Det blev en hel del Etna-viner under det gångna året. Framförallt är det den röda nerello-druvan som sänt mig. Samtidigt måste jag erkänna att det är ett vitt vulkanvin som gjort det allra största intrycket. Märkligt nog har det ännu inte gjort något avtryck på Billigt vin. Det är bara Jörgen som i ett inlägg nämnt Calabrettas carricante.
Dags att ändra denna underlåtelsesynd. Ikväll öppnade jag 2006 Calabretta Carricante. Jag hittar ingen riktigt användbar information om vinet på nätet. Calabrettas hemsida tillhör inte de mer informativa och vinet nämns inte ens. Utifrån min kännedom om producenten utgår jag från att druvorna odlats på Etnas sluttningar på sådär 700 - 800 meters höjd. Ekologisk odling och traditionell lagring. Jag skulle inte bli direkt förvånad om jäsningen föregåtts av en kortare tids skalkontakt. Redan vid en okulär besiktning står det klart att det är en sspeciell upplevelse som väntar. Vinet har en tjusig guldgul färg med ett alldeles speciellt lyster. Doften får mig till en början att associera till chenin blanc och till jura, lätt bedagade äpple och lite lätt oxiderade toner. Efter hand dyker det upp gula plommon, hasselnötter flintiga mineraltoner och en gnutta anis. Spännande och personligt så det förslår.
I munnen händer det saker direkt och det känns att det här är kraftiga doningar. Först kommer äppligheten och kanderade citrusfrukter innan syrorna träder in och ger riktigt skjuts åt smaken. Tillsammans med alkoholen bär de smakerna till... Här någonstans är det som att det dängs ett sicilianskt dasslock i bordet och någon säger åt mig att sluta med tramset.En myndig stämma kräver bestämt, men inte så vänligt, mat på bordet. Inga stora krav det duger fint med lardo, salame, luad ål, spickekorv, kokt sidfläsk, ung pecorino eller en bit lax. Det duger till och med med sushi om det inte finns något annat.
Alltså inget vin att sitta och slö-smutta på. Heller inget att dissekera eller analysera sönder utan ett matvin par excellence. Hade jag inte blivit avbruten så skulle jag lagt till att vinet har lång eftersmak med lite bitters slut och en viss strävhet. Alkoholen känns när man dricker vinet utan tilltugg men är inte det minsta störande med mat. Carlo Merolli säljer för 105 kr. Oslagbart mycket personlighet för pengen
3 kommentarer:
Yes, lysande beskrivning! Klockren till en Pecorino Siciliano. Du har rätt om alkoholen, ganska framträdande även vid 'fel' mat märkte jag.
Ah - jag drack en flaska i helgen men har inte hunnit fumla ner nåt än. Här kan man inte vila på hanen om man ska komma till skott. Jag återkommer i frågan!
Låter förträffligt! Mycket Merolli nu, men vad gör man inte för att behålla unionen.
Skicka en kommentar