Blindprovningar är inte lätt. Lördagen tillbringades i Göingeskogarnas Italienska enklav. Italienska Viner stod som värd för en MEP och de fyra deltagarna hade plockat med sig varsin valfri och anonym flaska. Givetvis med några extra ess i rockärmarna att spela ut vid behov.
Jag tror och hoppas att andra kan redogöra bättre för vad som utspelade sig. Även om detta var en städad tillställning så tappade jag fokus redan i inledningen och fokuserade mer på att njuta av vin, sällskap och utsökt mat (P o L jag vill har recept på både kycklinglevermoussen och grytan)än att plåta etiketter och föra anteckningar. Jag hoppas att övriga deltagare har bättre simultankapacitet än jag. Jag hoppas också på viss diskretion vad beträffar en del av mina felgissningar.
Jag räddade med mig en flaska hem, det vin som kanske överraskade mig mest under provningen. Amarone har blivit lite styvmoderligt behandlat i bloggosfären. Själv drack jag gladeligen Amarone så ofta som tillfälle bjöds ungefär fram tills dess att vi startade bloggen. Sedan dess har jag inte öppnat en enda flaska. Därför kändes det extra kul att Patrik öppnade en mogen variant som definitivt hjälpte till att återuppväcka mitt intresse.
2001 Tenuta Galtarossa Amarone della Valpolicella har antagit en transparent mörkt tegelröd nyans. Ur glaset kommer en eldig och kraftfull doft. Här finns körsbär, choklad, torkade fikon, russin och tobak. Med facit i hand naturligtvis lätt att placera men jag han ta mig jorden runt med mellanlandningar i Kalifornien, Australien och Södra Rhône innan jag gav upp.
Smaken var mycket fyllig där alla komponenterna integrerats väl. Körsbär i choklad till en början och russin/fikon i finalen. Ett sort och kraftfullt vin i med bra syra som skapar balans. Perfekt meditationsvin och försvinnade gott till en bit Allerums XO.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar