Vårsalong i byen

I måndags höll Carlo Merolli och Fabio Simoncini (Cib&Vini) vårsalong på Restaurant Kanalen på Christianshavn. Det bjöds på gamla bekantingar i nya årgångar, en del intressanta nyheter, strålande vårväder, riktigt god mat och kanske framförallt en bra ursäkt att stämpla ut från jobbet strax innan lunch.

Man ska naturligtvis inte dra allt för stora växlar på intryck från en snabbprovning som denna. Jag smakade på ett trettiotal viner under två timmar och min skärpa var inte på topp. För mig handlar sådana här tillställningar om två saker; hygge och att skaffa sig lite idéer om vad som kan vara värt att utforska vidare.

Bland avdelningen gamla bekantingar i nya årgångar provade ett par lagrein som jag gillat tidigare. 2010 Stefan Vaja Glasierhof Lagrein och 2010 Carlotto Lagrein di Ora in Ora verkar hålla samma höga klass som sist. Pigga, virila och vårystra viner med massor av ungdomlig charm. Den förstnämnda lite lättare medan den senare hade lite mer kraft.

Under rubriken Barolo & Omegn gavs bekräftelse (som om det behövdes...) på att 08 är en kanonårgång för nebbiolo. Samtliga tre baroli, Cascina Cucco Barolo Ceratti, Erbalunas Barolo Vigna Rocche och Serradenari var förvånansvärt tillgängliga men med stoppning och struktur för många års lagring.

Jag fokuserade mest på att göra  nya erfarenheter. Det presenterades fem cabernet franc-viner, tre lite mer ambitiösa, toskanska skapelser som inte föll mig riktigt i smaken. Däremot gillade jag  2007 De Tarczal Cabernet Franc från Trentino. Lätt, elegant med begynnande mognad. Strukturerad som ett Loire-vin med ett italienskt smil. Strålande vin och ett klockrent fynd för 115 DKK. Även 2010 Elvira Colli Berici Cabernet Riserva var mycket, mycket bra. Spröd blommig doft med hallon och vulkaniska mineraler. Bra syra och mjuka tanniner. Definitivt ett vin att kolla upp närmre.

Colli Berici bjöd på det kanske allra största utropstecknet med 2009 Pialli Cio BacaroTai Rosso Riserva. Tai Rosso är en sådan där märklig lokal företeelse som det finns gott om i Italien. Druvan T(oc)ai rosso lär vara nära släkt med grenache men det här är ett helt eget vin. Jättefin bärfrukt med hallon, skogsbär och körsbär, rejält med vulkaniska mineraler, frisk syra och distinkta tanniner. Ett vin med ett helt eget uttryck för ytterst rimliga 135 DKK.

Till sist ett rosévin. 2012 Eméra Rosato Lizzano gjorde mig först lite tveksam med lite väl flörtig doft. Söt bärfrukt med lite smågodiskaraktär förberedde mig inte alls på den torra smaken med superfrisk syra och bett i tanninerna. Säkerligen ett extremt användbart matvin till våren och sommaren. Jag skulle heller inte banga för att lägga undan ett par flaskor i ett eller annat år.

Och apropå matviner. Kanalen bjöd på en helt fantastisk lunch. Kokt lamm och senapsspetsad potatissallad var som gjort för ung nebbiolo. Jag såg mer än ett öga tåras av den kombinationen.

Till sist. Se detta inlägg som en protest mot instagrambloggandet. Frånvaron av bilder beror inte på att jag än en gång glömde att ladda kamerabatteriet inför ett vinevenemang...