Råd om vin anno 1957

I Nya systembolagets prislista för oktober 1957 finns det några råd om vin. Jämfört med råden i ABC för värdinnan från 30-talet och Hem och hushåll från 40-talet, vill man här ta ner det högtidliga som tycks ha varit förknippat med vindrickande: "Att dricka vin kräver inga särskilda ceremonier. De traditioner och sedvänjor som förekommer inom detta område behöver man inte alls känna sig bunden av; man kan dricka vilket vin som helst som man själv tycker om till praktiskt taget vad som helst." Kåldolmar och Knutstorp Sparkling (det svenska fruktvinet från Knutstorps egendom för 9:50 buteljen) kanske, eller dyringvinet Schloss Böckelheimer Riesling Spätlese (11 kronor) till oxfilén måhända. Personlig smak och i viss mån portmonnän fäller avgörandet, men "inköp av ett gott vin behöver dock inte medföra något större ekonomiskt utlägg: utmärkta härtappade viner finns att få från 2:75 flaskan." Nämligen vita Castelo med portugisiskt ursprung.

Hur mycket vinanarki som spreds i riket till följd av Systemets lössläppta anvisningar - eller hur mycket de bidrog till populariseringen av vinet som sällskaps- och måltidsdryck i de breda folklagren - är svårt att utröna. Men när det gäller födointag och dryckesvanor ser man sig ändå kallad att mana till försiktighet: "I sammanhanget bör kanske framhållas det olämpliga i att börja en större måltid med feta och söta rätter eller med snaps och starka viner. Magen mättas och smaksinnet avtrubbas av en sådan inledning."

Inte heller behöver man göra sig något större besvär vid förberedelserna inför drickandet. Det är bra om man köper hem vinet några timmar innan serveringen och ser till att det röda inte är för kallt och det vita för varmt, så är man i stort sett hemma. Om man dekanterar är det bra att göra det försiktigt med tanke på eventuell fällning. Det kritiska momentet är själva uppdragandet av korken: "Ryck aldrig upp en kork, ty genom det vakuum som då uppstår kan buteljen brista. Detta blir givetvis särskilt fatalt om man - vilket inte är tillrådligt - håller buteljen mellan knäna." Istället anmodas man försiktigt lirka upp korken ur flaskhalsen.

Det där har jag aldrig tänkt på, och har ryckt ganska rejält i korkar genom åren utan att någon flaska splittrats. Var det glaskvalitén i de härtappade flaskorna som var sämre, eller var det de importerade buteljerna som ansågs sköra? Man får ju anta att det fanns en reell risk att ta hänsyn till, och jag kan livligt föreställa mig reaktionen om någon vinovan släkting i Vantinge fått för sig att prova Castello del Monte (3:50 flaskan) och fått rödtjut över hela sig. Aldrig mera vin, tillbaka till kaffejög och grogg för eviga tider!