2009 Ronco dei Tassi Friulano

Emellanåt har jag känt ett styng av dåligt samvete över att inte ha bloggat tillräckligt om Ronco dei Tassis viner. Jag skrev förvisso om Rosso häromveckan men det borde ha varit mer. Har man gått och gnällt över det usla utbudet av friulanska viner på den svenska marknaden så bör man ju faktiskt uppmärksamma det som dyker upp. Särskilt när vinerna kommer från en flerfaldig tre bicchieri-vinnare och dessutom säljs till bra pris.

Ad Libitum började sälja vinerna någon gång förra året men då bara i sexpack. Numera går det fint att beställa enstaka flaskor och jag bestämde för att prova ett par. Ronco dei Tassi har gjort vin i cirka tjugo år. Företaget drivs av familjen Coser och man har 18 ha vinmarker. Ägorna ligger strax utanför Cormons och gränsar till Slovenien.

Friulano, eller tocai friulano som druvan hette innan EU intervenerade är en klassiker i nordöstra Italien. Om du befinner dig i Friuli-Venezia Giulia och beställer ett glas vitt så är det med största sannolikhet en friulano du får in. Troligtvis får du ditt glas tillsammans med lite San Daniele-skinka, en klassisk kombination. Ändå är det inte som druvrent vin friulano firar sina största triumfer. Den trivs allra bäst i blandningar och då gärna tillsammans med ribolla gialla och malvasia. Problemet med friulano är oftatst den lite låga syran. Idag löser många producenter problemet genom att vinet inte genomgår malolaktisk jäsning. Hos Ronco dei Tassi genomgår en del av druvorna den malolaktiska jäsningen.

2009 Friulano är ljusgult i färgen och har en del gröna refelexer. Det stiger en klassisk friulano-doft ur glaset. Vinet är mycket aromatiskt och nästan blommigt. Frukten ger associationer till päron och citrus. En doftkomponent påminner om kallt, rått fläskkött. Det finns en kryddighet som drar åt lakrits/anis-hållet och tydliga mineraltoner.

Vinet har rätt hög densitet och ger små lätta stick på tungan. Smaken är rund och fyllig med päron och citrus Anisen dyker också upp igen tillsammans med lite mineralisk sälta. Mandeltoner och en lätt bitterhet i eftersmaken.

Just nu känns denna friulano som för ung. Smakerna spretar åt olika håll. Här finns syra, något jag ibland saknar hos friulano-viner, men här känns det nästan som den lever sitt eget liv vid sidan av de andra smakerna. Inte på något sätt dåligt men heller inget jag riktigt går igång på.

2009 TdTN Etna Rosso

Korkdragaren beskrev nyligen Etna-vinerna som "ett av bloggosfärens älsklingsvintyper". Jag nickade instämmande för mig själv och tänkte att så är det ju. Sedan funderade jag vidare och tänkte är det verkligen så ? Jag tror att Billigt vin i december 2009 var först i den svenska bloggosfären med att skriva om Etna-vinerna . Det har blivit ytterligare några poster från min sida. Italienska Viner har verkligen gått igång på Calabrettas viner och tog dessutom initiativ till en genomgång av Tenuta delle Terre Neres hela portfölj. Niklas J är den som skrivit allra mest och verkligen gått i klinch med apllelationens viner. Finare Vinare har också skrivit ett par poster . Vad kan det handla om totalt i hela den svenska bloggosfären ? 20 poster, kanske 30, av totalt tusentals som publicerats på svenska vinbloggar under det gångna året. Jag tror Korkdragarens uppfattning, och mitt initiala instämmande delvis handlar om Etna-vinernas plötsliga uppdykande i bloggosfären och att de så markant skiljde sig från den rådande uppfattningen om syd-italienska viner. Ser man helheten så är vinerna från Etna en nischprodukt även bland vinbloggarna.

Ikväll provade jag Tenuta delle Terre Neres 2009 Etna Rosso, deras "normale". Lite spännande att se om nya årgången kan matcha den förra. 2008 Etna Rosso är ett av de Etna-viner jag gillat allra bäst och som jag uppskattade mer än något av producentens cru-viner. Vinet är transparent och tegelfärgat. Hade jag inte vetat bättre skulle jag trott att det hade några år på nacken. När jag sniffar på vinet så kommer jag på mig själv med tänka "typisk nerello-doft" snarare än att slås av likheten till nebbiolo och pinot noir. Först känner jag en enkel, okomplicerad doft av lätt övermogna jordgubbar. Doften är inte jordgubbsliknande utan det doftar verkligen jordgubbar. Sedan dyker det upp inslag från målarlådan och frukten byter också skepnad. Fortfarande röda bär men nu mer åt lingon/rönnbärshållet. Här finns också en del kryddtoner. Den där typiska Etna-minraliteten är däremot rejält nedtonad.

I munnen är vinet ganska lätt och slankt men ändå med bra intensitet. Smaken följer doften väl med en spännande brytning mellan söt jordgubbsfrukt och det syrligt bittra från lingon/rönnbärsblandningen. Tanninerna är mycket finkorniga och inte heller så tydligt markerade som i förra årgången.

2009 Etna Rosso når inte riktigt upp till samma höga klass som förra årgången men så värst långt efter kommer det inte.Det är fortfarande svårt att hitta ett vin vin som erbjuder så mycket charm och personlighet för 123 kr. Jag tänker också att vinet är en alldeles utmärkt inkörsport för den som är nyfiken och vill se om det här med Etna och nerello är något att ha. Gillar man det finns det all anledning att prova vidare. Gillar man det inte är sannolikheten stor att inte heller andra Etna-viner kommer att falla en i smaken.

Ad Libitum importerar

2009 Kreydenweiss Riesling Andlau

Ett av de viner som gjorde allra störst intryck på mig under vår tripp till Provence var en Riesling från Alsace. När vi besökte Marc Kreydenweiss vingård utanför Manduel fick vi även prova hans by-riesling från Andlau. Om det var för att vinet skilde sig så markant från allt annat vi provade, om det handlade om situationen eller om det helt enkelt var ett väldigt bra vin har jag funderat en del på sedan hemkomsten. Efter lite googlande upptäckte jag att Tryffelsvinet importerar Kreydenweiss Alsace-viner och att Andlau-reislingen finns tillgänglig i beställningssortimentet.

Marc Kreydenweiss är en av pionjärerna när det gäller bio-dynamisk odling i Alsace. Han har 13 ha i Alsace, 16 i Costieres de Nimes och även en liten plätt i Chateauneuf-du-Pape. I Andlau har familjen marker i alla tre grand cru-lägena. Druvorna till by-rieslingen kommer från en vingård som ligger alldeles intill det berömda Wiebelsberg.

Färgen är djupt guldgul. Doften är mycket intressant och tilltalande. Inte yppig och storslagen utan mera nyanserad och elegant. Frukten ger mig associationer till ananaspastiller och citrus. Här finns en tydlig mineralitet men det jag går igång på är en subtil kryddighet. Jag hittar ett lätt stråk av anis och tydligare inslag av mynta och salvia.

Smaken är inte på något sätt en besvikelse men den matchar inte doften fullt ut. Här är det frukten som spelar första fiol med äpple och citrus. Ren, mycket välbalanserad smak och frisk syra ger ett förträffligt matvin.

2009 Riesling Andlau finns i BS och kostar 169 kr. Danska Theis Vin har ett brett utbud av Kreydenweiss viner, både från Alsace och Costieres de Nimes

2009 Lichtlé Marinés

"Sanningar Det man känner är lika verkligt som det man förstår.

