2005 Toar

Masi har en speciell roll bland producenterna i Valpolicella. Som en av de allra största har man drivit utvecklingen framåt samtidigt som man värnat om traditioner. Det var t ex Masi som återinförde den traditionella ripasso-metoden och fick en stor framgång med Campofiorin, en av systembolagets trotjänare. Masi återinförde den nästan utdöda Oseleta-druvan och producerar nu ett druvrent vin, Osar, på denna. Man har ett brett sortiment med massproducerade basviner och mera hantverksmässigt framställda toppviner.

Toar innehåller 25% Oseleta och 75% Corvina som lagrats 14 månader på 600-liters ekfat. Färgen är intensivt rubinröd och jag skulle vilja beskriva doften på samma sätt. Den är åtminstone intensivt italiensk. Friskt syrlig med körsbär och andra röda bär. Här finns också tobak och lite vanilj.

Vinet känns väldigt slankt i munnen och är något mindre fylligt än jag väntat mig. Smaken följer aromerna väl med lite lakrits mot slutet som en extra bonus. Syran är mycket frisk. Vinet känns inte särskilt strävt men i finalen så stramas det upp rejält. Ett förträffligt matvin som går fint att dricka nu men som säkert blir ännu bättre om ett par år. Här har vi ett av dessa bra, personliga och gedigna viner som är kul att dricka fastän de inte kostar skjortan som jag efterlyste i årets första inlägg. Jag tycker att 2005 Toar är bästa årgången hittills. Något som SB med sedvanlig fingertoppskänsla uppmärksammat och gjort vinet mindre tillgängligt genom att låta det byta modul.