2003 Pian dell' Orino Rosso di Montalcino

Pian dell Orinos 2007 Rosso di Montalcino rönte mycket uppskattning både här på bloggen och några mil österut. Nya årgången provade jag  för första gången i höstas men då under så pass ostrukturerade former att det inte blev något inlägg. Igår gjorde jag ett nytt försök med 08:an.

Vinet behöver ett par timmar i karaff för att lätta på behagen men sedan kommer det loss rejält. Centrum utgörs av uritalienska körsbär som sekonderas av jordgubbar och hallon. Det finns en del kryddiga fattoner, söklakrits, örtkryddor och en aning bittermandel. Ren, kravlös njutning. Hur öppet, tillgängligt och generöst som helst.

Smaken går på i samma charmerande stil.  Här finns inga vassa kanter alls. Fin balans mellan den generösa frukten, syrorna och mjuka men distinkta tanniner. En charmör av rang.

 Finns i beställningssortimentet och hos Emilie Vin

2003 Domaine Jean-Michel Stephan Cote-Rotie

Just nu är det lite körigt. Försöket att kombinera heltidsstudier med heltidsarbete har inte varit fullt så lyckat som jag väntat mig. Det har också haft en viss menlig inverkan på mitt vindrickande. Det gäller därför att passa på att öppna något bra när tillfälle ges.

Jean-Michel Stephan arbetade tidigare hos Guigal men började under 90-talet göra vin i egen regi. Idag har han åtta hektar i Cote-Rotie och producerar cirka 10.000 flaskor per år. Vingårdarna är spridda över olika delar av området. Stephan är lärjunge till Jules Chauvet och den kopplingen var ena orsaken till att jag blev nyfiken. Den andra var att han har en andel sèrine i sina vingårdar. En druva som anses vara en del av ursprunget till syrah. De äldsta rankorna på Stephans ägor planterades redan 1896. Produktionen är ekologisk, vinerna svavlas minimalt och filtreras inte.

Kvällens vin innehåller tyvärr ingen sèrine utan består av 90% syrah och 10% viognier. Vinet har lagrats 16 månader på en blandning av nya och använda barriquer. Jag slår upp vinet på karaff ett par timmar i förväg. Trots att det har nio år på nacken är det mörkt och tätt i färgen. Doften är också tät och mörkt till att börja med. Den första sniffen ger soya, olivtapenade och utbränd grillkol. En rätt luguber tillställning. Frukten vaknar till liv efter en stund och jag hittar svarta vinbär, björnbär, violer och lakrits.

Sedan är det något annat som fångar min uppmärksamhet, något som verkligen bryter av och får mig att haja till. Ur glaset stiger en sirlig, lätt och elegant parfymerad blommighet. Helheten blir verkligen något alldeles speciellt. Jag tänkte skriva sensuellt och förföriskt men väljer att tala klartext. Det här är ekivokt, slipprigt och rent ut sagt snuskigt. Dofta på detta och du kommer att tänka orena tankar även om du aldrig gjort det förr.

Smaken är kanske inte lika spektakulär men likväl en upplevelse.Precis som doften börjar det dovt. När frukten möter de rökiga tonerna får jag för ett ögonblick lite bourbon-vibbar. Sedan tar läcker, vital syrah-frukt över showen. Vinet har frisk syra, tanninerna är tydligt närvarande men behagligt avrundade. Lång, god eftersmak.

Det här är verkligen en intresant upplevelse. Vital och spänstig frukt möter begynnande mognadstoner. Här finns inte ett negativt spår av den varma årgången. Vinet växte och förändrades under kvällen. Jag hade gärna följt det under en längre tid och önskar såklart att jag hade köpt mer än en flaska. Fanns hos Superbest i Charlottenlund för ett par år sedan och kostade då 299 DKK på tilbud. A Vinstouw importerar och har senare årgångar på lager.

Piu Rosso provade 09:an häromveckan.

2004 Schioppettino (Bressan)

Jag trodde inte att ett nytt möte med Bressans Schioppettino skulle matcha det första. På ett sätt gör det inte det heller: det går liksom aldrig att återkalla känslan att sitta i det lilla lusthuset och mumsa på Bressan Sr's skinka i den svala friulanska marsluften, lyssna på far och sons kärva munhuggande och försiktigt närma mig vinet.

Men Schioppettinon har kvar samma markanta och friska doft av vitpeppar och lagerblad, som får sinnena att haja till. Samma klockrena frukt, samma fräschör och lätthet. Ändå kraftfullt och redo att paras ihop med en blodig helstekt entrecôte och en gräddig potatisgratäng. Syrorna får fortfarande kinderna att skrynkla sig. Här finns inga tecken på trötthet. Det är bara alldeles strålande bra och jag förflyttas nästan tillbaka till den där bleka marssöndagen för nästan tre år sedan, då mina referensramar flyttades en bra bit i och med att jag smakade just det här vinet.

Nu tycks signore Bressan ha släppt nästa årgång, 2006, ifrån sig. Winewise listar den för 195 DKK. Märkligt nog tycks 2005 - en årgång som Fulvio var missnöjd med - finnas i SB's beställningssortiment för 738 kr/3 flaskor.

2008 Domaine Marc Kreydenweiss Pinot Blanc Kritt

Jag fortsätter att utforska Marc Kreydenweiss sortiment, denna gång en Pinot Blanc från Alsace. Pinot Blanc är vad som står på flaskan men vinet innehåller även klevner och  auxerrois utan att det nämns. Märkligt. Nåväl, med vinet är det inget som är märkilgt.

Ljust halmgul färg. Doften är rätt speciell. Den är rund, fet och kraftfull utan att vara påträngande. Jag kommer på mig själv med att tänka riesling, chardonnay och albarinho snarare än pinot blanc. Fast på pinot blanc tänker jag egentligen aldrig. Jag saknar helt referenser. Här finns äpple, päron, citrus och en del honungstoner. Här finns också mycket tydliga mineraltoner och vaga petroleumångor. Generöst och trevligt.

Smaken är relativt kraftfull med rondör och pondus. Äppel/päron-kombination är det första intrycket jag registrerar och sedan lite honungssötma. De friska syrorna kickar in och bär tillsammans med värmande alkohol smakerna i en lång avslutning. Fin eftersmak med citrus och mineraler där man kan förnimma en lätt sälta och en aning bitterhet.

Theis Vin har årgång 2010 på lager. Priset 139 DKK känns lite väl högt. Jag handlade mina flaskor för c a 90 DKK på tilbud.

2009 Angiolino Maule Sassaia

Angiolino Maule är en av de mest framträdande personerna på den italienska naturvinsscenen. Han var en av de åtta ursprungliga medlemmarna  intresseorganisationen Viniveri och startade senare Vin Natur. Riktigt varför splittringen uppstod vet jag inte men det är inte utan att man känner lite Monty Python-vibbar när man läser de olika manifesten. Sedan 1988 driver Maule La Bianchara i Gambellara med särskilt fokus på garganega i olika former. Man har nio hektar egen mark och tre på arrende. Totalt produceras c a 50.000 flaskor per år.

Sassaia är gjort på en blandning av 80% garganega och 20% trebbiano. 1-2 dagars skalkontakt. Jäsning och lagring på stora fat och ståltank i sex till sju månader. Ingen filtrering och minimal svavling. Vinet är guldgult till färgen och är en aning beslöjat. Doften är till en början mycket speciell. Det är som om de vulkaniska mineralerna och de reduktiva dragen förstärker varandra och tar över helt. Efter några timmar på karaff blir det bättre. Mycket bättre. De vulkaniska mineralerna finns fortfarande där men nu som en del av en intressant helhet. Här finns lite drag av sherry och äpplecider. Äppelskal, en lätt sötma och rostade nötter. Det känns tydligt att vi har med ett naturligt vin att göra.

Första intrycket jag får när jag smakar vinet är att det är helt pardonlöst bentorrt. Sedan noterar jag en viss rondör, snarare än fetma, som är typisk för vita viner som haft en tids skalkontakt. Mycket frisk syra och sedan dyker det upp en anings aning försonande sötma. Äpplen och gula plommon i den långa syraburna eftersmaken.

För den som är lite nyfiken på vad det här med naturvin kan vara är Sassaia inget dumt ställe att börja på. Inte alltför far-out och säljs till ett bra pris, 99DKK hos Cibi&Vini. Finns också i beställningssortimentet men då kostar det lite mer och säljs bara i Stockholmsområdet.

Emilie Vin levererar !!

Det kom ett mail som jag gärna vill vidareförmedla.

Jeg er i Sverige (Helsingborg, Stockholm, Borås, Uddevalla m.v.) fra torsdag den 9.2 til tirsdag den 13.2.

Der er mulighed for levering af vin.
Bestilling senest torsdag den 9.2. kl.12.00.
http://www.emilievin.dk/
mvh.
Ole Sørensen
Emilie Vin

Emilie Vin har en spännande katalog med genomgående ekologiska och biodynamiskt odlade viner. Besök hemsidan och titta igenom katalogen. Några stalltips är Erbalunas Baroli, Sylvain Loichets instegsviner, Domaine Monier och Domaine Barou från Saint Joseph (deras 2009 VdP Syrah är ett riktigt klipp och ett utmärkt vardagsvin) och Domaine des Baguiers bandolviner. Du kan läsa mer om vad jag skrivit om sortimentet här

2007 Giuseppe Rinaldi Dolcetto d'Alba

För några veckor sedan diskuterade F&V och Svenssonsmakaren betygssättning i en kommentarstråd. F&V föreslog där att man skulle tänka i andra banor än de hierarkiska när det gäller vin. Därefter hade Vinosapien svårt för komparativböjning och barbera. Självfallet har de rätt. Det är så lätt att låsa sitt tänkande och tänka lodrätt istället för vågrätt.

Samtidigt så präglas hela vinvärlden av detta hierarkiska tänkande. Titta bara på Bordeaux,  Bourgogne och Rhône. Klassisk hierarkisk indelning. Ibland med officiell status, ibland utan. Även när det gäller druvor finns en sådan klassificering.  Det är väl inget snack om vilken druva som har högst status i Piemonte för att ta ett exempel. Inte utan anledning kanske men det är lätt att missa mycket roliga grejer om man fäster för mycket uppmärksamhet vid den rangordningen.

Kanske kan man förstå något av den märkliga eko/bio/naturvinsdebatten som förs både här och där utifrån att de stör den hierarkiska ordningen. Naturvinernas intåg på scenen har onekligen rört om i grytan. Plötsligt kan ett sketet bordsvin från Savojen vara mer intressant än klassificerad bordeaux. Gammal kunskap och gamla sanningar blir just gamla. Förändringar kan skapa oro, särskilt om de hotar en bekväm position.

Sedär vilka funderingar en dolcetto kan sätta igång. Nu handlar det ju inte om vilken dolcetto som helst utan 2007 Giuseppe Rinaldi Dolcetto d'Alba. Första gången fick jag vinet blint hos IV-Patrik. En sniff och jag var såld. Lika bra att beställa en låda direkt. Häromdagen anlände försändelsen från Stefan Töpler och ikväll var det dags att prova.

Vinet är mörkt blårött och mycket tätt i färgen. Doften är betagande. Rejäla skopor med körsbär blandas med lakritsrot, violer och mineraler. Lite  vildjästtoner förstärker känslan av ett genuint och rustikt vin. Inte helt olikt en bättre beajoulais.

Smaken är verkligen rejäl och speglar doften perfekt. Vinet känns fylligt, tuggigt och polpöst. Läcker, söt körsbärsfrukt, friska syror och  distinkta tanniner. Här är ett vin som verkligen prickar bulls eye i mitt lustcenter. Det här är supergott helt enkelt. Faktiskt inget vin man pimplar i sig. Trots all direkt charma så finns här också en pondus och tyngd som gör att det måste gå en stund mellan klunkarna. Om jag nu inte bestämt mig för att frångå det hierarkiska tänkandet så hade jag mycket väl kunnat kalla vinet för den bästa dolcetto jag druckit.

Blandat från Cibi e Vini

Med anledning av bilden i Räknetrissens senaste inlägg påpekade Finare Vinare att denna knappast kunde vara aktuell - den visar Cibi e Vinis skylt med bara Occhipinti-flaskor, och nu kan F&V upplysa om att Fabio Simoncini sålt slut på sitt Occhipinti-lager.

Och det stämmer, fotot är från mitten av november i fjol och mycket vatten har flutit genom Christianshavns kanaler sedan dess. Bjergvine-kampanjen är nog oåterkalleligen förbi, även om hemsidan fortfarande påstår något annat. Skylten har arrangerats om ett antal gånger, särskilt inför julen. Två dagar under julruschen - inte mer! - bar signora Simoncini en blinkande julgran i sin håruppsättning när hon arbetade i butiken.