Jag kan känna att en text, en dikt, en berättelse är bra. jag förstår inte alltid varför. Jag kan känna att en målning, en teckning, en skulptur av en noshornsbagge är bra, jag fattar inte alltid hur.

Jag känner somliga dagar, väder, timmar, stunder intensivare än jag känner andra, jag vet inte varför, men jag gör det.

Det subjektiva är lika verkligt som det objektiva.

Den som inte fattar detta är obegåvad.

Eller laborerar - som i vissa politiska affärer, till exempel Sturup - med ofullständiga sanningar"

Olle Hammarlund - "Röster i Vinden"

I helgen bekantade jag mig för första gången med Lichtlés 2009 Marinés. Jag missade själv att köpa några flaskor men delar av bekantskapskretsen handlade desto mer. En eftermiddag med sommartemperatur tillbringades i en trädgård. Tio vuxna och ett gäng barn. Vi spelade kubb, letade påskägg, någon spelade gitarr, andra pysslade med maten. Alla gjorde det de skulle, skulle man kunna säga, medan raden med tömda Marinés-flaskor bara växte.

Någon var nyfiken på Lichtlés andra viner och föreslog att vi skulle öppna en gewurztraminer eller en riesling men jag hävdade bestämt att just då och just där så fanns det inget bättre vin än Marinés. Jag fick som jag ville och innan det var dags för påskmiddag så var lådan tömd.

2009 Marinés går i en ljust guldgul färg. Supertrevlig doft som sprider gott humör. Frisk och blommig. Behaglig och frisk doft med tropisk frukt och citrus. Som solsken och behaglig temperatur.

Smaken går i precis samma vänliga och varma stil. Fräsch citrusfrukt, lätt mineralisk sälta och krita. Här finns en lätt sötma som höjer charmfaktorn. Frisk syra med en liten aning bitterhet i finalen.

Rent objektivt talar vi om en edelzwicker -ett enkelt vardagsvin- från en riktigt bra årgång. Min subjektiva upplevelse är den av ett slags perfektion. Jag har ingen önskan om att något skulle vara annorlunda. Utom möjligtvis att jag slapp att sträcka mig efter flaskan för påfyllning. Eller jag själv hade ett par lådor.

påsköl

I morse läste jag i ett inlägg från svenska bloggosfärens Singapore-fillial Vinovis att det var inne att blogga om viner långt innan man druckit dem. Det låter ju som en pigg och kreativ idé. Lite som att dra de stora vinskribenternas förhållningssätt till sin spets. Man hoppar bara över den där lilla utspottade provningsskvätten.

Idén kändes så inspirerande att jag började fundera på försöka sätta en egen trend och skriva om vad jag inte tänker dricka i år. Jag skippar påskölen. Inte förrän idag kom jag på att jag hittills inte ens tänkt på påsköl. Tidigare år har jag försökt prova mig igenom åtminstone delar av sortimentet. I fjol började jag ambitiöst men stupade halvägs. Engagemanget, offerviljan och den rätta beslutsamheten räckte helt enkelt inte.

Jag har också alltid släpat med mig ett antal påsköl till olika påskmiddagssittningar men det har mest känts som något som tagit uppmärksamheten från mat och umgänge. I år tänker jag koppla av och inte tråka ut min omgivning. Åtminstone inte med påsköl. Fast öl kommer jag såklart att dricka men det får bli det det blir.

2005 Domaine Tissot Arbois Selection

Det händer lite då och då att kollegor ber mig om vintips och jag tycker alltid att det är lika besvärligt och brukar lämna ifrån mig några svepande formuleringar. Idag fick jag en roligare fråga. Kollegan hade läst om ett nytt vin som skulle smaka torr sherry och nötter och vara mycket speciellt. Han hade glömt att skriva upp vinets namn och dessutom slängt tidningen. Jag gissade direkt att det handlade om 2006 Arbois Expression du Terroir och det visade sig stämma. Kollegan blev imponerad och jag satt där med känslan av att det var alldeles för länge sedan jag drack ett vin från Jura.

Väl hemma började rota igenom lådorna utifrån en vag känsla av att det borde finnas något Jura-vin någonstans. Och visst, den som söker skall finna och allt det där. Jag hittade ett gammalt Vin Jaune och dessutom en flaska 2005 Domaine Tissot Arbois Selection. Den fick det bli.

Stéphane Tissot träffade jag på Fri Vin-mässan i Köpenhamn. Då provade jag mig igenom hela sortimentet, inklusive tre vingårdsbetecknade Vin Jaune. Stéphane Tissot betonade olikheterna i de tre vinerna och jag hade i mitt lätt omtöcknade tillstånd svårt att hitta några skillnader alls. Däremot stod det alldeles klart för mig att jag med med en synnerligen engagerad vinmakare att göra.

Nåväl, kvällens vin är ljusare i färgen än vad jag väntat mig, ljust guldgult. Doften är däremot precis i linje med mina förväntningar. Vinet är mycket aromatiskt med väl mogna matäpplen, citrus och nötter. Tydlig jästighet och oxidativa toner kompletterar. Sherryassociationerna är lättbegripliga. Över hela härligheten vilar något som påminner om salubrin. En doft att älska eller hata.

Det omdömet gäller i ännu högre grad för smaken. Syran är knivskarp med full attack från första början. Oxiderad äppeljuice, sälta och citrus. Nötigheten går igen och här finns en liten, knappt förnimbar, aningen honung. Lång, frisk eftersmak. Ett mycket friskt och helt kompromisslöst vin.

Jag är fascinerad av detta särpräglade vin. Inte det bästa Jura-vin jag druckit. Inte heller ett vin jag skulle vilja dricka men väldigt kul att kunna plocka fram när andan faller på. Förutseende som jag var hade jag sett till att böpa en bit Comté på vägen hem. Tillsammans med de sista valnötterna från i julas och lite surdegsbröd utgjorde den ett perfekt ackompanjemang till vinet.
Årgång 2006 av Arbois Selection börjas att säljas den 1/5 och kommer att kosta 171 kr.

Croix du Sud och Mont Rose (Åkesson)

Som tidigare nämnts var boxen Croix du Sud ett av fem viner som stoppades i april-lanseringen. Anledningen var att Systembolaget funnit att det levererade vinet avvek kvalitetsmässigt från det prov som tidigare - någon gång under 2010 - blivit vinnare i offertförfarandet. Naturligtvis ett svårt bakslag för importören Åkesson.

Mikael Mölstad har skrivit en krönika om detta på Tasteline. På ett lite inlindat och vagt sätt framför han kritik mot Systembolagets kvalitetskontroll. Han menar, i fallet Croix du Sud, att det blir orättvist att jämföra den nya sändningen med de referensprover av vinet som sparats sedan offertprovningen. "Det första provet har ju legat på flaska i ett halvår - det nya vinet är just blandat från jättestora tankar", skriver Mölstad.

Eftersom boxviner främst är ämnade för snabb konsumtion snarare än att de ska sparas halvårsvis, skulle enligt den logiken de flesta lådor Croix du Sud inte ha hunnit uppnå det "lagrade" provets kvalitet när de konsumeras. Även under förutsättning att det i tappningsögonblicket är exakt samma vin som det ursprungliga provet. Det borde i så fall vara ett problem för de flesta boxviner, men andra lyckas ju klara den balansgång Mölstad beskriver: "De ska vara så bra att de vinner offertprovningen - men inte så bra att det blir för dyrt att producera. Det kan ju handla om att leverera en miljon liter om året, av samma kvalitet".

