Skördetid

Sista semesterveckan tillbringar vi i sommarstugan på Bjärehalvön. Det har blivit tradition att vara där veckan innan barnen börjar skolan och det egna arbetet drar igång på allvar. För mig har denna semesterveckan med åren blivit allt viktigare. Dels tycker jag om stämningen nu när Bjäre är på väg mot off-season. Allt blir lite lugnare och mycket trevligare. Men sista semesterveckan brukar också sammanfalla med att björnbären mognar

Jag minns min farmors källare. Där stod rader med glasburkar. Syltgurka, inlagd gurka, rödbetor, olika sorters sylt; björnbär, lingon och hallon, gelé av svarta och röda vinbär. Flaskor med saft, slån och blandsaft. Det fanns också burkar med lever och sylta som såg lätt otäcka ut. Vackrast var de stora burkarna med gula plommon i sockerlag. Jag kan forfarande se framför mig hur ljuset från källarfönstret fick plommonen att lysa som små solar. Det kändes gott att stå där och betrakta, omgiven av dessa kärleksfullt fångade sensommardagar.

Även i min uppväxtfamilj plockades det varjehanda bär och frukter. Förråd las upp. Inte för att klara vintern kanske, men för att göra den lite trevligare och för att göra sommaren lite mer närvarande under den mörka årstiden.

Så under sista sommarlovsveckan plockas det. Vildhallon blir sylt till pannkakorna. Vi plockar små äpplen från ett uråldrigt träd som växer vid en gammal ruin. Äpplena blir mos och vi börjar fundera påom det fortfarande går att få äpplen mustade någonstans Och så då björnbär. Mina favoriter. Hallon är visserligen godare men jag plockar helst björnbär. Buskarna släpper inte ifrån sig sina bär hursomhelst. De skyddar sig med riktigt vassa taggar och bjuder lite motstånd. Å andra sidan så fyller de stora bären rejält. Armarna ser ut som om katten användt dem till klösbräda men för en spann full med bär är det ett rimligt pris att betala.

Vårt vinterförråd är betydligt mera modest än det min farmor åstadkom men det ger mig en behaglig känsla. Jag känner mig rustad och förberedd att möta den mörka och kalla årstiden.