Signore Simoncini intygar att F&V's information stämmer. Occhipinti är slut för tillfället. Frappato kommer i ny årgång i mars-april och den nya SP68:an får vi vänta än längre på. Som tur är finns det mycket annat att botanisera bland i mellantiden:

Eugenio Rosis Anisos, som Ingvar skrivit ingående om här.

Stefan Vajas lagrein Glassierhof, också den avrapporterad av Ingvar. Alto Adige, lätt fånget och lätt förgånget. Ytterligare ett vin i Fabios smakfulla katalog som tycks stört omöjligt att spara på någon längre tid. Det liksom pockar hela tiden på uppmärksamhet där det ligger i sitt fack: "Öppna mig! Öppna mig! Du vet att du kommer att gilla mig!" Och det har hittills stämt varje gång.

Det här är riktigt jädra bra. Alto Adige igen, från Hartmann Donà i Merano. En rekommendation från den juljovialiska Signora Simoncini och en omedelbar favorit i den något tyngre men ändå elegant välsvarvade klassen. Ett IGT-vin som jag inte har tillräckliga kunskaper att gissa druvblandningen i. Det finns ingen hemsida att uppbåda. Här kan man läsa en recension som förutspår "un futuro radioso" för Hartmann Donà. Mina italienska-kunskaper är bristfälliga, men jag kan utläsa att druvorna är schiava, lagrein och pinot nero. Ett vin jag absolut vill återvända till - det ordinarie priset 159 DKK är det inget att orda om.

Räknetrissen tvekar

Februari - hela topplistan!

Med benäget bidrag från BKWine, DN, Munskänken, HD och i viss mån GP, Sydsvenskan och Tasteline.

VITA
90553 2010 Königsbacher Ölberg Riesling Trocken A Christmann.
199 kr. Medel 4 (5 betyg)
90554 2009 Geheimrat J Riesling Spätlese Trocken W G Wegeler.
229 kr. Medel 4 (5 betyg)
95082 2010 Condrieu.
299 kr. Medel 3,75 (4 betyg)
90551 2010 Würzburger Stein Riesling Kabinett Trocken Juliusspital.
149 kr. Medel 3,66 (6 betyg)
99328 2010 Saarburger Rausch Riesling Auslese Forstmeister Geltz-Zilliken.
235 kr (37,5 cl). Medel 3,66 (3 betyg)
94066 2009 La Froscà Gini.
149 kr. Medel 3,6 (5 betyg)
90552 2010 Gimmeldinger Biengarten Riesling Trocken A Christmann.
199 kr. Medel 3,6 (5 betyg)
90635 2009 Bourgogne Blanc Domaine Rémi Jobard.
185 kr. Medel 3,5 (4 betyg)
99335 2002 Chablis Grand Cru Blanchot Château de Viviers.
259 kr. Medel 3,5 (4 betyg)

RÖDA
95046 2009 Rosso di Montalcino Caprili.
152 kr. Medel 4 (4 betyg)
90627 2009 Meandro do Vale Meão F Olazabal & Filhos.
159 kr. Medel 4 (5 betyg)
98030 2000 Château La Garde, 299 kr.
Medel 4 (6 betyg)
90688 2009 Bosquets des Papes A la Gloire de mon Grand Père.
339 kr. Medel 4 (4 betyg)
99283 2009 Meerlust Cabernet Sauvignon.
199 kr. Medel 3,8 (5 betyg)
90451 2009 Clos du Mont Olivet Rouge.
229 kr. Medel 3,8 (5 betyg)
92007 2008 Vietti Perbacco Nebbiolo.
179 kr. Medel 3,75 (4 betyg)
95022 Trapiche Viña Frederico Villafañe Malbec.
239 kr. Medel 3,75 (4 betyg)
90514 2008 Colledilà Chianti Classico barone Ricasoli.
319 kr. Medel 3,75 (4 betyg)
95066 Trapiche Viña Jorge Miralles Malbec.
239 kr. Medel 3,66 (3 betyg)
90641 2009 Domaine de la Janasse Vieilles Vignes.
699 kr. Medel 3,66 (3 betyg)
94069 2009 Barbera d’Alba Luciano Sandrone.
199 kr. Medel 3,5 (6 betyg)
90687 2009 Bosquets de Papes Cuvée Tradition.
244 kr. Medel 3,5 (4 betyg)
90679 2000 Bosquet des Papes Cuvée Tradition.
299 kr. Medel 3,5 (4 betyg)
90680 2000 Bosquets des Papes Cuvée Grenache.
349 kr. Medel 3,5 (4 betyg)
90642 2009 Domaine de la Janasse Cuvée Tradition.
359 kr. Medel 3,5 (4 betyg)
95047 2006 Masi Riserva Costasera Amarone della Valpolicella Classico.
449 kr. Medel 3,5 (4 betyg)

Vari består Räknetrissens tvekan? Inför priset, förstås, men här finns även en hel del som verkar ha riktigt bra pris i förhållande till vad man får. Nej, tvekan handlar nog mer om att styra stegen till Hansacompagniet eller till Centralen, där en kort tågresa och en metro-tur tar honom direkt till Christianshavns torv och Cibi e Vini. Där finns mycket trevligt att smälla januari-lönen på, även om Bjergvine-kampanjen är förbi och någon ny dansk skatt lagt på 5 DKK per flaska.

Lockande skyltfönster på Torvegade

2008 Grgich Hills Chardonnay

Några gånger har jag skrivit om att dricka utanför boxen, lämna komfortzonen eller att utmana de egna gränserna och de förutfattade meningarna. I praktiken är det ju väldigt lätt. Det är rent av löjligt enkelt. Bara att välja valfri flaska på det lokala systembolaget, korka upp och bli utmanad. Den typen av utmaningar resulterar dock oftast i att de förutfattade meningarna förstärks. En riktig utmaning kräver lite mer finess och en flaska som man faktiskt kan riskera att gilla trots att man inte borde.

Ger jag mig ut på vänsterkanten så riskerar jag väl vid det här laget att trilla över kanten. Istället söker jag mina utmaningar inåt, i riktning mot mittfåran. För visst är det väl där kalifornisk, barriquelagrad chardonnay hör hemma ? Eller ?

Grgich Hills Estate grundades 1977 av Mike Grgich, mannen som låg bakom  vita vinnaren i den legendariska Paris-provningen 1976,  1973 Chateau Montelena chardonnay. I filmen "Bottle Shock",  som sägs handla om evenemanget, lyser Grgich med sin frånvaro. Ett faktum som mest verkar ha med Hollywood och Stalinistisk historieskrivning att göra. Under drygt 30 år har Grgich byggt upp en enorm mönsteranläggning som idag omfattar 130 ha och producerar 70.000 lådor årligen. Hela produktionen är biodynamisk sedan några år tillbaka.

Kvällens vin, 2008 Grgich Hills Estate Chardonnay är Grgich instegs-chardonnay. Vinet har inte genomgått malolaktisk jäsning. Det har lagrats 10 månader på 60/40-blandning av använda och nya fat av fransk ek. Färgen är ljust guldgul med lite gröna reflexer. Doften är inte helt lättfångad. Aromerna är inte svåra att pricka in. Här finns gröna äpplen, citrus och tropisk frukt. Toner av kokos, vanilj, mandel och mineraler. Svårigheten är att fånga kombinationen av det stora anslaget med ett visst mått av återhållsamhet. Ofta tycker jag att varmodlad chardonnay kan bli för påträngande, övertydlig och aromerna känns ibland mer fruktlika än riktigt fruktiga. Grgich Hills chardonnay doftar äkta vara.

Smaken är stor och fyllig med generös frukt i flera lager. Smaken följer aromerna väl. Syran är mycket frisk och gör att vinet visar upp fin balans. Lång, god eftersmak där den friska syran och mineraltonerna får briljera. Trots 14.5% alkohol så känns vinet inte tungt eller spritigt. Det funkar fint även efter en halvtimme i glaset.

Det här är riktigt gott inget snack om saken. Tillrättalagt och polerat, javisst men också gediget, välgjort och välsmort. Lite som att färdas i en sprillans ny Lexus på en perfekt väg. En behaglig och högst njutbar åktur med den lätta onsdagsberusningen som destination.

Emilie Vin i Fredensborg säljer för 245 DKK.