Åkessons PR-avdelning skickade nyligen ut ett pressmeddelande där de uppger bekymmer vid filtreringen av vinet som orsak till att det kvalitetsmässigt inte levde upp till den tidigare standarden. Så tydligen var den version som skulle kommit på hyllorna 1/4 behäftad med problem, och man kan se framför sig hållna tummar för att det skulle gå vägen i alla fall.

Mikael Mölstad verkar å ena sidan tycka att det är bra att Bolaget försöker stävja fusket, men menar också att just Åkesson inte ägnar sig åt fusk och därmed blir mer ett offer för en alltför rigorös och stelbent procedur från Systembolagets sida.

Hur Mölstad kan veta med sådan säkerhet att Åkesson och deras samarbetspartners är reko i alla lägen framgår inte av texten. Till saken hör möjligen att han - och andra vinjournalister - provat den tappning av Croix du Sud som skulle släppts den 1:a april. Han gillade det och gav det en köprekommendation. Även i krönikan kallar han det "ett utmärkt boxvin". Så naturligtvis blir det förvirrande för läsaren, och kanske lite lite pinsamt för den kritiker som hyllat ett vin som sedan dras tillbaka för att det inte lever upp till vad det tidigare utlovat.

Visst borde SB göra sitt jämförande test innan journalistprovningen, för att undvika dylikt strul. Men oavsett detta tycker jag det är rätt bra att Systembolaget kollar inför lanseringen - det handlar om stora volymer, mycket pengar och viner som ska finnas under minst ett år i hela landet. Nu har Åkesson och Croix du Sud dessutom fått en ny chans och en ny version lär vara på väg. Kanske når det till SB's nyhetshylla inom kort. Kanske kommer det också ett varuprov, och nu är man ju svårt nyfiken på att testa.

På tal om Åkesson och varuprov kom det ett sådant därifrån häromdagen. Mont Rose - friskt rosévin, på enliterstetra. Det har tagits fram av producenten Les Chais du Sud i Languedoc-Roussillon och har av allt att döma tappats på tetra här i landet av Åkesson - en återkomst för det härtappade vinet således. 95 % syrah, 5 % merlot.

Så här beskriver Dominique Sylvain sin parisiska deckarhjälte Lola Josts möte med ett rosévin i vännen och restauranginnehavaren Maximes vinkällare*: "Han öppnade ett svalskåp och sedan en flaska med angenäm robe i glödlampans sken. Redan vid första klunken visste hon att det var ett av de där små farliga vinerna som man dricker utan att vara törstig och utan rädsla och som man har svårt att överge efter det första glaset."

Beskrivningen får mig att tänka på några av de roséviner vi fick stifta bekantskap med under vår sejour i Nîmes. Mont Rose får alltså ingen lätt match och någon kärlek uppstår inte. Dess robe drar åt utspädd hallonsaft. Doften påminner om röda vingummin och är inte oangenäm, men heller inte särskilt intresseväckande. Smaken påminner om jordgubbssaft, med en besk/syrlig eftersmak. Det är inget fel på det, men det är heller inte svårt att överge det efter ett halvt glas. Tvärtom är det svårt att se poängen med att dricka ur glaset. Skarpt och surt, tycker MSÄ efter en provsipp.

59 kr/litern kostar Åkesson Mont Rose, och det kommer säkert att hitta sin publik under sommaren. Men vill man ha billig rosé kan man istället prova Negroamaro. Det har visserligen fallit ur listan med prisnedsatta viner, men finns kvar här och där, fortfarande till det sänkta och facila priset 55 spänn/75 cl.

* Medusas gåta, Norstedts.

2008 Bartolo Mascarello Dolcetto d'Alba Vigne Monrobiolo - Rué

Igår kväll vankades det bonnamat från Veneto. Pastin och polenta är en av mina absoluta favoriträtter. Mer rustikt än så blir det inte. Grovmalt, rätt fett fläskkött som kryddats med salt och stekts med generösa mängder salvia. Polentan med den där perfekta konsistensen på gränsen mellan fast och rinnig. Medan jag rör i polentan börjar jag fundera över vinvalet. Det finns ju onekligen en del kompetenta fettspjälkare i samlingarna. När jag nu gjort mig besväret att handla fläsk på Bjärhus och kånkat hem grovmald polenta från Italien så ska ju helst vinet vara av samma kaliber... Rejält, rustikt och riktigt jävla bra.

Ett vin som definitivt stämmer in på den beskrivining är 2008 Bartolo Mascarello Dolcetto d'Alba Vigne Monrobiolo - Rué. Vinet har en mörkröd, nästan violett färg. Doften får mig direkt att sucka belåtet. Inget inställsamt eller flörtande här inte. Frisk bärfrukt där syrliga körsbär är det som sticker ut mest. Bakom finns en matta av mera svårdefinerade bär. Lägg till lite örtighet och dammig grusväg och du har något slags förenklad bild av hur vinet doftar.

Smaken följer aromerna med kirurgisk precision. Första sensationen är sötfruktig men sedan klipper syrorna till och ger smaken ett riktigt lyft. Mineraler och syra får det att kvillra på tungen och jag upplever en lätt sälta. Tanninerna är relativt mjuka men syran gör att vinet ändå känns ganska stramt. Lång, ren eftersmak.

Till maten fungerar det skrattretande bra. Vinet rensar, spjälkar fett och balanserar sälta på ett förtjänstfullt sätt och gör gommen redo för nästa laddning. En kombination som gör att man äter och dricker mer än man borde. Och när flaskan är tom så kan man titta på den vackra etiketten.

Stort tack till Patrik och Linda för flaskan.

Tillbaka till Costieres de Nimes

"En resande poet kan deremot utan skryt säga, att han rår om allt det vackra i hela landet, ty utan att på minsta sätt besväras af alla dessa ställens ekonomi och dermed följande svårigheter, är han oförhindrad att glädjas och inandas allt det idealiska, som menniskor och natur på varje punkt erbjuda. Så mycket får knappt egaren sjelf; ty han lider af skötseln till den grad, att han slutligen behöfver skötas sjelf. Men poeten far sin väg vid minsta omak, till ett annat ställe; så göra just också foglarne, och jag gjorde som de"

Jag har varit på gång ett tag nu med att försöka sammafatta mina intryck och upplevelser från dagarna i Nimes. Sedan läste jag av en slump Carl Jonas Love Almqvists brev till hustrun Maria från 1836 och såg att han redan fäst mina tankar på papper. Kopplingen mellan poeter och vinbloggare på resande fot har aldrig slagit mig tidigare men visst är den tydlig. Vi snackade med egaren, sniffade, sörplade och spottade. Så fort vi stötte på en tendens till omak så packade vi in oss i vår Fiat Panda och drog vidare till ett annat ställe. För att upprepa mönstret. Gång på gång.

Även om vi upprepade mönstret och besöken liknade varandra till formen så gjorde vi vi en mängd olika erfarenheter och mötte en hel rad olika personligheter. Tre saker var dock genomgående; en avspänd tillbakalutad hållning, generositet och godmodighet. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att dessa egenskaper även återspeglade sig i de flesta av vinerna vi provade.

Nimes är väldigt laidback. Trafiken var hur cool som helst. Jag gjorde u-svängar, plötsliga och tvära filbyten och körde mot rött. Det sistnämnda framkallade i och för sig ett par tutningar men mer än så blev det inte. Även annat var avspänt. På Michelinstjärnebelönade restaurangen La Lisita hade åtminstone hälften av gästerna jeans och även om kyparna var strama så var atmosfären behaglig och vänlig. På alla andra ställen som vi åt var maten mycket bra men rustikt avspänd. Inte fancy men väldigt god.

