2006 Sutor Burja

Den slovenska vinfestivalen i Helsingör blev ett sådant där tillfälle som kom att göra en skillnad för mig. Då och där påbörjades en förändring av hur jag upplever och uppfattar vin. Jag förstod kanske inte direkt vilken fundamental förändring som påbörjades men jag påminns ofta om Primož Rojacs ord; "Har man druckit dessa naturliga viner vill man inte ha något annat. There is no turning back". Riktigt så illa ställt är det kanske inte men det är viner som de från Rojac, Simcic, Movia, Bressan, Trinchero, Zidarich, Paolo Bea och Castello di Lispida som får mig att gå igång på riktigt. Udda, mycket personliga viner, gjorda med stor hantverksskicklighet, kreativitet och respekt för tradtion och miljö. Viner som smakar som the Bands "Music From Big Pink". Viner som står i kontakt med något genuint och ursprungligt och samtidigt är evigt moderna. Vinmakarna kallas ibland för icke-intervenerande vilket jag kanske tycker är en lite missvisande benämning. Man intervenerar för att ge frukt, land och årgång sitt optimala uttryck, inte för att likrikta eller framhäva vinmakarens personlighet. Istället för att tala om non-interventionist winemaking skulle jag vilja använda benämningen non-intrusive.

Sutor från Vipavska Dolina i västra Slovenien är en annan vinmakare med likartad filosofi. Jag träffade Primož Lavrenčič, delägare och vinmakare hos Sutor, på den slovenska vinfestivalen i Helsingör. En intensiv och engagerad man med konstnärssjäl men också med ett gediget hantverkskunnande. Ett av vinerna vo provade då var 2005 Burja. I kväll öppnade jag en flaska av 06:an.

2006 Burja är en cuvée som består av lika delar malvasia, rebula och riesling italico. En del av vinet har haft långvarig skalkontakt. Det har lagrats ett drygt år på foudres av slovensk ek. Färgen är en ljus nyans av guldgult med lite gröna inslag. Till en början är vinet knutet och det bjuds inte på några större doftmässiga sensationer. En svag blommighet och lite vingummi är allt och jag börjar nästan misstänka en defekt. Jag lämnar vinet i glaset en knapp timme. När jag återvänder har det hänt saker. Nu är doften stor och mycket aromatisk. Blommigheten har växt och vingummina har blivit till Reine Claude-plommon, Golden Deliscious och vita nektariner. Här finns också nätta vaniljtoner och mineraler. En väldoft som påminner om den gångna helgens marmeladkok.

Smaken och stor och stöddig för ett vitt vin. Burja är ett fylligt vin med en lite oljig och fet munkänsla. Smaken ligger helt i linje med aromerna med tilläg av lite citrus och ett lite beskt, skalbittert bett mot slutet. Lång, lite sträv och frisk eftersmak.

2006 Burja är ett fantastiskt vin med en stor personlighet. Egentligen inte särskilt udda. Den som gillar t ex Jermanns Vinnae känner sig säkert hemma här också. Burja är i och för sig ett betydligt bättre vin men här finns paraleller. Gott redan nu men säkert ännu bättre om några år