Det har inte blivit så mycket friulanskt på sistone, varken i glaset eller på bloggen. Det beror framförallt på att det börjar bli tomt i förråden. Det börjar bli dags att göra en raid i beställningssortimentet. I det ordinarie sortimentet är Italiens främsta vitvinsdistrikt nämligen sorgligt underrepresenterat.
I kväll lagade vi jota en friulansk specialitet gjord på bönor, potatis, surkål och fläsk. Det givna vinvalet hade varit en Tocai eller en Ribolla men någon sådan fanns inte att tillgå. Istället vände jag blickarna, och korkskruven, mot ett vin som jag inte alls kom överens om för ett drygt år sedan, 2006 Attems Cicinis.
Vinet kommer från Collio och har odlats alldeles intill Gorizia. Det är gjort på en blandning av 60% Sauvignon Blanc, 20% Pinot Blanc och 20% Tocai Friulano. Vinet har jästs på ny ek och lagrats ett år på barriquer av fransk och amerikansk ek. Hälften av faten är nya, hälften har användts en gång tidigare. Hälften av musten har haft en tids skalkontakt och hälften av vinet har genomgått malolaktisk jäsning.
Vinet är halmgult och har hög viskositet. Doften är idag betydligt mer tilltalande än sist det begav sig. Eken dominerar fortfarande men är idag betydligt mer integrerad. Ny ryms blommor, fin örtighet och våta stenar bland vaniljen. Här finns också bra mineraltoner i form av våta stenar, citrus och (över)mogna gula plommon. Min känsla är att frukten tuggat i sig en del av eken och rapat förnöjsamt.
Det här är definitivt ingen blygt frökenvin. Munkänslan är fet och vinet är fylligt. Precis som doften är smaken nu mer harmonisk och sammansmält. Vanilj, gula frukter, kanderade citronskal och i finalen tydliga mineraler. Någonstans i mitten utkämpas ett slag mellan frukt och ek där frukten, däst efter ekfrossan, får ge sig. Syran träder in som en räddare mot slutet. När vinet svalts undan så stannar det kvar en kletig sötaktig eftersmak som påminner om piggelin. En märklig och något omtumlande upplevelse
Vinet har onekligen vunnit på lagring och det är inte utan kvalitéer. Det funkar dock inte alls till den friulanska jotan men är riktigt bra till en bit mogen Altesse. Inte särskilt ursprungstypiskt utan snarast som en kalifornisk tolkning av ett Alsace-vin. Det finns friulanska och slovenska viner på samma tema, t ex Bressans Carat eller Simcic Teodor Belo, som fixar balansen och inte tappar det ursprungstypiska.
Nu blir jag nyfiken, för italienskt vitt har jag dålig koll på. Jag försöker leta på bolagets hemsida, men det är sannerligen inte lätt att få en överblick: man kan tycka att det borde räcka att söka på "friuli", men då får man inte med viner från Collio. Gah. :)
SvaraRaderaNej det funkar inte. Om du däremot kollar i beställningssortimentet så har Friuli-Venezia-Giulia en egen flik och det är där du hittar köpvärda viner. Just nu är det rätt tomt där också. Jag skulle satsa på något av Edi Kebers två viner eller Schioppettos Collio Sauvignon. Ett annat bra tips är Movias Veliko Belo eller Sauvignon som tekniskt sett är Slovenska viner men merparten av druvorna har växt i Italien. Gränsen går mitt i Collio.
SvaraRaderaVisst är det spännande med italienska vita. Man måste vara selektiv men det finns massor av guldkorn