Vi möttes hela tiden av stor generositet men utan några större åthävor. När vi besökte Chateau Campuget så nämnde vår värd Franck Lin Dalle att han hade flyttat ur sitt slott och gjort om det till B&B. Just nu hade han bjudit in en jazzsångerska och hennes band att bo där för att förbereda sig inför en turné. Ett par dagar längre fram skulle hon hålla en konsert på vingården och vi var väldigt välkomna. Konsertkvällen var på torsdagen, vår sista kväll i Nimes. När jag och Jörgen pustade ut med en pre-dinner öl ringde telefonen. Det var Franck Lin Dalle som undrade om vi fortfarande var intresserade av att komma på konserten. I så fall skulle han se till att vi blev hämtade, och lämnade, vid vårt hotell. Jazzsångerskan visade sig vara China Moses, dotter till legendariska Dee Dee Bridgewater. Konserthallen var ett lagerutrymme på Campuget som gjorts om till en intim cabaretscen och stället var packat med franska jazzfans. Konserten blev en fantastisk upplevelse med musiker som verkligen var sugna på att möta publik. Fri tillgång till Chateau Campugets viner gjorde inte upplevelsen mindre angenäm.

Godmodigheten var också något som gick igen. De olika producenterna vi mötte talade väl om varandra och gav gärna tips om konkurenternas viner. Michel Gassier talade om hur inte trodde på idén att vinrankor ska ha det besvärligt för att ge optimala viner. Han drog parallellen till att människor presterar sitt bästa på en balanserad diet. Michel Gassiers viner återspeglade denna hållningen. Ett annat exempel på samma sak kom fram under vårt samtal med Pascal Glass. Han brydde sig inte så mycket om månens påverkan - när den lyser sover jag vill jag minnas att han sa - och gav inte mycket för ekologisk odling. Samtidigt var det fullständigt otänkbart för honom att använda kemisk ogräs- eller insekts-bekämpning.

Jörgen presenterade fem viner som gjorde stort intryck på honom. Det ska jag också göra. Två av vinerna är gemensamma. Överlag så var det de vita vinerna som överraskade mig mest med friskhet, fina aromer och bra syra. Allra bäst gillade jag 2009 Terre des Chardons Clairette de Bellegarde . Ett friskt, mycket aromatiskt vin med plommonfrukt, lite anis, lätta fattoner och fullspäckat med mineraler. Smaken är fet, frisk och fyllig med lång aniskryddig eftersmak. Supergott. Även Terre des Chardons övriga viner, tre röda och en rosé, var alla utmärkta men Clairetten allra vassast. Produktionen är ekologisk sedan många år tillbaka och de senaste två åren bio-dynamisk. Kostar 9 euro på plats.

Det andra vinet som blev en gemensam favorit är Domaine Kreydenweiss Ka. 100% carignan från 80 - 100-åriga stockar som lagrats två år på välanvända barriquer. Doften är mycket speciell och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Som tur är provar vi vinet i lugn och ro. Vi sitter i solen utanför vinkällaren och pratar länge med

Emanuelle Kreydenweiss efter att ha provat en massa viner från fat. Därför får vinet den tid det förtjänar, och kräver. Intensiva, men ändå inte påträngande aromer stiger ur glaset. Det är en frisk och vital doft med mörka bär, örtkryddor och tallbarr. Smaken går i precis samma stil. Vitalt, kraftfullt men inte tungt. Frukt och mineraler i skön förening. Frisk syra, stringenta tanniner och lång eftersmak. Det här vill jag dricka igen. Snart. Danska Theis Vin importerar i stort sett alla Kreydenweiss viner till Danmark. Utom Ka... Kostade 23 euro på plats. Hos Tryffelsvinet kan man hitta ett eller annat av Kreydenweiss Alsace-viner.

Jag har redan nämt Michel Gassier. Bland hans viner fanns mycket att gilla. Det som föll mig mest i smaken var 2006 Chateau de Nages Cuvée JT. Vinet är gjort på 100% syrah som lagrats ett år på barriquer (30% nya). 30 dagars maceration vid c a 30 grader. Vinet är tätt blårött i färgen. Doften är mycket intensiv och kraftfull. Trots fyra år på flaska är frukten mycket vital med tydliga skogsbärsaromer. Bakom frukten finns spännande kryddtoner, violer och peppar. Smaken är perfekt balanserad med bra syra, söt frukt och rejäla tanniner. Lång eftersmak där kryddorna och lakritsen spelar ut. En väldigt elegant syrah som känns betydligt mer harmonisk och balanserad än många av de kraftpaket vi provade. Priset till privatkund ligger på 11 euro.

Ett annat vin som gjorde stort intryck på mig var Chateau Grande Cassagne 2007 Hippolyte Rogue. Vinet är en traditionell Rhône-blandning på syrah, grenache och mourvedre från gamla stockar. 30 - 45 dagars maceration, 12 - 15 månader på 300-litersfat av fransk ek. Tät , mörkröd färg. Varm inbjudande doft med mogen frukt som körsbär och plommon. Inslag av kaffe och animaliska toner. Smaken är till en början mjuk med mogen frukt. Mycket koncentrerat och intensivt. Bra syra, silkiga tanniner och lång, kryddig eftersmak. Kostade runt 11 euro.

En annan riktigt trevlig blandning var 2007 Capitelles des Mourgues från Chateau Mourgues du Grès. Druvorna kommer från egendomens äldsta stockar 30 - 50 år. Syrah, grenache och carignan där de mest tanninrika druvorna lagrats på ek medan resten mognat på tank. Färgen är mycket tät och nästan lila. Fyllig, kraftfull doft av björnbär, svarta vinbär, lakrits och kryddor. Smaken är mycket fyllig med massor av kraft men det finns ändå plats för finess och elegans. Bra balans mellan frukt, syra och tanniner. Smaken domineras av frukten och kryddigheten. Det finns en liten antydan till vanilj. Stadiga och välintegrerade tanniner. Lång, god eftersmak. Tryffelsvinet importerar till Sverige men har tyvärr inte detta vin i sitt sortiment. Det har däremot danska Bichel till ett riktigt bra pris.

Ojdå, det gick snabbt att få ihop fem. Visst hade Chateau de Campugets slanka 1753 kunnat få vara med. Likaså deras Cuvée Prestige. Ett annat intressant och märkligt vin som borde fått plats är Mas de Guiot Cuvee Numa. Chateau d'Or et de Gueules har jag inte ens nämt men i det fallet återkommer jag med rapport om deras druvrena mourvedre och carignan. Självklart skulle ju Chateau de Valcombe också nämts och en hel rad andra. Domaine de Poulvarels viner hann vi nästan inte smaka eftersom Pascal Glass hade så mycket att säga. Jag gissar dock att Jörgen återkommer i ämnet. Det görs som sagt en hel del bra viner i Costieres de Nimes och det finns en massa kvar att prova. Även för oss.

Räknetrissen löser gäckande reaprisets gåta

Som man kunde ana är det inget tillfälligt tekniskt fel på Systembolagets hemsida som gör att de röda siffrorna på prisnedsatta produkter blivit svarta. Det är följden av ett beslut som tagits i en eller annan av företagets ledningsgrupper.

