Skalkontakt av tredje graden - Pheasant's Tears Winery

Om du läser orden ekologisk odling, inhemska druvor, oranga viner och lagring på urnor av terracotta på Billigt Vin så klandrar jag dig inte om du tänker Friulien eller Slovenien och Gravner, Vodopivec, Movia eller Kante. Men det stämmer faktiskt inte. Inte denna gången. Nu ska vi istället söka deras rötterna. Allt började nämligen inte på 90-talet i Friulien. Traditionen att göra vin på underjordiska terracottaurnor stammar från Georgien där man hållit på i ett antal tusen år. Åttatusen säger de själva

Pheasant's Tears är en ny producent som hållit på sedan 2007. Ett möte mellan en amerikansk konstnär, John Wurdeman och den georgiske vinmakaren i åttonde generationen Gela Patalishvili resulterade i detta gemensamma projekt. Målet var att göra viner enligt uråldriga traditioner på lokala druvsorter.

Jag hörde talas om Pheasant's Tears för ett par veckorsedan via Story Telling Wines nyhetsbrev. Beskrivningen av vinerna väckte min nyfikenhet. Story Telling Wines säljer nämligen Radikon, Gravner och Vodopivecs viner. När de gjorde jämförelsen med mina friulanska favoriter och dessutom hänvisade till att Jancis Robinson gett ett par av Pheasant's Tears viner mycket höga betyg (17/20) började jag surfa runt för att hitta någon näthandlare på närmre håll som skulle kunna stilla min nyfikenhet.

Jag hann besöka Pheasant's Tears hemsida ett antal gånger innan jag började läsa deras historia ordentligt. Jag gjorde det med stigande förvåning. Bland personerna involverade i företaget fanns nämligen tre svenskar. En snabb googling på Erik Andermo ledde mig till Georgian Wine Legacy. Och jodå, vinerna fanns i beställningssortimentet.. Andra gången på ett par veckor jag råkar ut för samma sak. Förra gången var det Foradoris viner jag irrade runt i cyberrymden efter

Jag etablerade kontakt med Erik Andermo på GWL via mail. Han berättade till min förvåning att man haft väldigt lite koll på hela naturvinsrörelsen, de italienska terracottaexperimenten eller ens begreppet oranga viner. Man ville göra viner enligt gammal georgisk tradition och råkade träffa mitt-i-prick på en internationell trend. Första gången man träffade, eller ens hörde talas om, likasinnade västeuropeer var på förra årets Prowein-mässa ! Intressant hur man kan komma till samma punkt på så olika vägar.

Häromdagen anlände ett paket med två varuprover. Jag slet upp paketet direkt och plockade fram korkskruven. Sällan har min nyfikenhet varit så stor som denna gång. Åtminstone inte när det gäller vin.


Av 2009 Mtsvane producerades 1.200 flaskor. Färgen är lite ljusare än väntat och jag skulle inte beskriva den som bärnstensfärgad eller orange. Snarare som guldgul. Spännande doft med lite oxidativa inslag som påminner lite om sherry. Jag hittar citrus som blandar sig med äpple och päron. Tydliga mineraltoner och en viss rökighet.

Smaken följer aromerna väl. Det har rätt hög viskositet, mycket frisk syra och är absolut bentorrt. Det finns en lätt mineralisk sälta. Vinet har lång ren eftersmak och viss strävhet. Ett härligt aptitretande och munrensande vin med stor personlighet. Visst påminner det till viss del om andra macererade viner på gröna druvor, framförallt vad gäller struktur men det ger ändå en helt egen och unik upplevelse.



2009 Rkatsiteli gjorde man 10.000 flaskor av. Påminner mycket om det föregående vinet i färgen men en anings aning ljusare. Doften är en storlek större och mer komplex med gula plommon, aprikos, nötter och honung. Lägg till en kapsyl ekologiskt rengöringsmedel utblandat i en spann vatten uthälld på ett stengolv och du har en bild av hur jag upfattar doften.

I munnen känns det också lite mera kraftfullt. Frisk, stram syra och helt torrt. Smak av vita persikor och plommon med lite bitterhet. Rätt sträva tanniner. Återigen ett vin som träffar precis mitt i prick på mina smakpreferenser. Välbekant men också något nytt.

Jag provar om vinerna efter övernattning i kylskåp i öppnade flaskor. Mitt intryck är att båda vinerna vunnit på behandlingen. Mtsvane mer än Rkatsiteli och vinner jämförelsen mellan de två med en noslängd. De har öppnat upp mer och aromerna har blivit tydligare. Jag tror att dessa viner skulle tåla åtskilliga år på rygg och utvecklas väl. Jag dricker dem till mat och de fungerar suveränt bra till såväl soppa på jordärtskockor som till salame, lufttorkad skinka och en bit comté.

Jag uppfattar att smaken, precis som färgen, är något mindre intensiv än hos italienarna och slovenerna. Tanninerna känns också något mindre framträdande än hos exempelvis Gravner. Jag lägger absolut ingen värdering i detta påpekande utan konstaterar bara en skillnad i stil.

Är du det minsta äventyrligt lagd och sugen på en spännande vinupplevelse så rekommenderar jag verkligen desa båda viner. Suktar du efter Gravner eller Radikon så är detta en alldeles utmärkt ersättning. Till ungefär en tredjedel av priset.

2009 Mtsvane går bara att beställa som en del av lådan Limited selection. 2009 Rkatsiteli ingår också i paketet men kan även köpas flaskvis. För den som bor i södra Sverige besöker GWL's Henrik Callerstrand Båstads Munskänarna och presenterar ett antal av Pheasant's Tears viner. Jag räknar redan dagarna.