Igår kväll vankades det bonnamat från Veneto. Pastin och polenta är en av mina absoluta favoriträtter. Mer rustikt än så blir det inte. Grovmalt, rätt fett fläskkött som kryddats med salt och stekts med generösa mängder salvia. Polentan med den där perfekta konsistensen på gränsen mellan fast och rinnig. Medan jag rör i polentan börjar jag fundera över vinvalet. Det finns ju onekligen en del kompetenta fettspjälkare i samlingarna. När jag nu gjort mig besväret att handla fläsk på Bjärhus och kånkat hem grovmald polenta från Italien så ska ju helst vinet vara av samma kaliber... Rejält, rustikt och riktigt jävla bra.
Ett vin som definitivt stämmer in på den beskrivining är 2008 Bartolo Mascarello Dolcetto d'Alba Vigne Monrobiolo - Rué. Vinet har en mörkröd, nästan violett färg. Doften får mig direkt att sucka belåtet. Inget inställsamt eller flörtande här inte. Frisk bärfrukt där syrliga körsbär är det som sticker ut mest. Bakom finns en matta av mera svårdefinerade bär. Lägg till lite örtighet och dammig grusväg och du har något slags förenklad bild av hur vinet doftar.
Smaken följer aromerna med kirurgisk precision. Första sensationen är sötfruktig men sedan klipper syrorna till och ger smaken ett riktigt lyft. Mineraler och syra får det att kvillra på tungen och jag upplever en lätt sälta. Tanninerna är relativt mjuka men syran gör att vinet ändå känns ganska stramt. Lång, ren eftersmak.
Till maten fungerar det skrattretande bra. Vinet rensar, spjälkar fett och balanserar sälta på ett förtjänstfullt sätt och gör gommen redo för nästa laddning. En kombination som gör att man äter och dricker mer än man borde. Och när flaskan är tom så kan man titta på den vackra etiketten.
Stort tack till Patrik och Linda för flaskan.
Ahhh... vart nära 'skicka'-knappen många ggr vad gäller den kära Maria Teresas viner via BB.com.
SvaraRaderaPatrik, fick inte du en flaska av mig ;)
Fredrik - Närhelst våra vägar korsas nästa gång så lovar jag en Bartolobrygd i någon form. Säg till nästa gång du närmar dig våra breddgrader till exempel.
SvaraRaderaIngvar - Kul att det smakade, kändes ganska kassaskåpssäkert. Pastin måste du bjuda på nästa gång du håller i sleven, låter grymt.
/Patrik
Oj, vilken teaser, det här låter som något vi skulle vilja prova, både mat och vin. Låter som en finfin combo!
SvaraRaderaFörresten Ingvar, hur ställer du dig till nyckelpigorna på etiketten? Har djurfobin börjat ge med sig? KBT?
SvaraRadera/Patrik
För att inte tala om gräshoppan! Det skulle kunna vara KBT. Dock tror jag det har mer har att göra med den otvungna men ändock systematiska desensibilisering och exponering för det mikrobiologiska kretsloppet - inklusive de små nyttoinsekterna - som vi utsattes för i de sydfranska biodynamiska och organiska vingårdarna.
SvaraRaderaAlltså, när det gäller djurmotivsregeln så har jag nog motvilligt försöka att inta en något mindre kategorisk och mera nyanserad hållning. Det handlar inte om KBT utan mera om åldrande med därpå följande mognad och vishet.
SvaraRaderaNär det gäller min hemmagjorda pastin så är den bara en blek skugga av äkta vara. När man handlar hos slaktaren så tror jag det är i princip färsk salamismet man får. Det är grejer det.
Aha, du är således ungefär lika snabbmognande som en Åkesson-tetra i en nyeldad bastu, Ingvar.
SvaraRadera/Patrik