Det är beskedet Räknetrissen - denne murvel i den vindrickande allmänhetens tjänst - får då han kontaktar Bolagets kundtjänst. Snubben som svarar menar att beslutet ligger i linje med att Systembolaget inte ska driva försäljningskampanjer, skylta med lockpriser och så vidare. Beslutet har alltså fattats internt, men i alla fall delvis som en följd av att det kommit kritiska synpunkter utifrån.

Räknetrissen hävdar å det bestämdaste att hans tjat om "röda listan", "rea på bolaget" och liknande inte kan ha något med detta att göra. Det vore, menar han, att tillmäta en sketen blogg alltför stor betydelse. Det där med rea är för övrigt ett språkbruk som snotts från gammelmedia, som vi ju vet har mycket större genomslagskraft.

Nåväl. Av allt att döma kommer det även framöver att ske prissänkningar av vissa produkter, för att rangera ut hyllvärmare och göra plats för nylanseringar. Det ska också fortsättningsvis vara möjligt att söka på kategorin "Nedsatt pris" på hemsidan och få en behändig sammanställning. Förhoppningsvis kommer listan att vara komplett. Men i butikerna ska det inte förekomma prislappar där det framgår att priset på en vara sänkts - det ska det förvisso inte ha gjort innan heller, menar kundtjänstkillen.

Det är egentligen ganska förståeligt att den här förändringen kommer. Som kundtjänstkillen säger ter det sig märkligt att Systembolaget använder typiska realisations-signaler i sin kommunikation med kunderna. Räknetrissen kommer förmodligen även i framtiden att använda ord som "rea-fynd" och "prischock". Alternativt sluta uppmärksamma detta fenomen, nu när det kommer att försiggå än mer i det fördolda, och nöja sig med att handla på sig det som verkar intressant innan det tar slut.

Räknetrissen slumrar på sin post

Här vänder man ryggen till några dagar, för en krävande odyssé i söderled, och vad händer? Jo, en hel massa. Bland annat har Räknetrissen helt försummat sina plikter och har inte brytt sig om att göra någon sammanställning av april- och påsknyheterna. Nu känns det där som gårdagens nyheter och Räknetrissen har satts i skamvrån. Kanske släpper jag ut honom lagom till den väntade rosé-tsunamin till försommaren. Eller inte.

Jag hade också räknat med att kunna hämta ut några varuprover vid hemkomsten, men möttes av ett meddelande från Åkessons inhyrda PR-företag angående den annonserade april-lanseringen av Croix du Sud 2009: "Leveransen har tyvärr blivit försenad och detta beror på tekniska problem i samband med filtreringen av vinet hos producenten. Som vinmakare är det en stor prövning att hitta filtreringsmetoder som inte tar bort vinets karakteristiska smaker. Åkesson har nu hittat en lösning och vinet kommer fyllas inom två veckor".

Nyhetsprovar-Jack uppger på BKWines hemsida att Croix du Sud är ett av fyra viner som Systembolaget har kvalitetsreklamerat. "Anledningen", skriver Jack, "är att offertprovet, dvs det vin som vann offertprovningen inte överensstämmer med det vin som är levererat till butikerna". Ett inte alldeles ovanligt fenomen, tyvärr. Men nu vet vi alltså att Croix du Sud haft trubbel vid filtreringen av den sändning som skulle nå de svenska konsumenterna 1/4. Eller inte.

Sist men inte minst: DE RÖDA SIFFRORNA HAR FÖRSVUNNIT! Det handlar förstås om listan med prissänkta produkter på Systembolagets hemsida. Man kan fortfarande, med lite tålamod, hitta fram till kategorin "Nedsatt pris", där det idag finns 84 poster. Men, som sagt, inga röda siffror som basunerar ut att det rör sig om rea. Det här korresponderar med etiketten på hyllkanten i butiken: inget som säger att priset på varan sänkts.

Kanske är det, som den expedit jag talade med antog, för att undvika att kunderna ställer en massa frågor om anledningen till sänkningen, om det har med bristande kvalitet att göra och dylikt. Eller så är det helt enkelt för att rea-dryckerna ska bli svårare att lokalisera. Vad värre är, alla prisnedsatta viner finns inte med i "Nedsatt pris"-listan. De två roséer jag tipsade om här, Bolgarello och Louis Bernard Tavel, står inte att finna där. Inte heller den numera väldigt billiga Negroamaro från Apulien. Men de finns kvar i några butiker och priset är fortfarande det lägre. Vän av ordning upprörs! Det innebär att det kan finnas många fynd därute som man aldrig får reda på annat än genom en ren slump. Kanske kommer Bolaget att ta sitt folkupplysningsansvar på allvar igen. Eller inte.

Eric Lichtlé levererar !!

Eric Lichtlés Stockholms-besök har genererat en hel rad blogg-inlägg och massor med, synnerligen välförtjänta, lovord. För den som vill prova Erics viner och befinner sig i närheten av Danmark under påskveckan finns möjligheten att handla hans viner till synnerligen förmånliga priser. Vad sägs om

• 2009 Marines för 48 DKK


• 2009 Riesling Tradition för 55 DKK


• 2009 Gewurztraminer Tradition för 66 DKK


• 2007 Riesling Gran Cru Goldert för 98 DKK


• 2007 Gewurztraminer Grand Cru Goldert för 102 DKK


• NV Cremant d'Alsace Brut för 78 DKK


• NV Cremant d'Alsace Blanc de Noir för 85 DKK.

Du beställer genom att skicka ett mail till lichtlewines@hotmail.com . Sista beställningsdag är fredagen den 15/4. Vinerna levereras till överenskommen plats i Danmark och du betalar vid avhämtningen. Läs mer om Lichtlés sortiment och Erics Stockholmsbesök på

• Finare Vinare


• VPK2881


• Who Cut the Cheeze


• Red Scream and Riesling

Costieres de Nimes vs Chateauneuf-du-Pape

En fråga som ofta mal i mitt huvud är hur bra ett visst vin egentligen är ? Jag har lätt för att bli fascinerad, engagerad och nyfiken, och då är det lätt att delar av omdömet sätts ur spel. Ta bara vår senaste resa som exempel. Södra Rhône är inte mitt favoritområde men efter att ha rest runt under några dagar i Costieres de Nimes, träffat småproducenter och fått en känsla för området så vill jag ha mer. Som både jag och Jörgen så gjorde såväl kvalité som prisbild oss förvånade. Hur mycket handlar vår entusiasm om att vi blivit förförda i stunden och hur mycket konfrontation med vardagen kommer den att tåla.

Gårdagens experiment är sprunget ur dessa funderingar. Jag tänker inte att det ska kunna ge något entydigt eller tillförlitligt svar men kanske någon fingervisning.Möjligtvis väcker det bara nya funderingar. Tanken var hursomhelst att låta en grupp erfarna provare smaka fyra viner av samma årgång blint. Tre av vinerna har Costieres de Nimes som ursprung. Ett vin kommer från det närliggande Chateauneuf-du-Pape. Provarna är 16 av mina kurskamrater från Munskänkarnas tre-betygs kurs och uppgiften att hitta bästa vinet. Vinerna provades helblint för kursarna och halvblint för min del.

Glas nr 1 har viss transparens i en brunröd nyans. Doften bjuder på tydliga mognadstoner. Jag hittar sviskon och lakrits, örtkryddor, jordgubbsmarmelad och stallighet. Smaken är ganska mjuk med vital syra och de olika komponenterna är väl integrerade. Ganska sträva tanniner.

De övriga provarna ger kommentarer som "Tydligast tanniner" "Mulligt och kraftfullt", "Moget"

"stalligt". Sex av de sexton provarna håller detta som bästa vinet.

