En typisk grej som sommargäster gör är att handla grönsaker och jordgubbar i så kallade gårdsbutiker. För tio-femton år sedan var det oftast någon odlare som hade lite av sin potatis och sallad i en bod, så kunde man stanna till och ta det man skulle ha och lägga pengar i en kassalåda. Det finns kvar några sådana, men de flesta har expanderat och blivit mer välsorterade - och dyrare. Jag har på sistone ondgjort mig över att priserna har stigit så, och fick en del av förklaringen av damen som driver den mest närbelägna butiken: salladsodlaren hon tidigare köpte av - en lokal odlare som hon kände - har blivit uppköpt av ett större företag, som paketerar salladen i plasttråg och levererar till större butikskedjor. Eftersom gårdsbutiken köper in mindre mängder får den nu betala lika mycket eller till och med mer än de stora inköparna, och måste därför hålla ett minst lika högt pris som samma salladstråg kostar i en stor livsmedelsbutik i stan.
Nåväl, det var rödbetorna det skulle handla om. En liten knippa kostar en tia i gårdsbutiken, ett högt pris anser jag. Men på snabbvisit i stan upptäcker jag att en knippa - kanske med något större betor men ändå - kostar 25 spänn på Hemköp. Då börjar det bli kännbart - och det gäller att ta till vara dyrgriparna. Det går till exempel utmärkt att göra en rätt av blasten och stjälkarna. Man sköljer noga, fräser i olja och vitlök - gärna i en stor wok - pressar över citronsaft, saltar och häller på grädde. Resultatet blir ett lite beskt/syrligt tillbehör till fiskrätter. Ikväll var det en lax på ett par kilo, som legat i R's frys sedan den mötte sitt öde en kulen natt förra hösten, nu ugnsbakad i folie och späckad med färsk rödlök (från gårdsbutiken, 10 kr knippan) och citronskivor.
Vinet vi drack till blev Roy Hill's Unoaked Chardonnay från Hawke's Bay på Nya Zeeland, inköpt på impuls under en tur på stan. Eller det var vad jag trodde - det var något bekant över flaskan och nu upptäcker jag att jag provat det en gång tidigare. Nu som då en mycket trevlig, spritsigt uppfriskande bekantskap. Välkommen i det gröna! ropar det ur glaset. Bra till maten, fint att smutta på medan aftonen går mot natt. Inget vin man lägger på minnet, tydligen, men då kan man ju å andra sidan inbilla sig att varje gång man dricker det är den första.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar