carlo Merolli har onekligen dragit på med hårdsälj av både Majnonis Chianti och Quercecchios Brunello. Här får man vara lite försiktig som kund och komma ihåg att Carlo har språket på sin sida och lärde sig säljandets konst av torghandlarna i Rom.
Jodå, vi har faktiskt bloggat Majononis chianti med en del reservationer och varningsklockor för den som läser uppmärksamt. Själva är vi dock rätt glada att ha ett gäng flaskor av vinet på lut för rätt slags tillfällen - läs pizza.
Vi kan tänka oss att Quercecchio BdM -05 kommer få ett lika blandat mottagande, men man bör alltid ha i minnet att 131 spänn inte räcker så långt i brunello-land, och så var det en nollfemma. Själva var vi inte helt förtjusta även om det är lättare att fördra ett autentiskt vin som inte är helt lyckat än en utslätad och anpassad historia. Det skulle säkert vara taktiskt och bra för vår trovärdighet att skriva en balanserat negativ post om det vinet, men det känns inte så lockande för stunden.
I så fall tror vi mer på nattens aktuella erbjudande om 2004 Cerbaia BdM för 139 bagare. Gary V var ytterst positiv till nollettan (avsnitt #56) och tyckte att den var "even underpriced @ $40".
Sorry, avsnitt #65 av Wine Library TV skulle det vara.
Ahh, äntligen en riktig diss:
http://elitistreview.com/2010/07/23/i-am-so-let-down-by-this/
Faktiskt sällan man träffar på SÅ kassa viner.
Exakt, man frågar sig om det inte KAN vara så att 'Elitisten' kanske haft en jobbig dag, rykt i hop med chefen eller frugan, trampat i en hundskit - vad vet jag? Kanske det rent av hade funnits fog för att öppna den där andra flaskan han påstår sig ha liggande innan man slänger upp en så här pass svavelosande historia..?
Re: Quercecchio BdM-05 så har jag styrt undan för den men Cerbaia-04 och kanske rent av -05 nappar vi på. Som du säger FV: "...det är lättare att fördra ett autentiskt vin som inte är helt lyckat än en utslätad och anpassad historia." Mycket sant och vist formulerat!
/Patrik
FV: Först och främst var det slarvigt av mig att redan glömt att jag faktiskt läst din/er post. Jag tycker dock att det är ett stort problem att ni slutade med poängbetyget; de reservationer/varningsklockor du skriver om tycker jag är svåra att hitta i ditt inlägg även efter att ha läst det noggrannt tycker jag. Jag förstår (tror jag iaf) er tanke med att inte sätta poäng för att man inte skall fixera sig vid poäng utan istället vid beskrivningen av vinet men det gör det svårt att förstå vad ni egentligen tycker. Det blir istället en värdering av superlativ mot superlativ. Är rustik bättre än traditionell etc. Kanske är svaret att det ena inte är bättre än det andra (jag tycker mig ana att ni är humanister till yrket ;) ) vilket väl är en ansatsvinkel lika god som en annan men det gör det svårare att få grepp om vad ni egentligen tycker om. Er något vaga kritik ger också ammunition åt de som anser att ni är Carlos hejarklack, det vore lättare med en mer regelrätt sågning. Er kommentar på Australia Rocks inlägg kändes bra mycket mer kritisk än ert ursprungliga blogginlägg.
Eller så är det så enkelt att mer naturvetenskapliga bloggar (typ Frankos) ligger närmare mitt eget språk.
Mvh Viktor
Ps Tack för tipsen om Riesling, jag har hunnit igenom ca halva beställningen
Viktor - vår poäng i CT är faktiskt inte längre bort än ett klick på vinets namn i texten. Men vi är mer intresserade av vinets stil än av "absolut kvalitet", ett begrepp som ger sken av objektiv sanning men ändå är bedrägligt eftersom det är omöjligt att inte vara subjektiv. En siffra säger ingenting om stilen - och den kan egentligen inte heller avspegla hur mycket man "gillade" vinet (se exempelvis hur Galloni sätter samma poäng på väldigt olika vinstilar som säkert inte alla tilltalar hans personliga smak lika mycket) - så vi vill istället rekommendera att läsa mellan raderna hos de rapportörer du väljer att kolla av med för att bli klok på vad som kan passa den egna smaken. Och sen, bäst av allt, handla en flaska av varje vin och prova själv. Och gärna blogga om det så att andra kan ta del av vad du upplevde...
Jodå, vi är humanister. Och vi är en del av Carlos hejaklack. Ett förtroende som inte innebär att vi är okritiska. Vi skriver vad vi upplever, helt enkelt.
Förresten, mejla gärna och berätta vad du tyckte om rieslingvinerna!
Viktor - det är okej vänta med att blogga till tvåårsdagen åtminstone ;-)
Skicka en kommentar