tisdag 11 juni 2013

Nio-i-topp

Det har skrivits en hel del om hur musik kan påverka upplevelsen av ett vin. Att påpeka det omvända förhållandet är väl överflödigt. Med tanke på de kopplingar mellan musik och smakupplevelse som gjorts förvånar det mig hur märklig musik de flesta producenter väljer till sina hemsidor. Det är nästan så att man kan skönja ett mönster. Ju sämre musik desto bättre vin. Fulvio Bressans hemsida är ett exempel. Kontrasten mellan Enyas musik och Bressans viner är total.

Annars är det mycket anonyma stråkar, anonyma klassiska stycken men mig veterligen finns det inte någon som valt något lyssningsbart.

Här följer vad jag skulle vilja höra när jag besöker mina favoritproducenters hemsidor. Musik som speglar vad producenten håller på med, musik som lyfter upplevelsen av vinet, musik som dessutom får en att hälla upp ett glas till...

Fulvio Bressan:  Flamin Groovies "Teenage Head". Samma attityd som hos en ung schioppetino Bressan-style. Och texten är väl en rätt klockren sammanfattning av Fulvios kompromisslösa hållning. "When ya see me, better turn your tail and run 'cause I'm angry and I'll mess you up for fun"



Bartolo Mascarello: Kinks "Village Green Preservation Society". Vi saker är värda att värna. Skönt att någon står upp för dem.



Arianna Occhipinti: Barbara Lynn "What'd I say ?" Kvinnligt. Starkt. Elegant. Stolt. Stilrent.




Nicholas Joly : Gong "I Never Glid Before" Kosmiskt, spejsat och kul om man inte tar allt bokstavligt



Elisabetta Foradori: Astrud Gilberto & Stan Getz "The Girl From Ipanema" Samma eleganta vitblommighet som i Nosiola Fontanasanta. Här finns all den luft Elisabettas viner behöver.




Eugenio Rosi: The Band "The Weight" Jordnära. Gediget. Rejält. Resultatet av hårt arbete. Noll hitte-på



Riccardo Zanotto: Ramones "Rockaway Beach"  Reflektion och eftertanke är klart överskattat. Step on it and go.



Jean Foillard: Kevin Ayers "May I"  Av någon anledning har jag alltid förknippat Kevin Ayers musik med beaujolaise.




Saint Jean du Barroux: The Dogs "Too Much class for the neighbourhood" Titeln säger åtminstone något om Philippe Gimels ambitioner och position i Cotes du Ventoux...




3 kommentarer:

Henrik sa...

Fantastisk post! Bara det att någon nämner Gong!
Och Kevin Ayers och Jean Foillard känns som en fin match - måste prova nästa gång jag sliter upp en flaska.
Vilken dag som helst återkommer jag med en kommentar om vilken vinmakare som bör skcika upp Roxy Musics "In Every Dream Home a Heartache" på sin sajt.

Italienska viner sa...

Foradori och Astrud är klockrent. Resten? Tja, låt oss säga att Fulvios val framstår i en ny och nyktrare dager...
Ricasoli och Kenny G kan jag tycka har en del relevanta tangenter. För att citera Pat Metheny angående signore G: "He's spewing his lame-ass, jive, pseudo bluesy, out-of-tune, noodling, wimped out, fucked up playing all over the place"

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Henrik !Skulle "In Every Dream Home..." inte kunna funka hos någon producent av weltscmerze-riesling".

Patrik!Kan tänka mig att allt inte är riktigt din bag. Kopplingen Kenny G o Ricasoli är klockren. Det finns ju rätt många producenter som passar in på Pat Methenys beskrivning av Mr G