2010 Lorenzo Accomasso Dolcetto d'Alba

Efter att ha läst Italienska Viners fantastiska skildring av ett besök hos den legendariske Barolo-producenten Lorenzo Accomasso blev jag, och säkerligen många med mig, enormt sugen på att prova åtminstone något av hans viner. Tyvärr framgick det också att texten att vinerna inte var direkt lätthittade. Liten produktion i kombination med stor export till Japan och dessutom kultstatus. När så en bekant med de rätta kontakterna frågade om jag var intresserad att köpa några flaskor var jag inte precis svårövertalad.

Det har gått några månader sedan lådan anlände och jag har inte kommit mig för att korka upp och prova förrän nu. Det är såklart med skyhöga förväntningar som jag närmar mig vinet. Jag kan inte påstå att jag känner mig orolig över att bli besviken men ändå känns en viss anspänning.

Och även om jag gillar första sniffen och första klunken så infinner sig ett litet - men märkbart - tvivel. Lite av "var det inte mer än såhär". Visst var doften fin med stall, mineraler och fin körsbärsfrukt men jag hade förväntat mig mer liksom. Och det kommer. Jag kan inte påstå det slår gnistor om det. Det här är inget fyrverkerivin. Snarare är det som en berättelse som tar lite tid på sig för att fånga en men som plötsligt - utan att man riktigt märkt det - har en i sitt grepp.  Det är som att vi plötsligt kommer i fas med varandra, jag och vinet. Väldigt trevligt vin att dofta på. Harmoniskt, eftertänksamt och stimulerande. Smaken bjuder på en djup fruktmatta, frisk syra och mjuka tanniner men framförallt på balans och harmoni. Stort djup i smaken och det kan gå långt mellan klunkarna.

Jag skulle inte kalla 2010 Dolcetto d'Alba för elegant. Snarare värdigt och stolt. Lite som ett väl ingånget blåställ på en duktig hantverkare. Bekvämt, funktionellt, användbart och tidlöst. Inget prål, ingen flash. Bara klass.