Bakom staniolen dolde sig 2005 Domaine du Vieux Lazaret, en av systembolagets billigare Chateauneuf-du-Paper gjort på en blandning av grenache, syrah, mourvedre, cinsault och counoise. Årgång 2007 kostar 199 kr på systembolaget.

Kvällens andra glas bjuder på en något mörkare och tätare röd färg. Doften ger hintar om en hög andel syrah. Tydliga animaliska toner, viltkött och charkturier. Viss pepprighet, viol och svarta vinbär. Smaken är intressant och drar åt lite olika håll. Här finns vitala röda och mörka bär som möter svarta oliver, lakrits och choklad.Frisk syra och silkiga tanniner.

Kursarna tyckte att vinet hade en "intressant kropp" och att det var "fylligt och balanserat". Några ville placera vinet i Italien medan merparten var tvärsäkra på att ursprunget var franskt. Jag och ytterligare en provare hade detta som favorit, alltså två röster totalt.

När draperingen föll visade det sig handla om 2005 Mas des Bressades Cuvée Excellence. 100% syrah som lagrats 12 månader ett, två och tre år gamla barriquer.
Kostar 10-12 euro i butik.

I glas nummer tre möts man av mera moderna tongängar. Mycket kaffe och rostade toner. Vidare björnbär och svarta vinbär med hög intensitet och en del peppar. Även smaken domineras av faten. Fylligt, sötfruktigt, nästan syltigt och rätt hög alkohol. "Eld, styrka och alkohol" säker någon. En annan kursare tycker "mjukt, nästan för mjukt". De flesta positiva och vinet får sju av de 16 rösterna och blir kvällens segrare.

Vinet är 2005 Chateau Valcombe Garance Rogue gjort på 100% syrah som legat 15 månader på 300-litersfat av ny fransk ek. Kostar c a 15 euro på plats och 165 DKK hos danska Vinens Verden

Kvällens sista vin skiljer sig markant från de övriga. Det är betydligt ljusare i färgen. Doften bjuder på generösa doser målarfärg. Här finns elegant frukt på temat hallon/jordgubb, höstlöv och lakritskonfekt. Väldigt trevlig doft som jag går igång på. Smaken domineras av den söta frukten som balanseras av bra syra och rejält med finkorniga tanniner. Tyvärr också ett visst alkoholgenomslag som drar ner betyget. Detta vinet blir det mest diskuterade under kvällen. Någon är säker på att vinet är nebbiolobaserat, andra hävdar Pinot Noir med bestämdhet men merparten placerar vinet i södra Frankrike. "Mycket intressant", "mer intressant än gott", "godis", "mandel och målarpyts" var kommentarer som fälldes. En provare tyckte detta var bäst.


Vinet som väckte dessa reaktioner var 2005 Chateau Beaubois Cuvée Elegance. 90% Grenache och 10% syrah som lagrats lagrats sex månader på stora fat. Kostar c a 12 euro i butik.

Jag tror inte man ska dra några långtgående slutsatser av provningen. Men några reflektioner ska jag försöka mig på. En sådan är att kvalitet alltid kostar. Man gör inte bara bra och billiga vardagsviner i Costieres de Nimes men ska man upp i kvalité så kostar det. Jag skulle gissa att samtliga viner vi provade under kvällen skulle ha priser på 150 - 220 kronor om de lanserats på den svenska marknaden, d v s i nivå med vad vi får betala för en billig Chateauneuf-du Pape. Det verkar ju också vara på den nivån som vinerna presterar.

2006 Ronco dei Tassi Cjarandon

Jag ska strax försöka samla ihop mig och formulera något slags sammanfattande inlägg om intrycken från resan till Costieres de Nimes. I väntan på att intrycken ska smältas samman kommer här ett friulanskt mellanspel.

Texas-legenden Doug Sahm sammanfattade egentligen redan i början på sjuttiotalet min syn på italienska bordeaux-blandningar när han skrev "You can't hide a redneck under that hippy hair". Fast här förhåller det sig ju på något sätt tvärt om. Ronco dei Tassis Rosso Cjarundon må vara en blandning på 60% Merlot, 30% Cabernet Sauvignon och 10% Cabernet Franc som lagrats 20 månader på fransk ek. Den smakar förtvivlat italienskt.

Vinet går i en mörkröd nyans. Doften bär inte alltför uppenbara spår av de 20 månadernas barrique-lagring. Det finns en del kryddighet, lite kaffe och en aning vanilj men frukten spelar första fiolen. Mogna plommon, en del skogsbär, väldigt tydliga körsbär och en vag cassiston.

Så här långt skulle man väl kunna placera in vinet lite varstans men redan vid första sippen så lyser den grön-vit-röda trikoloren igenom. Frisk syra och generöst med körsbär. Visst finns här en diskret vaniljton och lite kaffe/choklad-inslag men det är verkligen sekundärt. Precis som i doften dominerar den mogna frukten Tanninerna är finkorniga och väl integrerade men tydligt närvarande. Trevlig avslutning med bittra örter och cassis.

2006 Rosso Cjarandon är ett trevligt vin men inte på något sätt spektakulärt. Kanske är det vinets ursprung som gör att jag tycker prislappen på dryga 170 kronor känns rätt ok. Ad Libitum importerar.

Costières de Nîmes - den appellerande appellationen

I en oansenlig Nicolas*-affär på en oansenlig gata i Paris står rödvinsflaskorna prydligt i sina hyllor, uppdelade efter region. Här finns Beaujolais, Bordeaux, Val de Loire, Côtes-du-Rhône och så vidare. Viner från Languedoc och Sud-Ouest får dela på en hylla (Sud-Ouest är områden som Madiran och Cahors). Viner från Costières de Nîmes skulle ha stått bland Rhône-vinerna, men de lyser med sin frånvaro.

Det är de lite dyrare vinerna som står på hylla, kanske från 7-8€ och uppåt. Under vår odyssé i Costières de Nîmes provar vi många viner som är välgjorda, smakliga och med stor användbarhet i matsammanhang. Detaljpriset ligger ofta från 6 och 8€ upp mot 10-12, vilket fick oss att tala uppskattande om "mycket god prisvärdhet i förhållande till den höga kvalitén".

Grossistpriset odlaren tar gör att en importör i Skandinavien kan hålla en högst rimlig prisnivå. Ett exempel: under en lunch i Nîmes träffar vi le vigneron Pascal Glas och provar hans viner från Domaine de Poulvarel. Vingårdens lätta, enkla och friska röda - som jag gillar skarpt till le canard - kostar 6€50 i förträffliga vinbutiken Les Plaisirs de la Table på Rue Racine i Nîmes. Hos danska importören Jysk Vin kostar det 68 DKK, ett pris jag skulle vara beredd att betala utan att blinka. I Sverige kanske det - om det fick en importör som inte tar ut ett överpris - skulle hamna runt 80-90 kronor, fortfarande ett pris som skulle vara ganska attraktivt.

Men i Frankrike är det alltså mycket tufft för kvalitetsmedvetna vinproducenter från Costières de Nîmes att hitta distributörer och publik. Michel Gassier, som driver Mas de Nages/Vignoble Michel Gassier i närheten av Caissargues, pekar på dilemmat: "Vi provar ett vin härifrån, uppskattar det och tycker det är ett fynd för 6€. En konsument i övriga Frankrike tittar på etiketten och tycker '6€, det var dyrt för att komma från Costières de Nîmes!'."

Michel Gassier förklarar.

Gamla invanda föreställningar och en konservativ hemmamarknad sätter upp hinder. Det gör att många av de producenter vi träffar riktar sig mot och är beroende av andra marknader - Belgien, England, USA/Kanada, Japan och Skandinavien (främst Danmark). Undantaget är de biodynamiska och i viss mån de organiska odlarna. Det finns en nisch för deras viner även i hemlandet, intresset är stort och antalet odlare litet - mer om detta i inlägg längre fram.

Så det verkar vara ett hårt och osäkert värv att vara vinproducent i Costières de Nîmes. Här och var ser vi fält med upplöjda gamla vinstockar - men om det är för att stockarna eller vinbonden tappat sugen förtäljer inte historien. Det är i alla fall långt ifrån uppgivenhet som präglar de unga odlare vi träffar.

"I andra delar av Frankrike vill inte nästa generation ta över efter föräldrarna", säger Nicolas Ricome från Château Valcombe när vi träffar honom under en slags vinmakar-middag på Le Lisita, Nîmes enda Michelinstjärneförsedda restaurang. "Men här gör vi det".

Nicolas är själv ett exempel. Efter den närmast obligatoriska rundan på vingårdar i bland annat Sydafrika är han nu tillbaka på familjeegendomen i närheten av Saint-Gilles i hjärtat av Costières de Nîmes. Hur kommer sig det, då? Nicolas menar att det finns en optimism, en vilja att utveckla la viticulture och en tro på att det är möjligt.

Nicolas Ricome och Diane de Puymorin, goda grannar och engagerade vignerons.

Under kvällen med Nicolas och hans granne i Génerac, Diane de Puymorin som driver Château d’Or et de Gueules, får vi återigen höra att Costières de Nîmes är en ung appellation - den fyller 25 i år - och att den söker sin identitet. Vilket förstås är lättare sagt än gjort. Det är många odlare och alla har så klart sin idé om vad som är en framgångsrik strategi för att överleva i den hårda konkurrensen. Diane kom till trakten för tio-femton år sedan och representerar en annan trend, unga vignerons som söker sig hit för att skapa sig en verksamhet och ett namn.

Diane, Nicolas och de andra vi träffar är förstås ett noggrant framvaskat urval av framåtblickande och drivna vinproducenter. Men genomgående är de överens om att det handlar om att göra viner som har ett tydligt uttryck sprunget ur samspelet mellan jordmån, klimat, druvor och hantverksskicklighet. Naturligtvis har alla sin version av hur detta uttryck bäst visar sig i just deras viner. Traktens son Nicolas kanske gör mer "internationella" viner än nykomlingen Diane, som gillar att göra druvrena viner på mourvèdre och carignan.

Gammal carignan och grès, Terre des Chardons i Bellegarde.

I detta trevande och sökande finns det något mycket tilltalande. Det finns ingen färdig berättelse om hur ett Costières de Nîmes-vin ska vara, men många som är med och skriver på sitt kapitel i den. Självklart finns det ett Rhône-komplex, och i synnerhet ett Châteauneuf-du-Pape-komplex. Ch9duP ligger inte långt härifrån och jordmånen är i alla fall delvis densamma.

Att så många vi träffar noga påpekar att Costières de Nîmes - vinregionsmässigt - tillhör Rhône betyder förstås att detta faktum inte är en självklarhet i det allmänna medvetandet. Administrativt tillhör Nîmes och dess omland Languedoc. Kulturellt finns ett stort inflytande från Provence. Det är alltså en gränsbygd, vilket alltid är lockande och spännande.

En särprägel som har mycket att göra med det havsnära klimatet finns det ändå. Det kan regna mycket, men de starka vindarna gör att jorden torkar ut snabbt. Sommardagarna kan bli heta, men den nattliga vinden från kusten för med sig kyla och dagg. Rätt kultiverad kan den järnrika jorden bidra med mineralitet och friskhet till de typiska Rhône-blandningarna, som lätt blir överlastade med söt frukt och alkohol. De mest intressanta vinerna vi smakar har en tilltalande fräschör och syra.

Största överraskningen var kanske de vita vinerna, gjorda på clairette, grenache blanc, rousanne och marsanne. Florala, aromatiska, ibland med en mineralitet och syra som för tankarna till svalare regioner. Med några undantag - håll utkik framöver - stötte vi inte på viner som kan konkurrera med de "stora" vinerna från mer namnkunniga appellationer. Däremot var standarden överlag stabil och vi drack en mängd välgjorda, kul och personliga viner, som fortfarande går att komma över till mycket attraktivt pris. Att bland alla dessa plocka ut favoriter låter sig svårligen göras, men här är i alla fall fem jag minns.

2009 Terre des Chardons Clairette de Bellegarde. Det första riktigt fina vita vi provade, en ögonöppnare. Så försiktigt smygande blommigt, delikat med noter av honung. Kanske hade det inte skadat med lite mer syra, men mineraliteten var på plats. Biodynamiska/organiskt odlade jordbruksprodukter. 10€ på plats.

2009 Domaine de Poulvarel. Det finns många viner som är större, bättre och vackrare, till exempel storebrorsan Les Perrottes, domänens stadiga syrah-drivna flytetyg runt 10€. Den här lilla jollen är 50/50 grenache och syrah och väckte min omedelbara sympati. Kom som sagt väldigt bra överens med ankan på tallriken. 6€50 hos vinhandlaren på Rue Racine, 68 DKK från Jysk Vin. (Les Perrottes-flaskan var, enligt upphovsmannen Pascal Glas' näsa, korkskadad - i alla fall knuten och inte i form - och fick förvisso inte en ärlig chans).

2003 Château de Campuget 1753. En druvren syrah som vår värd Franck Lin Dalle plockade fram efter det att vi provat 2009:an. Fortfarande ungdomligt spänstig, men förtsås mer avrundad och tillslipad än det yngre syskonet. Ren frukt och lakrits, också en vital friskhet i syrorna och softa tanniner. Aktuell årgång kostar 10 eller 12€ på plats, vill jag minnas.

Michel Gassiers viner var riktigt bra. De lite tyngre röda grejerna var maffiga, men det jag minns tydligast - och som jag fann väldigt trevlig när vi provade - är 2008 Nostre Pais. Här är allt med: grenache, mourvèdre, carignan, cinsault, syrah. Hälften av druvorna har legat på gamla ekfat i sex månader. Grenachefrukten dominerar i ett lätt men ändå strukturerat och välbalanserat vinbygge. Påminde i utförande och smak om en Châteauneuf-du-Pape vi provat dagen innan (2009 Domaine de la Janasse). Organiskt odlade druvor.

2009 Kreydenweiss Ka - en druvren carignan från Famille Kreydenweiss' biodynamiska odlingar i närheten av Manduel. Zingande rena syror och mineralitet i solen utanför vineriet. En omtumlande upplevelse som egentligen bara toppades av familjens Châteauneuf-du-Pape från 2008 som provades därnäst, men den kommer ju från en annan trakt och går utom tävlan. Ka: omkring 23€ på plats.

