Grappa di Nobile di Montepulciano

K firade nyligen nya triumfer i drinkblandning. Ett spontanbesök resulterade i att vi serverades utsökta strawberry daiquiris på löpande band. Min själs älskade fick göra en expedition ut i den mamöitiska, dolska skymningen för att få tag på fler frusna jordgubbar för att stilla vårt begär efter mer. Under den allt mer animerade stämning som uppstod lyckades någon beställa hämtmat från den indiska restaurangen på hörnan. Plötsligt framstod fördelarna med att bo i stan tydligare än på länge (detta timade innan de senaste bombdåden inträffat) - sådana här infall låter sig icke göras ute i obygden.

Till maten drack vi prosecco, en på pappret våldsam crossover som passerade utan större svårigheter. Måhända är det med prosecco som med cava, som ju påstås funka till allt. Eller att hungern och törsten är bästa kryddan.

Nå, till själva saken: efter maten och till kaffet serverade K en alldeles utmärkt grappa från Colle di Val d'Elsa i närheten av Sienna, destillerad på druvor av sangiovese, canaiolo och vernaccia. Så mild och fylllig, så oljigt behaglig! Jag har inget emot en rå, finkelosande grappa då och då, men detta var i sanning något större och märkvärdigare. L hade införskaffat exemplaret på sin senaste tripp till Florens, ett ypperligt val bland alla de sorter som säkerligen stod till buds. Producenten uppges vara Distelleria A&G, som jag inte kan finna någon riktigt bra hemsida till. Destilleriet Alboni - som ska finnas i Colle Val d'Elsa - säger sig vara förknippat med Destilleria A&G, men listar inte denna grappa di nobile bland sina produkter. Kanske bör man åka dit och undersöka saken?

Över huvud taget när jag ofta en längtan till Italien, kanske särskilt påträngande just sådana här grappa-stunder. Ett minne: en ungdomlig tågluffning, stationen i Padova. Tid för en espresso vid en rostfri disk mitt i vimlet. En äldre man på pallen bredvid, som på sitt för mig obegripliga tungomål undrade om jag kände till caffè corretto. När jag - mest troligt - såg ut som en trött fågelholk i fejset beställde mannen resolut in ett litet glas grappa åt oss var och hällde i kaffet. En glädjefylld talgdank gick upp för mig: dom dricker kaffejög även i Italien! Om detta samspråkade vi - jag på omväxlande svenska och engelska, farbrorn på sitt vis - tills det var dags att stiga på tåget.