2006 Castello di Lispida Terralba

Jag har skrivit om Castello di Lispidas viner flera gånger tidigare. Ägaren och vinmakaren Alessandro Sgaravatti är en mycket speciell person. Han är utbildad läkare, publicerad poet och driver en av Italiens största camping- och semester-anläggningar. Vinproduktionen finns i Colli Euganei, ett litet område strax söder om Padua.

Castello di Lispidas produktion är liten. Man gör 15 - 18.000 flaskor om året. Jag gissar att vinet inte har någon större ekonomisk eller komersiell betydelse för Alessandro Sgaravatti men han är en ytterst hängiven och seriös producent. Det handlar inte om någon hobbyverksamhet eller något fåfänge-projekt.

Alessandro Sgaravatti är mycket influerad av Josko Gravner. Han gick i lära hos Gravner och skrev texterna till en fantastisk fotobok om naturvinsikonen. Produktionen på Castello di Lispida är rakt igenom naturlig. Terralba har jästs i öppna träkärl. En månads maceration och sedan tre års lagring på stora ekfat. Det är gjort på 80% Tocai och 20% Ribolla Gialla, en typiskt friulansl blandning.

Jag börjar lära mig att viner av denna typen behöver luft. Jag blir därför inte särskilt bekymrad när vinet inte ger ifrån sig så mycket mer än lite mandeltoner, mineraltoner och försiktig naturvinsfunk direkt efter öppnandet. Efter några timmar har det inte hänt särskilt mycket alls. Jag ställer undan flaskan och inväntar bättre tider.

Dag två är det ett helt annat vin. Färgen är förhållandevis ljus med tanke på den långa skalkontakten. Guldgult med liten dragning åt det oranga. Doften har vuxit flera storlekar. Mandeltonerna finns kvar men nu har det dykt upp aprikoser, citrustoner och mycket tydliga vulkaniska mineraler. På toppen finns en inbjudande blommighet och en svårdefinierbar kryddighet. Ett härligt vin att sniffa på.

Det är inte så dumt att dricka heller. Rund, fet munkänsla med mineralerna i främsta rummet. Läcker kryddighet, god frukt, viss honungssötma och fin syra. Välbalanserat och harmoniskt.

Det finns en viss strävhet och en lätt bitterhet i finalen.

Ett riktigt trevligt vin i en stil jag är mycket svag för. Förhållandevis lättillgängligt och inget man behöver vara naturvinsfantast eller Friulienfrälst för att gilla.

Jag köpte min flaska på en restaurang vilket jag gissar gjorde den onödigt dyr. Kostade c a 30 euro. Borde gå att hitta för strax över 20. Kanske något för Carlo att plocka hem. Efter tuffa förhandlingar om priset.