- O -

Vinet som ackompanjerar skrivandet: 2010 Domaine du Moulin Piot - syrah och grenache, förmodligen i ganska jämnt fördelad mängd, samt mourvèdre. Kompakt, mörkt, rödsvart i glaset. Ett dygn efter öppnandet möter en frisk doft av lingondricka, en antydan av mynta och kryddörter. Måhända har det jäst på stora, gamla fat ett tag. I smaken finns salt lakrits, sötsyrliga bär och sedan kommer mjuka men ändå högst närvarande tanniner och en lite mörkfruktigare sötma/beska. 14,5 väl inbyggda procent alkohol. Det är ett enkelt vin, men där alla komponenter hänger samman - det spretar inte iväg åt olika håll. Ämabelt och lättdrucket, ungt nu och ska drickas inom de närmsta åren. MSÄ tycker det är rätt gott, ett mycket gott betyg till en typ av vin hon vanligen inte faller pladask för, och tömmer sitt glas snabbare än brukligt. Ganska typiskt för de lättare röda viner vi stötte på under provningarna. Har inte gått att få fram information om pris, men förmodligen går det att hitta för 7-8€ på plats. Vi drack det till maten den första kvällen i Nîmes, men då försvann det i virrvarret av smaker och intryck. Mannen bakom vinet är Bruno Manzone. Hans vingård ingår i Les Vignerons Créateurs, som i sin tur är en sammanslagning av kooperativ i byarna runt Nîmes. Den gemensamma visionen handlar mycket om social och ekologiskt hållbar utveckling för världen i allmänhet och vitikulturen i Costières de Nîmes i synnerhet. Domaine du Moulin Piot är gjort av organiskt odlade druvor.

_________________________

*Vinhandelskedjan Nicolas är - menar någon av alla de vi pratar med i Nîmes räjonger - Frankrikes motsvarighet till vårt monopol. Ungefär samma utbud och samma kampanjvaror oavsett vilken butik man tittar in i. Det betyder att bara de största producenterna har en möjlighet att få sina viner sålda där.

Munskänkarna provar Marche

Hur återhämtar man sig bäst efter en strapatsrik vecka med idogt vinprovande ? Hur tillbringar man bäst dagen mellan hemkomst och återgång i arbete ? Med en vinprovning såklart !

När mitt musikintresse var mera aktivt kunde jag gå in stenhårt för att förstå mig på en genre eller en intressant artist. I veckor fokuserade jag helt på en sak. Läste och lyssnade. Det kunde bli allt från Memphis-soul till frijazz, deltablues till old-school hip hop eller engelsk folkrock.

Självklart slår denna personlighetsdefekt igenom även i mitt vindrickande. Numera har jag kanske ändå sansat mig något. Tycker jag själv åtminstone. Mitt nyårslöfte till mig själv var att bekanta mig bättre med ett antal franska och italienska regioner som var relativt okända för mig. Marche är en av dessa regioner. Så passande då att lokala Munskänksavdelningen igår bjöd in till provning på temat. Vi provade sex viner öppet under ledning av Per Åsander.

Provningen inleddes med den gamla bekantingen 2007 Aurora Fiobbo Offida Pecorino, 100% pecorino lagrat på 30% ek och resten på rostfritt. Vinet har en vackert guldgul färg. Härligt fet och aromatisk doft med viss fatprägel och läcker gul fruktighet. Smaken är rik, fyllig och mycket välstrukturerad. Gula plommon, omogna persikor och citrus i smaken. Mycket lång eftersmak där persikan dyker upp igen i mera mogen form och ett uns av bitterhet. Riktigt bra.

2007 La Monacesca Verdicchio di Matelica Mirum Riserva var ännu bättre. Ljusgult i färgen. Lång lagring på jästfällningen ger en doft med nötter, bröd och en antydan till fatlagring. Vinet har dock inte sett någon ek utan lagrats 18 månader på ståltank. Doften är blommig och har tydliga mineraltoner. Smaken bjuder på tropisk frukt, päron och viss sälta. Mycket lång eftersmak. Återigen ett riktigt bra vin.

Som ett mellanspel kommer ett rött mousserande vin. Vernaccia di Serrapetrona från Alberto Quacquarini (prova på att uttala gläds åt att ni inte bär det efternamnet!!). Vinet har genomgått tre jäsningar och lär vara ett unikum i vinvärlden. Vinet går i blårött, doftar mörka bär och jordgubbar. Smaken är också den mycket bärig, har en del restsötma, frisk syra och finkorniga tanniner. Smakar som en hygglig lambrusco, varken mer eller mindre men kostar dubbelt så mycket.

Kvällens första röda är 2006 Boccadigabbia Saltapicchio gjort på 100% sangiovese. 16 månader på använda barriquer. Klassisk doft med körsbär, hp-sås och fattoner. Smaken är medelfyllig med tydlig körsbärsfrukt, frisk syra och kantiga, bittra tanniner som inte känns så kul. Vinet var däremot ypperligt till maten.

Det andra röda är 2007 Aurora Barricadiero som är en blandning på 90% montepulciano, 5% cabernet sauvignon och 5% merlot som lagrats ett år på barrique. Tät mörkröd färg. Doften bjuder på skogsbär, körsbär och tydlig fatprägel. Smaken är fyllig och mycket kraftfull med skopvis av bärfrukten, bra kryddighet och stadiga tanniner. Vinet känns mycket balanserat och har lång körsbärsfruktig och kryddig eftersmak. Kvällens bästa tillsammans med Mirum Riserva.

Provningen avslutades med en udda skapelse. Vino e Visciole Bacco non lo sa är gjort på 30% montepulciano och 70% surkörsbär, visciole på italienska. Söt, intensiv doft av körsbär, kanel och mandel. Smaken är söt men inte utan friskhet. Kryddig och körsbärsfruktig. En speciell uppelevelse och ett vin som gjort för ris a la malta.

Sammanfattningsvis en provning med mycket intressanta viner som verkligen gav mig lust att fortsätta utforskningen av Marche. Jag kommer dock inte att köpa mina viner från svenske importören Gobbi. Priserna är helt orimliga. Auroras viner kostar sådär en 60 - 70% mer än vad de kostar i Danmark. Även Mirum är långt mycket dyrare än i Italien. Ett visst påslag kan jag förstå men ett vin för 15 till 18 euro ska inte behöva kosta närmare 300 spänn i Sverige.

2010 Domaine Joubert Beaujolais-Villages Cuvée à l'Ancienne

Hemma igen efter en omtumlande vecka i Provence. Det kommer mer inlägg från resa vad det lider men intrycken behöver smältas och svårtydda anteckningar dechiffreras. Just nu är det heller inte rhône-blandningar jag helst av allt vill tänka på...

Suget efter något lättare satte in redan under tågbytet i Paris med tre timmar i kvarteren runt Gare du Nord. På ett trottoarcafé drack vi en otroligt läcker Morgon och sedan raidade vi vinbutikerna på jakt efter beajoulais.

I vad som måste vara en av Paris sunkigaste vinbutiker hittade jag en gammal bekanting i ny tappning, 2010 Beaujolais-Villages Cuvée á lÁncienne från Joubert. På halsen har man klistrat dit en nouveau-etikett men här finns inga som helst likheter med de godisblandningar som säljs på systemet. Ingen aromjäst. inga skumbananer.

Färgen är genomskinligt blåröd. Doften är mycket frisk med lätt naturvinsfunk, körsbär, svarta vinbär och tydliga mineraltoner.

Smaken är mycket frisk med klar vitvinsliknande syra. Ett mjukt, saftigt och mycket läskande vin. Bärfrukten är på sitt mest lekfulla humör och helheten lockar hela tiden till ett glas till. Och det kan man faktiskt ta utan problem för alkoholhalten ligger på sympatiska 11.5%.

Ett perfekt vin att möta våren med. Sexochenhalv euro hos sunkiga vinhandeln i Paris. Två av Jouberts andra viner säljs av Vinminvin.