2009 Ronco dei Tassi Friulano

Emellanåt har jag känt ett styng av dåligt samvete över att inte ha bloggat tillräckligt om Ronco dei Tassis viner. Jag skrev förvisso om Rosso häromveckan men det borde ha varit mer. Har man gått och gnällt över det usla utbudet av friulanska viner på den svenska marknaden så bör man ju faktiskt uppmärksamma det som dyker upp. Särskilt när vinerna kommer från en flerfaldig tre bicchieri-vinnare och dessutom säljs till bra pris.

Ad Libitum började sälja vinerna någon gång förra året men då bara i sexpack. Numera går det fint att beställa enstaka flaskor och jag bestämde för att prova ett par. Ronco dei Tassi har gjort vin i cirka tjugo år. Företaget drivs av familjen Coser och man har 18 ha vinmarker. Ägorna ligger strax utanför Cormons och gränsar till Slovenien.

Friulano, eller tocai friulano som druvan hette innan EU intervenerade är en klassiker i nordöstra Italien. Om du befinner dig i Friuli-Venezia Giulia och beställer ett glas vitt så är det med största sannolikhet en friulano du får in. Troligtvis får du ditt glas tillsammans med lite San Daniele-skinka, en klassisk kombination. Ändå är det inte som druvrent vin friulano firar sina största triumfer. Den trivs allra bäst i blandningar och då gärna tillsammans med ribolla gialla och malvasia. Problemet med friulano är oftatst den lite låga syran. Idag löser många producenter problemet genom att vinet inte genomgår malolaktisk jäsning. Hos Ronco dei Tassi genomgår en del av druvorna den malolaktiska jäsningen.

2009 Friulano är ljusgult i färgen och har en del gröna refelexer. Det stiger en klassisk friulano-doft ur glaset. Vinet är mycket aromatiskt och nästan blommigt. Frukten ger associationer till päron och citrus. En doftkomponent påminner om kallt, rått fläskkött. Det finns en kryddighet som drar åt lakrits/anis-hållet och tydliga mineraltoner.

Vinet har rätt hög densitet och ger små lätta stick på tungan. Smaken är rund och fyllig med päron och citrus Anisen dyker också upp igen tillsammans med lite mineralisk sälta. Mandeltoner och en lätt bitterhet i eftersmaken.

Just nu känns denna friulano som för ung. Smakerna spretar åt olika håll. Här finns syra, något jag ibland saknar hos friulano-viner, men här känns det nästan som den lever sitt eget liv vid sidan av de andra smakerna. Inte på något sätt dåligt men heller inget jag riktigt går igång på.